Det stockholmska perspektivet

Stockholm är en vacker och bra stad. Men Stockholmsperspektivens dominans är osunda. 

När man som jag, efter 52 år i Stockholm, insett att man kan bo någon annanstans i landet blir det en del kritiska funderingar kring de stockholmska perspektiven som är så dominerande i samhällsdebatt och media. Sverige har 9,5 miljoner invånare. Drygt åtta miljoner bor utanför Stockholm. I Skåne är vi 1 250 000 invånare och de flesta tycker att Stockholm ligger 60 mil åt fel håll. Från Malmö till Berlin är det 42 mil. Själv går jag ned till Triangeln och har 18 minuter till Kastrup. Resan till Köpenhamns Hovedbangård tar drygt en halv timma.

För något år sedan var det strejk bland säkerhetsvakterna på Kastrup. I svensk riksmedia skrev man att strejken orsakade förseningar till och från Sverige. Att kanske två miljoner svenskar har Kastrup som "sin" flygplats verkade ha gått redaktörerna förbi.

Ytterligare ett tydligt exempel på storstadsperpektiv mötte jag i morse på TV4 Nyhetsmorgon. Kjell Marainen från Nedre Soppero i Norrbotten vann tio miljoner på en trisslott.  Mariainen fick frågan vad han skulle göra för pengarna och svaret kom snabbt. -Jag ska reparera mitt hus. Programledaren, som förvisso är bördig från Småland, kontrade: -För tio miljoner kan du köpa tre, fyra hus.

Nu tillhör jag de privilegierade som varit både i Nedre och Övre Soppero. I Nedre Soppero bor det nog bara 50 personer och det är väl sällan något hus är utbjudet på försäljning. Men det är tämligen uppenbart att man för tio miljoner får fler än tre/fyra hus. Men i Stockholm, Göteborg och Malmö blir det det kanske bara tre hus för tio miljoner.

Det är bra att tio miljoner hamnar hos en medarbetare i Sameradion och i Norrbotten. Tur att de finns landsortstidningar. Norrbottenskuriren har rubriken "Ny mångmiljonär i länet" och låter beräta att lotten är köpt på OK/Q8 i Vittangi. Där har jag köpt ett dussin korvar och tankat några hundra liter bensin. Men någon trisslott har jag aldrig köpt där.