SJ får skäll för alla förseningar

Ett av de mest populära twitterflödena just nu är @SJ_AB där man under dagtid kan ställa frågor om bland annat förseningar. Det är ett snabbt och effektivt medium. Nu på morgonen lade jag till twitterflödet @försenad.nu med webbplatsen forsenad.nu vilket gör att man blir bättre rustad när man slänger sig ut i en osäker tågfärd genom landet.

Webbplatsen genererar två kolumner. Dels twittermeddelanden till @sj_ab från försenade själar och dels twittterflödet från @SJ_AB.

Det här är kul och bra men risken är att SJ kommer att få ta skit för förseningar hos andra operatörer.

Bloggar om SJ, förseningar, twitter

En bil många fordon

Kul rubrik i Svenskan. Är det inte lite överdrivet att ha en sådan baggisnyhet på förstasidan? :)

UPDATE: Nu ändrade man rubriken.

(Egentligen handlar det om 270 000 fordon)

Humor på DN

Det måste vara ett kul jobb att vara redigerare på DN. Underbar humor.

Livligt twittrande från Teologifestivalen 2010

I helgen hålls Teologifestivalen 2010 i Uppsala. Det är fascinerande att se ett intensivt Twitterflöde under hashtaggen #teologifest

Med 140 tecken kan man säga mycket som ger mersmak. Som till exempel:

Synd handlar inte om moraliska tillkortakommanden, utan om ettgrundläggande existentiellt dilemma: vi kan inte bli fullkomliga.

@jonas_lindberg

Bloggar om Svenska kyrkan, Twitter

Även svenska arvsregler skulle kunna ha shariainslag

Nej sharialagar inom arvsrätten vill vi inte ha. Men när Dilsa Demirbag Sten upprörs över angelägen akademisk forskning måste vi reflektera över vad hon egentligen säger. Saken är den att inte ens vår egen arvsrätt fullt ut ger arvtagarna lika rättigheter. Förvisso finns en grundtrygghet för bröstarvingar genom bestämmelserna om laglott men genom testamente kan en del av kvarlåtenskapen disponeras. Härigenom skulle innebörden i sharialagarnas arvsregler till viss del kunna uppnås redan idag. Och detta inom ramen för gällande svensk lag.

Dilsa Demirbag Steen skriver idag på SvD Brännpunkt om en avhandling i internationell privaträtt som försvarades vid juridiska fakulteten i Uppsala i fredags. Demirbag Sten är mycket kritisk till forskningen som hon menar pläderar för möjligheten att tillämpa sharialagar i arvsrätten. Demirbag Sten ska givetvis ifrågasätta sharialagar och i likhet med andra demokratiska krafter kritiskt granska de som menar att shariarätten ska utgöra en del av rättssystemet. Men hennes utgångspunkt är att ifrågasätta akademiens frihet och hon är ute på djupt vatten när hon kategoriskt kritiserar juridiska fakulteten.

Verkligheten är att juris doktor Mosa Sayeds avhandling beskriver den islamiska arvsrätten som uttryck för värderingar som saknar motsvarighet i svensk lagstiftning och rättstradition. Enligt sharia ärver män och kvinnor olika stor del av arvet och arv medges inte över religionsgränser. I den islamiska rättsordningen kan det även vara så att barn födda av en ogift mor saknar arvsrätt efter fadern och dennes släktingar. Avhandlingen beskrivs som ett inlägg i den pågående mångkulturella debatten om invandrare, invandrares kultur och innebörden av den medborgerliga likställdhetsprincipen betraktad utifrån konkreta frågor knutna till rätten att ärva.

Demirbag Sten kan uppenbarligen inte förstå rättsvetenskapens uppgift och blandar ihop politik och forskning när hon skriver:

Juridiska fakulteten på Uppsala universitet har uppenbarligen inte sett några problem med att Sayeds slutsatser strider mot grundlagens bestämmelser om alla
medborgares lika värde, och om att man ska se till individens rätt, inte till gruppens normer.

När Demirbags Stens nämner "grundlagens bestämmelser om alla medborgares lika värde" förenklar hon regeringsformens regler. Möjligen sker en sammanblandning med portalparagrafen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som uttalar att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Jag ser jag inga problem med Sayeds forskning. Det är tvärtom viktigt att det sker komparativ forskning och rättsfilosofiska studier. Att en forskare drar vissa slutsatser är inte samma sak som att det blir en komponent i rättssystemet. Självklart missar inte heller handledare och opponenter sådana grunder som internationella traktat och grundlagar om det är relevant för avhandlingen om de är relevanta.

Nu kan man tycka vad man vill om Sayeds tes men sådan här forskning hjälper oss att förstå och bekämpa krav på att godkänna sharialagar i vår rättssystem. Jag känner mig mcket bekväm med svenska arvregler. De känns rimliga. Men man kan inte slå sig för bröstet och tro att de är så självklara. För det första har inte arvtagarna lika rättigheter. En grundtrygghet finns genom laglotten för bröstarvingar men man kan faktiskt genom testamente bestämma över kvarlåtenskapen. Dessutom har det funnits ganska dystra inslag i våra egna arvsregler lång in i modern tid. Först 1905 fick utomäktenskapliga barn rätt att ärva sin mor och så sent som 1970 fick de rätten att ärva sin far. Tack vare rättsvetenskapsmännens komparativa studier blir vi mindra kaxiga över förträffligheten i vårt eget rättssystem. Rätten ska vara levande och den ska utvecklas. Politiker förändrar lagar, dömande makt skapar praxis och rättsvetenskapen hjälper oss på vägen.

Uppsala universitet, Pressmeddelande, Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige
SvD SvD,
Bloggar om sharia, arvsregler, juridik

Klintbergare på Facebook

Facebook är ibland hysteriskt och det verkar lätt att få igång ryktesspridning.

Alldeles nyss såg jag flera FB-vänner som lagt in följande meddelande:

VARNING!!!!!!!
Gå inte med i en grupp som nu cirkulerar på FB med titeln: Att bli pappa eller mamma är det bästa som hänt mig. Den gruppen är startad av pedofiler vars mål är att komma åt dina foton!!! Var snäll och sätt detta som din status så infon sprids!!! Tack!

Börjar det inte bli lite löjligt med alla dessa Facebook hoax och detta budskap är givetvis ett dåligt skämt.

För det första ska man alltid vara försiktig med bilder aldrig exponera den som inte vill det. Och givetvis låter vi inte våra telningar bli allmängods på nätet.

För det andra kan väl ingen veta att just denna grupp startat av pedofiler. De brukar vara betydligt mer försåtliga. Men pedofiler verkar figurera ofta i denna tids Klintbergare.

För det tredje finns i skrivande stund ingen sådan här grupp på FB.

Eller har jag fel?

Bloggar om Facebook

Tacka Thatcher för mjukglassen

Baroness Thatcher of Kestevan tilhör kanske inte mina favoriter. Särskilt inte då hon blev kompis med skitstöveln Augusto Pinochet Ugarte, Chiles diktator. Men hon är en imponerande kvinna och den brittiske premiärminister som i modern tid bott längst (1979-1990) på 10. Downing Street. Bland hennes meriter finns att hon som ung kemist var med i den grupp som utvecklade mjukglassen.

Nu läser jag i DN att ett stort antal privata dokument släppts och att de bland annat handlat om hennes diet. Tidningen skriver:

Det var inför valrörelsen 1979 som Margaret Thatcher ville gå ner nio kilo. Den blivande premiärministern valde en bantningskur som innebar mycket proteiner.

Först reagerar jag på att det står just "nio kilo". Det är liksom lite udda. Varför inte runda av till tio kilo?

Men så slår det mig. Det handlar om hövlighet. Man talar inte om en kvinnas ålder. Lika lite tala man om hennes vikt. I orginaldokumenten står givetvis om att hon har som mål att väga kanske 80 kilo. För inte väljer man att gå ner just nio kilo?

Fast svaret är naturligtvis inte detta. I orginaldokument ser jag att det står att hon skulle gå ner 20lb (20 pund) på två veckor. Det motsvarar 9,0718474 kilogram.

Och Whisky fick hon dricka de dagar hon åt kött. Men den detaljen glömmer DN bort.

Margaret Thatcher Foundation, Release of MT's private files for 1979 - (1) Transition to Power

Bloggar om Margaret Thatcher

Göran Skytte gör mig glad (idag alltså)

Morgonens fundering är om Göran Skytte håller på att bli vänster igen. Jag läser hans krönika i Svenskan som handlar om ett besök i "svenska Österbotten i Finland". Skytte uttrycker några riktiga sanningar om hur vackert och väl man talar svenska i Österbotten och så är det ju. Skytte skriver:

I svenska Österbotten i Finland får man höra ord som ”eljest” och ”på nejden”. Där kan man lätt få intrycket att var och varannan människa är en passionerad språkvårdare. De talar som poeter. Samtidigt konstaterar Skytte att det i Sverige är få som bryr sig om språket.

Men det intressanta med dagens krönika är att hans förutsägbara sammanfattning och analys inte kommer i krönikan. Undrar om han håller på att bli vänster. Han skriver nämligen inte, på sitt vanliga manér, att den utveckling han ogillar är sossarnas fel. Så brukar det vara när Skytte fattar pennnan.

En polischefs bisyssla

Vanliga polismän som ägnar sig åt bisysslor granskas hårt och förbjuds inte sällan fortsätta med dem. Men när det gäller en polischef verkar det inte riktigt vara en lika tydlig linje. Frågan är om det finns brister i det högsta chefskapet och det är nog läge att man nu lägger pappren på bordet om den häktade f.d. polischefens bisysslor.
När nu ändå den häktade polischefens namn offentliggjorts tycker jag att det kan riktas uppmärksamhet på ordningen i polisledningen. Det kvarstår att den förutvarande länspolismästaren och ledamoten i Kgl. Krigvetenskapsakademien gett goda avtryck i beskrivningen av sitt ledarskap och därigenom påverkat synen på genderfrågor på ett mycket positivt sätt. Så är det otvivelaktigt. Han har utkämpat en och annan batalj med Polisförbundet och blottat en facklig splittring när hans eget fack, JUSEK, backat upp honom. Men så kan jobbet som chef vara.

Det är också förståeligt att både Rikspolischefen och justitieministern chockats även om jag tycker att en utbildad jurist och erfaren polisman som rikspolischef Bengt Svensson borde kunna klargöra att man inte är skyldig förrän en det finns en lagakraftvunnen dom. Det känns liksom som att man flyr sitt ansvar.

Saken är nämligen den att polischefen under många år tagit betalt i sin föreläsningsverksamhet. Denne polischef har under flera år uppträtt i offentliga sammanhang iförd uniform men fakturerande sig själv arvode. Detta är en typisk bisyssla.

Enligt 7 § lag (1994:260) om offentlig anställning § gäller att en arbetstagare hos en myndighet under regeringen inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Polisledningen har varit duktiga på att förbjuda enskilda polismäns verksamhet oavsett det handlat om att sälja släpvagnar på en lite ort i Norrland, sälja vapen. I några fall har man fått backa som arbetsgivare som till exempel när det gällde en polisman som på kommersiell basis ordnade överlevnadskurser eller när det gällde en polisman som var deltidsbrandman. Tidigare har jag i inlägget "Visst ska polismän få vara fritidspolitiker" skrivit om ett pågående rättsfall i Arbetsdomstolen där två polismäns bisyssla som ordförande i socialnämnden förbjudits av arbetsgivaren. Jag har i det fallet uttryckt förståelse för polismyndighetens beslut. Arbetsdomstolen lär avgöra ärendet under våren men man har i ett inhibitionsbeslut tills vidare tillåtit uppdragen för de enskilda polismännen.

Men nu är det dags för polisledningen att lägga pappren på bordet när det gäller den nu häktade före detta polischefen. Hur har man tänkt när det gäller hans bisyssla som uppenbart tillåtits. Han har trots allt uppträtt i uniform, berättat rätt intrikat om brottsutredningar samt talat på detaljerad nivå om det egna ledarskapet och polisens goda värdegrundsarbete.

Sådant ska definitivt en polischef göra men han ska inte ta betalt i egen ficka. Det skadar helt klart myndighetens anseende att en förhållandevis högt avlönad tar betalt för att berätta om polisen.

DN, DN, SvD

Bloggar om polisen

Namnpublicerandets dilemma

Upsala Nya Tidning publicerade idag namnet på den före detta länspolismästare som häktats på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till våldtäkt av minderårig. Aftonbladet och Expressen följde snabbt efter medan DN och SvD fortfarande håller fanan högt och betänker att det handlar om en person som inte är dömd.

UNT:s redaktion förklarar krystat att man namger därför att det handlar om en polisman som gjort sig känd för att verka för jämställdhetsfrågor och att allmänhetens tilltro till rättsväsendet bygger på förtroende för de personer som är verksamma där. Tidningen hycklar när man säger att om en person fullständigt sviker ska inte det få effekter för alla andra.

För det första är det lite egendomligt att just Upsala Nya Tidning är först ut. Självklart handlar det om att Upsalaborna väl känner till mannen och läst om konflikter mellan länspolismästaren och underställda polismän. För det andra har tidningar själva medverkat kring intresset för den misstänktes person. De skrev tidigt om hans engagemang i värderingsfrågor och vidare publicerades bilder där han på blurrade bilder syntes i uniformsmössa. Ganska lätt identifierbara.

Personligen tror jag att tidningarna inte är ärliga när man motiverar sina publiceringsbeslut. I själva verket handlar det om att nya media som bloggar går före media och namnger. Igår kunde man på drakarnas webblatser se twinglade bloggar där den misstänktes namn publicerades. Klart att media känner sig frånåkta.

Men sammantaget är namnpubliceringar inte bra. Många minns den som pekats ut som misstänkt. Den personen döms på förhand. Skulle vederbörande frias är det få som kommer ihåg detta.

Staffan Dopping skriver bloggar - Pressetik i lågsätet
UNT:s redaktion förklarar sin namnpublicering

Bloggar om pressetik

Birgitta Ohlsson missar det väsentliga

Birgitta Ohlsson, Folkpartiets utrikespolitiska talesman, är ute och cyklar ordentligt idag när hon på SvD Debatt föreslår att Sverige ska inrätta ett centralt organ som ser till att slutna arkiv öppnas upp för insyn. Hon gör detta på den dag då vi ska minnas förintelsen. Birgitta Ohlsson tar sin utgångspunkt i att bland annat Vatikanen hemlighåller dokumentation som skulle kunna kasta ljus över förintelsen. Hon menar att det även i Sverige finns problem med slutna arkiv och påstår att enskilda svenska forskaren ofta står mot de olika myndigheternas jurister.


Jag ifrågasätter starkt Birgitta Ohlssons påstående att forskare ofta står mot myndigheter när det gäller tillgång till arkiv. Det kan förekomma att historiskt material hemlighålls men att det är särskilt vanligt betvivlar jag. Jag försöker hålla mig ganska uppdaterad när det gäller kammarrätternas och Regeringsrättens rättsbildning på offentlighetsområdet och att historieforskare skulle överpröva myndighetsbeslut att vägra lämna ut allmän handling hör inte till vanligheten. Likaså verkar inte JO eller Justitiekanslern särskilt ofta få in ärenden från just forskare.


När Ohlsson ropar på centrala organ med förebild från andra länder gör hon en rejäl tavla. I Sverige har vi nämligen en offentlighetsprincip. Offentlighet är huvudregel och sekretess undantag. När hon jämför med Tyskland och USA missar hon att myndigheternas arkiv i dessa länder är hemliga. I Sverige är arkiven offentliga men kan undantagsvis hemlighållas. Något särskilt organ för detta behövs inte. Besluten om att inte utbekomma allmän handling kan nämligen överprövas och prövas av domstolar.


Birgitta Ohlsson tänker helt enkelt fel. Hennes idé låter bra men är inte relevant. Det känns långsökt och nästan lite osmakligt att ta upp denna fråga på Förintelsens dag och dra paralleller till antisemitism.

Dagen

Konstiga brott

Jag gillar polisen på Gotland eftersom de är hyggligt duktiga på att lagföra män som kastar vatten där man inte ska kissa. Tack vare att polisen agerar resolut luktar det mer hav och rosor i Visbys gränder på somrarna än ammoniak. Östercentrum utgör möjligen ett undantag och har en doft som påminner om Gula Gången vid Slussen i Stockholm. Att urinera offentligt renderar i normalfallet ordningsbot på 800 kronor.

Men att kissa på konstiga ställen kan även innebära andra brott. En 15-årig gotländsk pojke står åtalad för bland annat skadegörelse då han tömt sin blåsa i bensintank på en antagonists moped.

Hela Gotland

Pinsam sorti för PORNSTAR-mössemannen

I helgen skrev jag lite neutralt att en man som haft i sikte att få ett vikariat som barnskötare fått beskedet att det inte blir något jobb. Den presumtive arbetsgivaren hade varit inne på Facebook och reagerat på att han på sin profilbild bar en toppluva med texten "PORNSTAR".

I mitt inlägg "Allt är inte diskriminering" konstaterade jag att mannen, Mats Mügge, varken sagts upp eller fått sparken som media antydde. Och som flera bloggare verkade ha trott. Han hade helt enkelt inte fått ett väntat anställningserbjudande och att få en specifik anställning, är som bekant, i allmänhet inte någon rättighet. Någon diskriminering i lagens mening är det inte.

SR P1 Studio Ett hade idag ett inslag där PORNSTAR-mössemannen, Mats, och journalisten Sofia Mirjamsdotter medverkade. De både tyckte att det var anmärkningsvärt att en profilbild på Facebook skulle kunna användas mot någon i ett anställningsförhållande. Han hade ju inte haft mössan på jobbet.

Även om jag inte tycker att PORNSTAR-mössan är så farlig, utan möjligen bara ganska pueril, kan man nog inte generellt hävda att man kan uppträda hur man vill på Facebook utan att det får konsekvenser. Pornstarcollections kollektion har en uppsjö av kläder av det utmanande slaget. Bland dessa finns "MILF-hunter" och man kan fråga sig om en barnskötare privat kan bära en tröja med texten "MILF-hunter"? Sannolikt inte. Den kan ju tas bokstavligt. :) Lika lite skulle en polisman privat men i offentlighet kunna bära en tröja med texten "Hells Angels Defense Fund" eller "Spöa buset". Själv såg jag en polisman med en tröja märkt "KVV 6". Inte heller den är särskild smart att bära på badstranden om man är polis.

Men Mats Mügge gjorde nog bort sig en del i programmet och visade att han nog inte förstått problemställningen. Det finns faktiskt gränser:

Programledaren: Så egentligen tycker Du rent principiellt att du ska kunna göra få göra vadsomhelst, till exempel spela in porrfilm, om det skulle vara så?

Mats Mügge: Ja absolut alltså, i princip, för det är vad jag gör på fritiden och jag tror ingen tre- eller fyraåring kommer att googla mig på Facebook.

Om många går omkring och tror att man kan skilja på privatliv och arbete som Mats tycks tro har vi ett problem. I grunden handlar det om lojaliteten till arbetsgivaren och den slutar definitvit inte vid arbetstidens slut. Mycket får man göra men inte allt. En del privata agerande skadar arbetsgivaren och då kan arbetgivaren ha rätt att ingripa.

Bloggar om Facebook, PORNSTAR, lojalitet

Be om ursäkt

Linda Skugge tillhör inte de mest ödmjuka skribenterna på vår jord. Jag funderar därför på om det är rätt att be någon om ursäkt när vederbörande inte verkar tycka att ord som ursäkt och rättelser betyder något.

Igår skrev Linda Skugge på Newsmill ett inlägg om spökskrivare - Utan spöksskrivare stannar Sverige. Hon gjorde en ordentlig tavla när hon påstod att författaren Kurdo Baksi hade uppgivit att han var spökskrivare åt Stieg Larsson. (Linda Skugge stavade naturligtvis Stieg Larssons namn fel genomgående i sin artikel). Faktafelet upptäcktes tidigt och kommeterades varvid TT intervjuade Linda Skugge om den lilla fadäsen.

TT: Är inte det här rätt pinsamt för dig?

Skugge: Det är väldigt sällan jag tycker att nåt är pinsamt, jag tror aldrig det har hänt.

TT: Hur kommer du att agera nu? Skrivs artikeln om, eller dras den tillbaka?

Skugge: Skulle aldrig falla mig in att skriva om den och Newsmill kan ta bort den om de vill, det gör mig ingenting.

Men på Newsmill verkar man rädda för Skugge. Idag har nämligen Leo Lagerkrantz bett både Kurdo Baksi och Linda Skugge om ursäkt. Att man ber Kurdo Baksi om ursäkt förstår jag men Linda Skugge? Lagerkrantz skriver:

Dessutom ber jag Linda Skugge om ursäkt för att vi inte faktakollat och korrekturläst hennes text ordentligt.

Det kan antecknas att Skugges text har rättats både vad gäller uppgiften om Baksi och stavningen av Stieg Larssons förnamn. Vem ska be om ursäkt för det?

Bloggar om Linda Skugge, Stieg Larsson, Kurdo Baksi, Newsmill

Svenning kommer med rappakalja

Aftonbladets Olle Svenning har helt rätt när han i Aftonbladet idag visar dubier kring den egendomliga ordningen att det kommissionärsskap som Cecilia Malmström tillträder förenar ansvar för polis- och migrationssamarbete. Det är ju tragiskt att se migration som en polisiär fråga. Men sedan kör Svennings analsy huvudet i väggen. Svenning försöker måla upp en problembild i Cecilia Malmströms arbete som blir lite väl intrigaktigt och långsökt.

Cecilia Malmströms doktorsavhandling heter "Regionen, makten och härligheten" och den handlar om regionala partier i Västeuropa. Hon är alltså väl påläst om regionala partier. I den spanska autonoma regionen Katalonien finns det katalansknationalistiska partiet CiU vars ledamöter i Europaparlamentet tillhör Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE). Det är samma grupp som svenska centerpartister och folkpartister tillhör. Och Svenning tycks i Malmströms avhandling ana en sympati för just CiU.

I den katalanska staden Vic finns en "liberal" borgmästare som kämpat för att utesluta de som inte har visahandlingar från sjukvård och social omsorg. Han fick ordentligt på tafsen och i veckan drogs förslaget tillbaka.

Olle Svenning skriver:

Man bör lägga märke till att borgmästare d ´Abadal och CiU, liksom Malmström, tillhör EU:s liberala partigrupp.

Detta påstående är ren rappakalja. Borgmästare d´Abadal tillhör inte EU:s liberala partigrupp. Han är ju nämligen inte ledamot i EU-parlamentet. Även i Sverige har det funnits knäppa folkpartister, socialdemokrater och moderater men man kan inte koppla sådan personer till partigrupperna i EU-parlamentet.

Det är vidare ett lågvattenmärke att insinuera att en EU-kommissionär har koppling till en partigrupp i parlamentet. Om inte annat har vi blivit klart medvetna om det när vi sett Margot Wallström uppträda med integritet gentemot sin egen partitillhöriget.

Bättre än så här borde Svenning kunna skriva. Det finns egendomliga falanger i Europaparlamentets ledande högerliberala allians. Men denna artikel är inte trovärdig.

Aftonbladet Olle Svenning, Cecilia Malmströms omöjliga uppdrag

Bloggar om Cecilia Malmström

Sahlin kan riskera mutanmälan

Frågan är om det nu dras igång en förundersökning kring Mona Sahlin om misstanke om mutbrott. Det är ju inte helt vanligt att vänner ger varandra gåvor för 6 000 kronor. Men förhoppningsvis handlar det om en burgen väninna som visat Mona Sahlin sin innerliga vänskap och uppskattning.
Aftonbladets Lena Mellin liksom, den i lump vandrande flanellskjortan Göran Greider, hamnade riktigt snett när de i veckan utgöt svavel över hur Mona Sahlin uppträdde med en chic Louis Vuittonväska för sex laxar.

Skriverierna om Mona Sahlins har varit ett riktigt lågvattenmärke vilket konstateras av Svenska Dagbladet som låter Barbro Hedvall klargöra att debatten slår mot förtroendet för media snarare än mot Mona Sahlin. Men på tidningens ledarsida kan inte Per Gudmundsson undvika att raljera på ett omoget sätt.

Själv tycker jag att Sahlin självklart ska få ha vilken väska hon vill och i likhet med Fredrik Reinfeldt kunna bära dyra och exklusiva bijouterier. Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, skrev alldeles nyss på sin blogg:

Det mediala spinnet kring Vuitton-väskan visar snarast att Mona Sahlins ställning i debatten har stärkts. Fredrik Reinfeldt lär kanske t o m få sig en match i popularitets- och förtroendefrågorna i den kommande valrörelsen.

Men ibland är det knepigt att vara offentlig person riksdagsledamot och kanske statsminister in spe. Risken är nämligen stor att Mona Sahlin kommer att tvingas tala om vem den väninna är som gett henne gåvan i 50-årspresent. Uppenbarligen är det inte maken Bosse som satsat lite extra på sin hustru och i allmänhet är det ovanligt att vänner ger varandra gåvor för 6 000 kronor.

Mona Sahlin riskerar att råka ut för samma sak som Malmös ledande kommunalråd Ilmar Reepalu. 2004 invigde IT-miljardären Dan Olofsson sin safaripark i Sydafrika. Bland de inbjudna fanns Malmös främsta kommunalråd Ilmar Reepalu som fick resa och logi värt 34 000 kronor. Olofsson, som bland annat varit studiekamrat med Reepalu på Chalmers, hävdade att det var en ren vänskapsgåva och en 60-årspresent. Men det tyckte inte statsåklagaren mot korruption som åtalade Reepalu för mutbrott och Olofsson för bestickning. 2007 friades de dock av hovrätten.

Nu är jag rädd att Mona Sahlin kan råka ut för samma sak. Alltid är det väl någon "vän av ordning" som gör en anmälan. Men jag hoppas att Mona Sahlin har ett så stort och skiftande umgänge att det finns någon som älskar henne så mycket att hon tycker att Mona ska ha en snygg väska och att åklagaren snabbt kan notera: Förundersökning nedlägges - inget brott.

Bloggar om Mona Sahlin

Bra att JO markerar mot kommuner

JO har i ett beslut kritiserat Karlskrona kommun för att man, i likhet med många andra kommuner, använder okonventionella metoder för tillsyn enligt alkohollagen. Man låter ungdomar som fyllt 18 år göra provköp. Provköpen strider enligt JO mot principen att dold myndighetsutövning inte bör förekomma och han anser att metoden inte bör användas, så länge den inte har stöd i lagstiftningen.
Att utan stöd i lag hålla på med sådan här deckarspaning är fel. Det är direkt olämpligt att en kommunal nämnd ägnar sig åt en verksamhet som innehåller polisiära inslag. Samtidigt finns det faktisk alternativa metoder. En sådan är att uppmana näringsidkarna att som led i egenkontrollen genomföra egna stickprov och dokumentera dessa.

Detta är ett bra beslut men det kommer fem över tolv. Saken är nämligen att regeringen den 15 januari överlämnade en lagrådsremiss med förslag om ny alkohollag. I denna finns inga ändringsförslag som ger stöd för provköp. Men frågan är om kommunerna inte klarar sig med de medel som står till buds redan idag. Okonventionella och spektakulära metoder har ofta en mindre effekt än vad man tror. Övertron på sådan här "spaning" illustreras tydligt i en dom från Kammarrätten i Stockholm 2009 (mål 478-08). Kammarrätten uttalade i sina domskäl:

Kommunens kontroller har skett med personer som är 18 år och lagens bestämmelser innehåller inte något närmare krav vad gäller ålderskontrollen. Parterna har olika uppfattning om de aktuella ungdomarnas utseendemässiga ålder.
Utredningen visar inte heller i övrigt att bolaget vid något tillfälle misslyckats med ålderskontrollen och sålt öl till någon under 18 år. Mot denna bakgrund finner kammarrätten inte att utredningen med tillräcklig styrka visar att bolaget i sin försäljning av öl överträtt alkohollagens bestämmelser. Vad nämnden anfört om möjligheterna att utöva tillsyn föranleder ingen annan bedömning. Kammarrätten gör således samma bedömning som länsrätten att det saknas grund för ingripande enligt alkohollagen

Dagen, DN, Sydsvenskan
JO:s beslut 2972-2009

Bloggar om alkohol, alkohollag, integritet, folköl

Adoptera en fängelsepräst

Jag läser i Kyrkans Tidning att man kan adoptera en fängelsepräst. Bakgrunden är att Internationational Prison Chaplain´s Assossiation, IPCA som håller World Conference i Stockholm den 20-25 augusti 2010. Tanken är att företag ska kunna "adoptera" en präst från tredje världen för att möjliggöra för denne att komma till konferensen.

En bra grej för att stödja präster och pastorer som gör stora insatser för utsatta bröder och systrar.

Fängelsepräster är de enda som inte kräver något av de som frihetsberövats. Alla andra gör det. Anhöriga, allmänheten, fängelse, rättssystemet. Alla har krav och ska ha krav. Men någon måste lyssna.

Jag var hungrig och ni gav mig att äta,
jag var törstig och ni gav mig att dricka,
jag var hemlös och ni tog hand om mig,
jag var naken och ni gav mig kläder,
jag var sjuk och ni såg till mig,
jag satt i fängelse och ni besökte mig.”
(Matt 25:35-36)

Även Larsson missade i researchen

Spekulationerna kring Stieg Larssons person och författarskap fortsätter. Idag har DN en artikel där konklusion är att det kanske inte varit Stieg Larsson själv som skrivit Milleniumtriologin. Man menar att han haft en lysande researchförmåga men att han penna inte var tillräcklig.

Om man jämför Guillous böcker är Stieg Larsson inte så detaljrik och researchen inte så omfattande. Och nog förekommer det fel. Bland annat talas i "Män som hatar kvinnor om Fältjägarskolan i Kiruna. Någon sådan skola har nog inte funnits. På förutvarande Lapplands jägarregemente I22 i Kiruna utbildades förvisso jägare och tidigare hette förbandet jägarskolan. De soldater som utbildades vid den aktuella tidpunkten kallades Lapplandsjägare och kanske även gränsjägare.

Att vittna är en plikt

Det är dåligt av Djurrättsalliansens aktivister att inte ställa upp och vittna om vad man sett. Genom att inte ställa upp för rättvisan visar man på att man inte fullt ut är beredd att slåss för djuren.
I december avslöjades att många gårdar med grisuppfödning hade vedervärdiga förhållanden. Det var föreningen Djurrättsalliansen som tagit sig in i anläggningar och videofilmat missförhållanden. Polisanmälan gjordes och förundersökningarna är i full gång.

Men nu berättar polisen i Hallands och i Uppsala län att förundersökningarna sannolikt kan komma att läggas ned eftersom de som tagit videofilmerna inte är beredda att träda fram och vittna. Det innebär att brott helt enkelt inte kan styrkas. Djurrättsalliansen säger att man inte vill avslöja sig eftersom man vill kunna göra samma sak igen. Sannolikt finns även oron att anmälas för olaga intrång.

Att vittna är en plikt och det är svagt av aktivisterna att inte ställa upp för rättvisans sak. Om man vill att djuren ska få det bättre är det viktigt att lagföring sker. Det är viktigt att djuren värnas och då får nog dessa aktivister ta ett eventuellt straff för olaga intrång.

Dagens PS, DN, Sydsvenskan

Bloggar om djurplågeri

Att ropa på hårda tag är vämjeligt

Jag läser i Norrländska Socialdemokraten om hur det i måndags kväll var upplopp på Johannisbergs ungdomshem i Kalix. I samband med ett strömavbrott anlades två bränder inne på avdelningen och buset tilltog med aggresiva ungdomar som försökte ta sig in till personalen från bostadsavdelningen där de låsts in. Polisen tillkallades och först efter att förstärkning kommit efter några timmar kunde lugnet återställas.

Johannisbergs ungdomshem är en instituiton med 15 platser där man tar emot pojkar mellan 15 och 20 år som har allvarliga psykosociala problem och problem med kriminalitet och missbruk. Sex av platserna är avsedda för pojkar som dömts till sluten ungdomsvård och det är på den avdelningen som bråket ägt rum. Sluten ungdomsvård är en påföljd som kan dömas ut i stället för fängelse.

Som vanligt dyker bland läsarkommentarerna upp de som vill ha hårdare tag och som har enkla lösningar på ungdomarnas problem. Typ "ge dem stryk och mesa inte" - "Lås in dem för evigt". Många med de åsikterna utgår från sina egna erfarenheter och tror att det bakom varje trasigt barn finns en förälder som med lite vilja kan lösa problemen. Att föräldrarna inte sällan har lika stora problem verkar inte finnas på kartan för de "enkla lösningarnas" företrädare.

Men det finns också relativt många sunda empatiska och insiktfulla kommentarer som inser att det är djup tragik bakom de flesta fall när ungdomar låses in.

En läsarkommentar är mycket intressant och sund:

För sextio år sedan var problemen desamma, möjligen något lindrigare. Man blir bekymrad. Är uvecklingen av behandlingsmetoder så dålig

Denna kommentar ligger antagligen ganska nära sanningen. Även förr fanns det stora problem. Möjligen var exponeringen något mindre. Drogerna var inte lika närvarande och våldet mindre spektakulärt. Behandlingsmetoderna har givetvis utvecklats men tyvärr inte tillräckligt mycket.

Att ropa på hårda tag är vämjeligt.

NSD, Polisen anfölls av ungdomar
NSD, Upplopp på ungdomshem
NSD, Upploppet på Johannisberg hade kunnat sluta illa

Glada industrinyheter i Ångermanland

Igår morse vaknade jag med den utmärkta avisan Tidningen Ångermanland med både liberal och socialdemokratisk ledarsida. Och glad blev jag. Dockstavarvet har nämligen fått en order på sex lotsbåtar till Tyskland. En order värd 100 miljoner kronor.

Docksta ligger vid Skulebergets fot 34 kilometer söder om Örnsköldsvik. I Docksta finns även en skofabrik där man tillverkar välkända slippers. Själv har jag inte haft några skor från Docksta sedan jag hade näbbstövlar i mitten av 70-talet. Men de saluför fortfarande näbbstövlar.

Örnsköldsviks Allehanda - Stororder till Docksta

Bloggar om mode

Lars Olhly till Wallmans salonger.

Stackars Mona Sahlin som ska ha med Lars Ohly att göra. Som vanligt agerar han motvalls och anser att missionen i Afghanistan är fel insats. Utan närmare motivering bluddrar han om att den inte leder till ökad säkerhet och stabilitet. Det är ju lätt att påstå om man inte behöver tänka på realiteteter.

Att det är ett FN-mandat och att det handlar om att barn ska kunna gå till skolan bortser han ifrån. Han har ju bestämt sig.

Lars Ohly borde bli tågmästare igen. Han platsar för en anställningsintervju på Wallmans salonger. Det var ju i den miljön som SJ senast hade intervjuer när de skulle anställa tågvärdar.

SvD

Den første i hedensk jord

För knappt ett år sedan invigdes den första nyanalagda gravplatsen i Norden för Asatroende. Denna utgörs av en skeppssättning på en del av Assistenskyrkogården i Odense. Nu i dagarna har den första gravsättningen ägt rum och om detta berättar Fyens Stiftstidende Odense.

Bloggar om Asatroende, begravningsplatser

Låt Gotland bli danskt

Det är uppenbart att Sverige inte klarar det faktum att vi har en ö med stor befolkning, många fritidsboende och blomstrande turism. Gotland behandlas styvmoderligt och rent oförskämt. Vart femte år ska gotlänningarna behöva oroa sig för färjetrafiken och frågan är om inte Danmark, som ju är vant vid öar i när och fjärran, vore bättre för Gotland än det gamla fosterlandet. Kanske blev delar av uppgörelsen vid freden i Brömsebro 1645 fel för Gotland.

Myndigheten Rikstrafiken har till uppgift att genom anbudsförfaranden avhjälpa brister i tillgänglighet i transportpolitiskt motiverad långväga kollektivtrafik som inte körs på marknadens villkor. Syftet är att skapa grundläggande resmöjligheter för medborgare och näringsliv. Ett av ansvarområdena handlar om trafiken Visby-Nynäshamn/Oskarshamn.

Rikstrafiken har nu kommit med rapporten ”Långsiktigt hållbar linjesjöfart till Gotland 2015-2030″. Det är ett dokument för samråd som Rikstrafiken tar fram inför upphandling av trafiken från februari 2015 och framåt. Läsningen är oroande för Gotland och det måste vara knäckande för gotlänningarna att var femte år behöva oroa sig för sin väg.

Framförallt utifrån miljömålen anser Rikstrafiken att det ska vara färre färjeturer till ön och att förbindelserna ska vara långsammare än idag. Detta känns som ett hån mot befolkningen på en ö som stolt kan visa vindkraftverk en masse. Försämringar i färjetrafiken skulle kunna liknas vid att vi Stockholmare skulle få åka enfilig grusväg mellan Rotebro och Arlanda.

Att sedan Rikstrafiken förespråkar enhamnsalternativet Västervik som enda destination är fullständigt förvirrat när trafiken idag går på både Oskarshamn och Nynäshamn. Lika olyckligt är det att två kommuner i Kalmar län konkurrerar med varandra. Västervik borde nöja sig med sin visfestival.

Om vi inte ser upp kan gotlänningarna uppvakta drottning Margrethe II för anslutning till konungariket Danmark. Hon vill säkert förläna någon hertigskapet Gotland och för den delen kanske utnämna några grevar af Wisborg. Danmark fattar ju detta med öar.

Barometern, Östran

Bloggar om Gotland, Gotlandstrafiken, miljö

Lokförarbilder kan orsaka avstängning

En lokförare på DSB First har tagits ur tjänst efter att ha fotograferat under färd och lagt ut bilderna på sin privata facebooksidor. En annan förare har stängts av sedan han eller hon gett företagskritiska synpunkter i kommentarer på Facebook. DSB First kör Öresundstågen som jag tycker det är helt okej att åka med. Om lokföraren skulle ta någon bild från förahytten upprörs jag inte.

DSB Firsts kommunikationsdirektör Irene Lippold uppger att de två förarna har åsidosatt säkerheten på tågen genom att fotografera under färd. Enligt uppgift handlar det om bilder på trasiga skyltar och växlar.

– Det finns bilder som visar att man inte prioriterat säkerheten ombord. Bland annat har man fotograferat från hytten medan tåget rullat. Därför måste vi nu göra en utredning.

Om DSB First gör rätt vet jag inte. Avstängning är en ganska ingripande åtgärd när man utreder disciplinära förhållanden. Om förarna har uppsåt att skada sitt företag är det inte acceptabelt men att åberopa säkerhetsskäl känns ganska överdrivet. Det är nog inte ovanligt att lokförare i Skåne, helt enligt regelboken, kör 180 km/h timmen med full dimma framför förarrutan. Säkert händer det också att lokföraren tittar i tidtabellen eller kanske spanar in den vackra Öresundsbron.

Att som lokförare knäppa en bild under körning är inte att jämföra med bussförare som sitter och sms:ar. Om DSB-First har andra synpunkter på de avstängda lokförarnas lojalitet och lämplighet bör man nog berätta det och inte hänvisa till tveksamma uttalanden om säkerheten.

Hellre en lokförare som fotograferar än tåg som underhålls bristfälligt.

SvT, Lokförare avstängd för tågbilder
ST-press, Järnvägsanställda avstängda
Nyhetsbyrån, Facebookbilder fick anställda avstängda, Sydsvenskan, Skånska Dagbladet

Bloggar om tåg, DSB First, Facebook

Omtanken om den politiske motståndaren

Jag fascineras av alla politiker och alla skribenter med uttalad politisk hemvist som ger tips till sina politiska motståndare. Aftonbladets ledarskribent Kennet Andreasson gav exempel på sådan egendomlig textutläggning igår under rubriken "Centerledarens känsla för timing". Andreasson berättade om centerledaren Maud Olofssons som enligt uppgift fått frågan av Reinfeldt om Centerpartiet hade någon kandidat till posten som EU-kommissionär. Olofsson skulle ha svarat nej och frågan hade därmed gått vidare till Folkpartiet som föreslog Cecilia Malmström.

Andreasson gråter krokodiltårar över Centerns dåliga opinionssiffror (3,1 procent enligt sista opinonsundersökningen) och talar om en partiledare som skulle vara putt på att EU-parlamentarikern Lena Ek skulle ha kandiderat mot Maud Olofsson till partiledarposten 2001.

Säkert har Centerpartiet identitetsproblem när gamla centerpartister i Torbjörn Fälldins anda fronteras med tokliberaler som Fredrik Federley. Men att tro att Maud Olofsson lämnar staffetpinnen om EU-kommisionären för att Lena Ek skulle ha varit motkandidat i partiledarvalet är ju löjligt.

Det vore nog bra om Aftonbladets ledarsida insåg att Cecilia Malmström är en utmärkt nominering som EU-kommissionär trots att hon inte är centerpartist, moderat eller kristdemokrat.

Doktor Kronos

Upsala Nya Tidning berättar att SJ och några andra aktörer ska inrätta en doktorandtjänst för att forska kring orsaker till tågförseningar och hur de kan förebyggas.

Det var på tiden. Det är också bra att dokotorandtjänster av naturliga skäl måste vara tidsbegränsade så att punktligheten ökar.

Nu gäller det att snabba på för att få igång forskningsprojektet.

Men DN säger ju att laserpekare inte är farliga!!!

Återigen skriver media på nyhetsplats om allvarliga tillbud där enskilda personer och till och med piloter blivit belysta med laserljus.

Det skulle vara intressant att höra hur DN kommenterar att man för ett par veckor sedan hade en förvirrad insändare författad av en självutnämnd "lasermedicinska forskare" som hävdade att laserpekare inte kan skada någon.

Någon form av källkritik borde man ha på en insändarredaktion.

Jag skrev om insändaren under rubriken "Vem ska man lita på? - Inte DN:s insändare".

DN, Skånska Dagbladet, GP,

Man kan göra lokala nyheter av allt

Värmlands Folkblad är en av mina favorittidningar. Jag vill på goda grunder påstå att de hade den bästa och mest sakliga rapporteringen kring skyddsjakten på varg för ett par veckor sedan. De har även tillsammans med Nya Wermlandstidningen även en god lokal nyhetsrapportering om man vill veta vad som utspelat sig i Filipstad, Torsby och Årjäng.

Men ibland går det för långt med att göra en nyhet till en lokal nyhet.

Med den lustiga rubriken "Värmländsk åklagare kallas in mot hotfull man" berättar man om åtalet i Mölndals tingsrätt mot en Mölndalsbo som hotat en domare i Skaraborgs tingsrätt och kammaråklagare. Inga koppplingar till Värmland direkt.

Men eftersom kammaråklagare Barbro Brännlund i Karlstad kallas in som åklagare blir denna historia en värmländsk angelägenhet. Klart långsökt tycker jag.

Ska jag var petimäter så hamnar målet alls inte i Mölndals tingsrätt. Den 19 oktober 2009 upphörde nämligen Mölndals tingsrätt och uppgick i Göteborgs tingsrätt. Vidare säger man att kammaråklagare Brännlund är vid åklagarmyndigheten i Karlstad. Så är det inte. Åklagarmyndigheten är sedan några år en enda myndighet i hela Sverige. I Karlstad finns en åklagarkammare. Och det är där kammaråklagare Brännlund arbetar.

Bloggar om media