Expressen döljer sanningen - Var, hur och när?

Igår fällde Malmö tingsrätt chefredaktören, nyhetschefen och en reporter vid Expressen för olika former av vapenbrott. Villkorlig dom i förening med låga bötesbelopp visar att domstolen inte bedömer brotten som särskilt allvarliga. Det är sannolikt att detta ärende kan komma att prövas ända upp i Högsta domstolen.

Bakgrunden var att Expressen, med gott uppsåt, ville visa hur lätt det var att köpa ett vapen i Malmö. Man skickade en reporter till som snabbt lyckades köpa en jugoslaviskCrevena Zsatava 7,65 mm Reportern förvarade därefter vapnet i sin bil och på ett hotellrum innan han småningom lämnade det till polisen.

Att detta är någon stor journalistisk bedrift är tämligen fåfängt av Expressen att påstå och själva upplägget och sanningshalten i reportaget kan på goda grunder ifrågasättas eftersom reporten vid huvudförhandlingen vägrade svara på frågan hur mycket vapnet inhandlats för. Han har heller inte berättat var han köpte vapnet, när det skedde och hur det gick till. Vi kan spekulera helt fritt i hur det gick till. Expressens chefredaktör tror att han gjort en god gärning när han påstår att det nu finns ett vapen mindre på Malmös gator. Alla som har en grundläggande kunskap om att den kriminella världen också lyder under de ekonomiska lagarna om tillgång och efterfrågan vet att han har fel. Tidningens agerande göder gangstrar och ökar inflödet av illegala vapen än mer. Allt bara för att öka upplagan. Journalistisk höjd är bara trams.

Tyvärr verkar pressgrannarna inte kunna se objektivt på detta åtal och den fällande domen. Sydvenskans chefredaktör Daniel Sandström skriver att domen är en skandal. Han försöker sig på en liknelse men misslyckas katastrofalt när han skriver:

Låt oss ta ett exempel: efter bombattentatet i Oslo den 22 juli 2011 har justitieminister Beatrice Ask aviserat att reglerna för inköp av konstgödsel måste ses över. När detta skett vore en vettig journalistisk granskning att de facto beställa en otillåten mängd konstgödsel för att se om det passerar igenom systemet eller stoppas. En sådan granskning är inte mindre relevant efter dagens dom, men kanske mindre sannolik.

Nu är det så att det inte är sannolikt att vi kommer att få regler om "olaga innehav av konstgödsel. Mest sannolikt är en lagstiftning som blir mer administrativ där exempelvis säljaren är skyldig att registrera vem som köper konstgödsel i större kvantiteter. Kanske blir det ett system där endast den som driver jord- eller skogsbruk får göra inköp över en viss volym. Expressen torde kunna övervaka och avslöja missförhållanden vid konstgödselförsäljning utan att åtalas och fällas för brott.

På nyhetsplats låter Sydsvenskan tre "experter" kommentera den fällande domen. Samtliga är publicister och samtliga är kritiska. Den typen av nyhetsrapportering skulle jag vilja kalla tendentiös. Går det inte att hitta någon som vågar säga att det är trams att påstå att det är undersökande journalistik att köpa vapen i Malmö.

Tack Expressen för att ni göder den undre världen.

Expressen ska vara glada att man inte åtalas för arbetmiljöbrott

Expressen försvarar sitt vapenbrott med heroiska ord om undersökande journalistik. Man påstår också förnumstigt att det, efter tidningens illegala vapenköp, finns ett farligt vapen mindre på Malmös gator. Om detta vet man intet. Svaret kan vara att det finns ännu fler vapen. Att främja vapenhandel leder till fler vapen i cirkulation. Om nu tidningen är så rättrådig borde man även kunna berätta för polisen hur man kommit över vapnet men det gör man inte. Att skydda anonyma källor är en sak men att skydda vapenhandlare är mesigt. Tänk om Expressen genom uppsökande journalistik spårar pedofiler och inte sedan medverka till att de lagföres. Skulle detta uppfattas som en insats mot brottsligheten?

Åtalen

Thomas Mattsson är en seriös chefredaktör för Expressen men när han nu åtalats för anstiftan till vapenbrott blir det svårt för honom att rapportera på ett neutralt sätt. Han rör ihop det riktigt ordentligt när det gäller definitionen av vapenbrott och har en fantasifull definition av ansvarig utgivares straffansvar. Dessvärre har inte kollegorna i journalistkåren heller helt lätt att förhålla sig till juridiken och rapportera på ett objektivt sätt. Det är lite knepigt att journalister sprider irrläror om tryckfriheten. Enligt Skånskan berättar journalisten inte ens hur mycket han köpt vapnet för. Ett faktum som till och med kan göra att man kan ifrågasätta att journalisten kommit över vapnet på det sätt han säger.

Köpa vapen är det undersökande journalistik

Bakgrunden är att Expressen, med gott uppsåt, ville visa hur lätt det var att köpa ett vapen i Malmö. Man skickade en reporter till Malmö som snabbt lyckades köpa en jugoslavisk Crevena Zsatava 7,65 mm. Reportern förvarade därefter vapnet i sin bil och på ett hotellrum innan han småningom lämnade det till polisen. Chefredaktör Mattsson åtalas för anstiftan då han på ett redaktionsmöte beslutat om upplägget samt sänt iväg reportern. Även nyhetschefen åtalas för anstiftan då han tagit ställning till köpet när reportern meddelat att han blivit erbjuden att köpa ett vapen.

På sin blogg berömmer Mattsson sitt goda uppsåt och hävdar att det nu finns ett illegalt vapen mindre på Malmös gator. Jag hävdar motsatsen. Tack vare Expressens fantastiska undersökande jorunalistik har illegal vapenhandel främjats. En buse har sålt en pistol. Har den sedan sålts till överpris har det sannolikt medverkat till fler vapenaffärer.

I medias rapportering är kollegan sanningsvittne

När presskollegorna rapporterar om åtalet är chefredaktör Mattsson sanningsvittne. Mattsson säger:

– Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt.

Media förmår inte gå till botten med åklagarens stämningsansökan och den juridiska grunden till åtalet. Ett exempel på detta är Kyrkans Tidnings chefredaktör, Anders Ahlberg, som skriver en initierad artikel om de i Etiopien fängslade svenskarna och Dawit Isaac. I ett stycke konstaterar han att journalister inte står utanför eller över lagen. Ahlberg menar att det är mycket få brott som är godtagbara för att de begås som ett steg i journalistiskt arbete, ens i de solidaste demokratier. Men så undsläpper sig Ahlberg att ta kollegan Mattssons ord för sanning. Ahlberg skriver att uppsåt till brott lär saknas. Men där är Ahlberg ute och cyklar. Enligt 9 kap. 1 § vapenlagen är det vapenbrott att uppsåtligen inneha ett skjutvapen utan att ha rätt till det.

Måhända kan man tycka att det är ursäktligt men det råder inget tvivel att uppsåtsrekvisitet är uppfyllt. Man ville verkligen skaffa en pistol om än för att överlämna den till polisen. Mattssons försvar att uppsåt skulle saknas är alltså trams.

Nu finns dock i vapenlagen en paragraf som möjliggör för åklagaren att underlåta åtal. 9 kap. 7 § vapenlagen stadgar att om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till en polismyndighet, får åtal mot denne för olovligt innehav av vapnet eller ammunitionen väckas av åklagaren endast om det är motiverat från allmän synpunkt. Men media förmår inte gå till botten varför åklagaren funnit att denna regel inte är tillämplig. Regeln infördes 2000 och i proposition 1999/2000:27 uttalas:

Bestämmelsen är inte avsedd att vara liktydig med en permanent vapenamnesti. Det skall alltjämt vara möjligt att väcka åtal när det är motiverat från allmän synpunkt. Ett exempel på ett sådant fall kan vara att en person beslutar sig för att lämna in ett skjutvapen till polisen först i och med att han eller hon riskerar att upptäckas och inlämnandet således inte är frivilligt i egentlig mening. En annan situation när åtal kan vara befogat är när det olaga vapeninnehavet är av allvarligare slag, t.ex. när det avser ett vapen utan lagligt användningsområde.

Här handlar det tvivelsutan om ett vapen utan lagligt användningsområde.

Haveri i tryckfrihetens ansvar

Journalister i allmänhet har goda kunskaper i tryckfrihetslagstiftningen och det är därför lite tråkigt att Mattsson tänjer tryckfriheten in absurdum. Hans skriver:

Eftersom det är utgivaren som, enligt Tryckfrihetsförordningen, är har ensamansvar för vad som publiceras borde en sådan här principdiskussion om journalistiska arbetsmetoder i en domstol kunna föras med endast mig som tilltalad.

Vad Mattsson emellertid missar är att det här inte handlar om tryckfrihetsbrott. Det handlar om ett vanligt brott mot vapenlagen. Det är inte innehållet i tidningen som är brottsligt. Det är vapeninnehavet som utgör brott. En journalist kan inte köra på fyllan för att bevisa hur lite risk det är att åka fast. Det är rattfylleri likväl.

Nu får vi invänta tingsrättens dom. Åklagaren är givetvis inte ute och cyklar.

Expressen ska vara glada att man inte åtalas för arbetsmiljöbrott. Att skicka ut en ung reporter bland vapenhandlare är att utsätta medarbetare för livsfara.

Smolkbokföringen och kristofobin

Det är en namnkunnig och bred skara som på dagens SvD Brännpunkt skriver att den nya folkbokföringen raserar kulturarvet. Bakgrunden är att det väntas en lagrådsremiss från regeringen senare i år där folkbokföring endast ska ske på kommun och fastighet (lägenhet). Skribenterna ser stora problem för forskning och kulturarv eftersom församlingsindelningen använts så flitigt i många sammanhang. Inte minst inom forskning. Skribenterna förordar en ordning där folkbokföring sker på församling (distrikt) så som dessa såg ut 1999. 


Det är en rimlig ordning att man fixerar ordningen som gällde vid en viss tidpunkt. Sedan 2000 är det ju Svenska kyrkan som bestämmer församlingsindelningen. 1900 fanns 2 533 församlingar och förändring under 100 år var marginell. År 1999 fanns 2 527 församlingar. Därefter har församlingar sammanlagts i stor utsträckning. Mellan 1999 och 2010 "försvann" över 1 000 församlingar. 2010 fanns 1 467 församlingar. 


Att folkbokföringsutredningarna varit tendentiösa och inskränkt sig till fiskala myndigheters intressen är uppenbart. I  folkbokföringsutredningens slutbetänkande (SOU 2009:75) finns ett fullständigt absurd argument. Man skriver (sid. 32): 

Att folkbokföringsorten och födelsehemorten i dag utgörs av en församling innebär vissa problem, främst att orterna kan ha kristna namn, vilket undanröjs. 

Problem!!! Hur tänkte man här? Att vi har församlingar som heter Maria Magdalena och Sankt Pauli vet jag. Men det finns även hedniska namn som Odensvi, Torshälla och Västra Frölunda. Vissa namn kanske uppfattas stötande som Sexdrega församling i Svenljunga kommun. Svenljunga kommuns namn kanske också är knepigt då det kan tydas alltför nationalistiskt. Om man nu vill slippa kristna namn i folkbokföringen får man givetvis problem med Staffanstorp och Eskilstuna.

Kvadratkilometer nej tack

För en tid sedan noterade jag att media allt oftare anger vindhastighet i kilometer i timmen i stället för meter per sekund vilket är den enhet som TT-språket anger.

Nu på morgonen läser jag i Svenska Dagbladet att britterna är indignerade över att utlänningar i allt större utsträckning köper landarealer som en investering. Man exemplifierar med en dansk som köp t120 000 acre (motsvarar ungefär 485 kvadratkilometer). Det är möjligen för att det är lättare att omvandla acre till kvadratkilometer som skribenten använder den måttenheten. Men i normalfallet anges för landarealer. Kvadratkilometer är förvisso en SI-enhet men används snarare för att mäta storleken på länder, hav och så vidare. 


485 kvadratkilometer är väldigt mycket. Det motsvarar 48 500 hektar. Trolle Ljungby är till exempel med sina 12 000 hektar ett av Sveriges största gods. 48 500 hektar är alltså en duktigt stor jordegendom och nog kan man förstå tveksamheten hos britterna. 

Eko i simhallar

Jag noterar i Skånska Dagbladet att Sjöbo ska få ett nytt bad för 115 miljoner. Tre bassänger planeras och simhallen blir ekoanpassad.

Ekoanpassad!!! Det är bra att man jobbar med akustiken. Simhallar med stojiga barn ger ofta buller som förvärras av ekot. :)

Präst i Romersk-katolska kyrkan

Romersk-katolska kyrkan har svårt att rekrytera präster och detta är särskilt påtagligt i Europa. I Spanien, som har knappt 23 000 präster ger man sig nu ut i en kampanj för att locka kandidater. 76 procent av spanjorerna definierar sig som katoliker och 15 procent av dem går i mässan regelbundet.

I en YouTubefilm framträder en mängd präster med korta budskap i stil med "Jag lovar inte att du alltid lyckas. Jag lovar att ditt arbete bär frukt". Det är effektfullt.

De flesta inser nog att kravet på celibat är bland de största hindren för unga män att bli präst i Romersk-katolska kyrkan. Givetvis har kyrkan också byggt in vissa kompetensförsörjningsproblem när man utesluter att kvinnor kan ha en kallelse att bli präst.

En sanning saknas bland filmens vittnesmål: -Jag lovar dig inte att du inte blir förälskad i en man eller kvinna. Jag lovar dig att du inte får uttrycka det och inte leva med den personen. 

The Independent berättade 2009 att nästan hälften av de spanska församlingarna saknade präst.

http://www.teprometounavidaapasionante.com/

The Telegraph, Spain's Catholic Church launches recruitment drive


Kyrkans Tidning

Jag väljer Taxi Stockholm

Svenskan har idag en artikel om Transportstyrelsen slopade krav att taxichaufförer i Stockholm ska ha lokalkännedom. Egendomligt tycker jag och lite skumt med chaufförer som förlitar sig på GPS.

I artikeln intervjuar man fem förare på Klarabergsviadukten. Två kommer från Taxi Stockholm och de är båda snyggt klädda liksom en droskförare från Taxikurir. En taxichaffis från 020 har kepa och skogshuggarkläder och en friåkare ser ut ungefär som jag.

Men Taxi Stockholms Peter Hävren, 51 år, kommer idag att behöva köpa Svenska Dagbladet för att inte bli utskrattad på jobbet. Honom har jag åkt med några gånger och han är en bra taxichaufför värd dricks. Men på webben drar Svenskan ner honom i gruppen desoirenterade taxichaufförer. Under den feta rubriken "Hittar du till Banergatan?" svarar Peter:

-Japp, man får tänka på att det är avstängt på Centralbron men sen fortsätter man mot Folkungagatan och Ersta sjukhus.

Det blir en nätt omväg på sex kilometer men färden till Östermalm kommer att bjuda på underbara vyer på Södermalm. Men tittar man noga ser man att Peter svara klockrent på frågan om han hittar till Per Anders Fogelströms terass. I den tryckta editionen av tidningen står det tydligt att man frågar på adressen Per Anders Fogelströms terass som nog i realiteteten är betydligt svårare än Banérgatan. En adress 020-killen inte verkar kunna eftersom han förlitar sig på GPS:en.

Själv har jag koll på Per Anders Fogelströms terass, den finaste pärlan i Stockholm,  eftersom jag minns var på Fjällgatan han bodde.

Jag väljer Taxi Stockholm. Oftast bästa garantin att chauffören kör som jag själv skulle göra, förarna som lär mig smitvägarna och bilarna som är fräschast.

Stockholms län och övriga världen

I mars i år kritiserade JO polismyndigheten i Stockholm och en polisinspektör efter det att Söderortspolisen i ett varingsutskick till personer som är engagerade i Grannsamverkan varit lite väl detaljerade och svepande kring uppgifter om personer som misstänkts för bostadsinbrott. Justitieombudsmannen skrev:

Sydamerikaner - i första hand från Chile. Flera tips om att garanter som hushållar med rum och mat har tagit hit hitresta "turister" för att begå bostadsinbrott. 

Rumäner - den senaste tiden har det i olika sammanhang dykt upp anmärkningsvärt många personer med rumänskt påbrå och som kan misstänkas för diverse tillgreppsbrott, bl.a. bostadsinbrott. OBS! grupper om både kvinnor och män gripna (och sedermera släppta) för förberedelse till inbrott. 

Litauer - det finns även tips och iakttagelser om att hitresta personer från Litauen just nu begår flitigt med tillgreppsbrott.

Extra vaksamhet på bilar med litauiska registreringsnummer.  

JO konstaterade i sitt beslut att texterna var  fördomsfulla även om de grundades på underrättelseinformation och sådant som framkommit vid förundersökningar.  JO menade att uttalanden på en myndighets vägnar måste göras med respekt för alla människors lika värde (jfr 1 kap. 2 § regeringsformen). JO skrev vidare att det fanns  skäl att erinra om 4 kap. 1 § polisförordningen, där det föreskrivs att anställda inom polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning.

Mot bakgrund av JO:s kritik kan man inte annat än le åt det uttryckssätt polismyndigheten idag använder då man berättar om hur särskilda satsningar mot inbrott i Stockholm gett effekt. Man skriver i sitt pressmeddelande bland annat:

Sedan insatsen startade har totalt 55 personer gripits i länet . 17 av de 55 gripna ingår i den krets som identifierats som särskilt brottsbenägna och är föremål för vårt arbete. 15 av de övriga gripna är boende i länet. 23 kommer från olika delar av världen utanför länet.

Vad skriver de? 23 kommer från olika delar av världen utanför länet. SIC!!!

Det är inte helt bra att polisen blir orolig att lämna ut fakta och gör sådana här egendomliga omskrivningar. Man borde givetvis ha tagit bort dessa uppgifter som egentligen är rätt ointressanta. Nu sitter vi alla och funderar på om de 23 bovarna kommer från Trosa, Hudiksvall, Saint Tropez eller Bahrain. De var i alla fall inte folkbokförda på Banérgatan eller Svennebygränd.

I själva verket ska vi glädjas över att polisen är framgångsrika och att tjuvar kan lagföras.En lika lustig text hittar jag i Sydsvenskan som rapporterar om några underåriga tjejer som rykt ihop i centrala Malmö under eftermiddagen.  Några av kombattanter har misshandlats. Tidningen skriver:

Enligt polisen handlade bråket om att flickorna kallade varandra olika invektiv.

Väl medveten om att flickorna gått i Björklunds kunskapsskola undrar jag hur de skulle svara på frågan:
-Vilka invektiv hörde du?

Huligansymboler i AIK:s och Gefle IF:s klubbmärken

Idag lämnar förre landshövdingen Björn Eriksson över sitt första delbetänkande i rollen som regeringens nationella samordnare mot huliganism.  Vi får hoppas att han kommer med en massa bra förslag för att bekämpa detta dårskap.

Man ska inte skoja om huliganer men när jag igår läste om hur Real Madrid förändrat sitt klubbmärke slog det mig att flera allsvenska klubbar, utan att veta om det, i sina klubbmärken har symboler som verkligen står för huliganism.

Låt oss börja med Real Madrid. Den anrika spanska klubben, ska enligt Dagen, ha plockat bort det lilla kors som kröner kronan i lagets klubbmärke. Bakgrunden är att man är inblandad i ett stort ekonomiskt projekt i Förenade Arabemiraten där en en resort i klubbens namn ska byggas. Uppenbarligen var man lite orolig att korset skulle väcka anstöt i den muslimska världen.

Och så detta med allsvenska klubbars klubbmärken. AIK och Gefle IF har båda så kallade murkronor i sina emblem. Murkronan är symbol för städer. Men bakgrunden till denna symbol i heraldiken är lite huliganinfluerad. Murkronan var ursprungligen ett förtjänsttecken som fästes på den romerske soldat som först tog sig över stadsmuren vid ett miltärt anfall. Möjligen kan det jämföras med att ta sig förbi kravallstaket och över staket in till fotbollsplanen.

DN Debatt, Björn Eriksson, Registrera alla svenska huliganer
SvD

Polisen ska inte twittra

Polisens närvaro i sociala medier väcker frågor. Man verkar okritiskt tycka att närvaron är alltigenom positiv. De polistaktiska analyserna verkar lysa med sin frånvaro. Som jämförelse kan nämnas att man inte kan sms:a till 112. Det kanske de flesta tycker vore bra men nackdelarna har bedömts överväga och endast den som är registrerad (hörselskadad motsvarande) kan sms:a SOS 112.

@YB_Sodermalm

Svenska Dagbladet uppmärksammar idag att twitterkonton och Facebooksidor dyker upp som svampar ur jorden inom polisen. Givetvis är det sanktionerat av polisledningen med de goda amibitionerna att öka allmänhetens insyn i och förståelse för polisens verksamhet. Så långt allt gott.

Journalisters etik och självmord

I spelreglerna för press, radio och TV vilka uttalar journalisternas press- och yrkesetik uttalas att man ska iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd. Bakgrunden till denna bestämmelse är också att exponering av självmord kan öka benägenhet hos andra att ta sig av daga. När media rapporterar om människor som hittas döda i Riddarfjärden spekulerar man inte i om det är en olycka eller livsleda som ligger bakom händelsen även om det ofta finns en sann historia att berätta. Likaså är media försiktiga med att publicera initierade fakta om personer som försvinner. När polisen närvarar på twitter blir man en aktör i media. Man börjar spela på en annan planhalva och det är relevant att ställa frågan hur den polistaktiska analysen ser ut och om man gjort en riskbedömning av riskerna för att bryta mot tystnadsplikten.

Suiciddramat och polisen närvaro på twitter

Själv har jag upplevt polisens twitttrande och Facebookande som positivt till för några veckor sedan då ett suiciddrama utspelade sig på twitter. Jag följde inte denna händelse live men tittade samma kväll igenom twitterflödena och blir minst sagt förvånad när jag nu läser att det twittrande yttre befälet på Södermalm ( @YB_Sodermalm ), inspektör Viktor Adolphson, lyfter fram denna händelse som att twitter kan vara ett hjälpmedel i aktuta lägen.

I min enfald har jag trott att polistaktik är något som utvecklas över tiden och att man noga utvärderar och justerar ny taktik. Men när det gäller sociala medier som del i polistaktiken verkar det precis tvärtom. Entusiastiska polismän får med sina chefer och experimenterar hej vilt. Det mesta blir rätt men man verkar inte vara medveten hur fel det kan bli.

Händelsen

Saken var att en ganska namnkunnig och välkänd person med många followers på sin twitter uttalar oro och tecken på depressiv episod. Småningom går twittrandet över i uttryckliga självmordstankar för att slutligen bli ett anrop till @YB_Sodermalm med besked om vilket rum på ett stockholmshotell personen befinner sig. Dramat slutar med att den suicidbenägne personen får hjälp.

Funkade verkligen twitter

Även om inspektör Adolphson påpekar att man i en nödsituation inte ska kontakta polisen via twitter utan via 112 är det uppenbart att de klickade rejält här. Av artikeln framgår att det endast var en person (läs follower) som kontaktade polisen. Man får hoppas att den personen ringde 112 och inte körde twitter. I denna situation borde fler ha ringt polisen som genast hade kunnat undersöka var den suicidbenägne personen befann sig.

Nu fick denna historia uppmärksamhet i twittervärlden. Utgången var efter omständigheterna lycklig men kvar finns en person med en svår diagnos där uppmärksamheten kring depressionen inte kanske är helt positiv i den medicinska behandlingen. Kvar finns också närstående som får en exponering som kanske inte gör situationen lättare.

Ingen skugga över hur polisen hanterade den akuta situationen. Det var föredömligt. Men twittrande har risker. Kanske är det inte så bra att ett yttre befäl på kungliga Södermalm veckan efter försöker sig på en föreläsning om förtalsbrottet där bland annat den självmordsbenägna personen adresseras. Twitter är inte platsen att berätta om komplicerade brottsrekvisit och handlar det om förtal via twitter kanske det är åklagarens sak att göra bedömningar.

Twittrande kan ge falsk trygghet

Men värst av allt. Allmänheten invaggas i den falska tryggheten att Yttre befälet på Södermalm alltid är beredd att ingripa genom närvaron på twitter. Nog borde man reflektera mer över polistaktik när man ger sig ut på twitter och Facebook. Det finns tusentals polistwitterkonton i världen men de allra flesta av dem inbjuder inte till dialog. De är "bara" en del i polisens professionella informationshantering.

Jag minns hur polisassistenten Claes Cassel var den första informatören hos polisen. Han hittade rätt. Nu har polisen många kompetenta specialutbildade poliser som fungerar som informationsbefäl. Kanske blir det lika lyckat med twitter. Men experimentera inte med detta och utgå inte ifrån att närvaro på sociala medier per definition är bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Twitter, polisen

Felaktigt uttryck herr exminister

Det är lite sorgligt att Tolgfors avgår men han känns uppriktig när han talar om sig själv och sin familj. Även om jag inte gillar att han hämtar en scen där han tar emot stupade soldater på Ärna och beskriver det som det svåraste i jobbet. Det är givetvis ett ögonblick där försvarsministern ska finnas närvarande och delta i sorgen. Men i den stunden ska departementschefen vara en empatisk klippa. Någon som hjälper anhöriga att bära sorgen. Inte någon som vacklar i den ofattbara sorgen och katastrofen. Tvivelsutan är det tufft att vara statsråd och sannolikt är det få som orkar med den gigantiska arbetsinsatsen i förening med pressen och svårigheten i uppdraget.

Jag vågar mig ändå på att vara lite petimäter när det gäller Tolgfors och Reinfeldts presskonferens. Det var inövade och retoriska repliker som Reinfeldt och Tolgfors levererade. Ordval som vädjade till känslor, snygga bryggor mellan olika ämnen och uppräkningar 1, 2 och 3.

Men svenskläraren hade satt "kont" i marginalen. Tolgfors gjorde sig nämligen skyldig till en så kallad kontamination; det vill säga sammanblandning av två uttryck. Eller kanske en oäkta kontamination. Ett felaktigt använt uttryck. Tolgfors sa nämligen:

De sista veckornas mediauppmärksamhet blev droppen som urholkade stenen, om uttrycket tillåts

Men dessvärre tillåts inte uttrycket. Tolgfors menade nog att mediauppmärksamheten blev droppen som fick bägaren att svämma över. En droppe som urholkar stenen droppar under en lång tid. Det är samma droppe hela tiden. Om det var mediauppmärksamheten som fick droppen att urholka stenen var det inga andra orsaker än detta till avgången.

Var detta spontant var det bra. Men var användandet av uttrycket planerat var det knepigt.

SvD, SvD, SvD, DN

Vem vill flyga det flygplanet

SvD fångar upp en fullständig pseudonyhet när man skriver att den norska black metalprofilen Øysten Aarseth (1968-1993) kan komma att ge namn till ett av flygplanen i Norwegians flotta. Detta då Aarseth just nu leder en omröstning där flygbolaget vill få fram nya hjältar. Ett namn som ska komplettera flygplan som uppkallats efter exempelvis Henrik Ibsen, Roald Amundsen och Thor Heyerdahl. Som svensk blir man glad när man flyga med kärror namngivna efter Garbo, Linné och Celsius.

Nu är dock Aarseth inte en gosse som sjöng i kyrkokören direkt. Han var en djävulsdyrkare som var duktig på att uttrycka hat mot mänskligheten. Skrönorna om honom är många. Bland annat att en bandmedlem tog livet av sig. I stället för att ringa polisen lär Aarseth ha köpt en kamera, dokumenterat det hela och tagit benbitar som souvenier. Jag tvivlar.

Men att Aarseth skulle få ge namn till ett flygplan tvivlar jag på. Om Svenskan läst Verdens Gang skulle man ha kunnat vederlägga att så inte är fallet. Norwegians informationschef säger:

Når nominasjonsprosessen avsluttes 28. mars, skal Norwegian gå gjennom kandidatene for å vurdere om de innfrir selskapets krav.

Da blir det gjort en faglig vurdering, og vi har visse krav som må fylles. Personen skal være et ikon som selskapet og det norske folk kan se opp til og identifisere seg med, og vedkommende skal ha utfordret i sin samtid, sier Sandaker-Nielsen. I tillegg må familie og etterkommere av personen samtykke til at personen kan brukes på Norwegians haleror

Haleror betyder nog stjärtfena.

Verdens Gang, The Guardian

PetimäterPer och Svensk författningssamling

Jag har möjligen hittat tre fel när det i Svenska författningssamling kungörs att Sverige har fått en ny tronföljare.

Vad kan publiceras i SFS

Svensk författningssamling (SFS) är en kronologisk sammanställning av svenska författningar. Med författningar förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter. I SFS kungörs, med några få undantag, författningar som har beslutats av riksdagen eller regeringen eller av en myndighet under regeringen eller riksdagen. Detsamma gäller de internationella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning ska gälla som svensk rätt. Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska unionen och som gäller här i landet, kungörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Det är kul, och lite av historiens vingslag, när Riksmarsalken i SFS 2012:75 tillkännager att Kronprinsessan nedkommit med en arvfurstinna. Särskilt häftigt är att författningen undertecknas med "På nådigt uppdrag". Men frågan är om detta verkligen ska publiceras av regeringen i Svensk författningssamling. Något stöd för detta hittar jag vare sig i lag (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar eller författningssamlingsförordningen (1976:755).

Visst är det bra att det offentliggörs att att en tronföljare är född men publicering i SFS skedde vare sig när Victoria föddes eller då Carl Philip, i egenskap av kronprins såg dagens ljus 1979. Om nu Konungen ska vara konsekvent ska han meddela varje gång en tronföljare föds. Låt oss säga att alla hans avkommor får tre barn kommer det i tredje generationen att vara 81 tronföljare och i fjärde generationen 243 stycken. Givetvis måste man offentligt kungöra när någon dör eller avsäger sig tronföljden. Många SFS blir det.

Hur stavas Stockholm slott

När jag nu är i petimätertagen noterar jag att man i författningen skriver Stockholms Slott med versalt "S" i slott. Kungahuset själva kallar slottet Kungliga slottet. Fastighetsverket skriver Stockholm slott med gement "s" i slott. Förr i tiden när konselj hölls på slottet använde man gement "s".

Grafisk formatering

För att avsluta petimäteranmärkningarna noterar jag att den tryckta författningen formaterats fel. Man har nämligen indrag i första stycket. SFS skrivs aldrig med indrag i första stycket eftersom indrag markerar nytt stycke i författningstext.

Sammanfattningsvis tycker jag att SFS 2012:75 var en glad SFS. Roligare än förordning (2012:30) om Flegtlicenser för import av timmer. En typisk SFS.

Aftonbladet tror att moderaterna är ett företag

Jag ler lite åt Aftonbladets freudianska felskrivning på ledarplats idag. Ledarskribenten Daniel Swedin skriver:

I helgen samlades Moderaterna till ­bolagsstämma i Örebro.

Uppenbarligen är han så arg på moderatpolitik att Sverigemötet 2012 blir bolagsstämma. Undrar om han tror att det finns A- och B-aktier.

Visserligen privatiseras det friskt men ännu är inte parierna aktiebolag. Nu kan man dock undra om inte Aftonbladet verkligen tror att partipolitiken blivit företagande. På nyhetsplats har man rubriken "M vill ha MP". Klassiska uttryck när det gäller företagsförvärv. Med tanke på denna nyhet blir det nog stopp för handel med aktier i både moderaterna och miljöpartiet.

Aftonbladet, Reinfeldt är som en butter 12-åring

Rätt att JK-anmäla

Att journalister inte har koll på meddelarfrihetens begränsningar är dåligt då de riskerar att sätta sina uppgiftslämnare i klistret och därmed i förlängningen även riskera förtroendet gentemot tipsare.

Offentlighetsprincipen och dess meddelarfrihet är ett viktigt inslag i journalistiskt arbete i allmänhet och grävande journalistik i synnerhet. Meddelarfriheten är en möjlighet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som innebär att var och en har en rätt att fritt meddela uppgifter till massmedieföretag för offentliggörande. Som uppgiftslämnare kan man normalt inte straffas för detta trots att det annars skulle vara straffbart att lämna ut uppgifterna. Det råder också ett efterforskningsförbud och den som är offentliganställd kan till exempel i många situationer lämna ut hemliga uppgifter utan att straffas.

Att någon lämnat ut uppgifter är sannolikt bakgrunden till att media lyckas djupdyka i FOI-affären. Gott så långt. Men att media har meddelarrätten som arbetsverktyg innebär inte att allt är tillåtet. Den journalist som tar emot uppgifter har ett ansvar gentemot sin uppgiftslämnare att berätta att meddelarfriheten inte har oändlig räckvidd. När det gäller vissa sekretessbelagda uppgifter, till exempel mycket av den tystnadsplikt som finns kring vapenhandel, utrikesområdet och på förvarsområdet kan en läcka straffas. Låtväl att det är då Justitiekanslern som företar utredningen och eventuellt åtalar.

Att FOI nu förbereder en anmälan till Justitiekanslern om brott mot tystnadsplikten är föga konstigt. Det är faktiskt deras skyldighet att göra så. Myndigheten får ju inte själv spåra källa och vidta åtgärder men de kan göra en bedömning om uppgifter i media tyder på att kvalificerat hemligt material röjts. Det är Justitiekanslerns sak att utreda och eventuellt åtala.

Mer förvånande är reaktionen från Ekots chef och ansvariga utgivare Anne Lagercrantz som tycker att FOI:S beslut är djupt olyckligt. Hon säger:

– Är det så att myndigheterna vill efterforska våra källor är det djupt olyckligt. Jag ser det som ett sätt att försöka skrämma våra uppgiftslämnare. Vi fortsätter vår rapportering och skyddar givetvis våra källor i alla lägen, säger hon.
– Det är viktigt för allmänheten i ett öppet samhälle att känna till hur Sveriges vapenaffärer med diktaturer ser ut. Dokumenten har varit en förutsättning för vår publicering.

Det är rätt skrämmande att Ekots chef inte verkar ha riktig koll på begränsningarna i meddelarfriheten. Syftet att bryta en tystnadsplikt kan vara nog så ädel men allt är inte tillåtet. Om nu Justitiekanslern inleder förundersökning och småningom kanske åtalar någon faller ansvaret stort på Ekot. Har man villfarit uppgiftslämnaren?

Men konsekvenserna kan bli större än så. Människor kan skrämmas att inte heller berätta om sådana hemliga uppgifter som faktiskt omfattas av meddelarfriheten.

FOI:s pressmeddelande om anmälan om sekretessbrott

DN, SvD

Nyhetsrapporteringen kring Lundin Oil spårar ur

Att Carl Bildt tidigare suttit i Lundin Oils styrelse är givetvis försvårande när det gäller hans oväld som utrikesminister. Särskilt som företag inte lyckats övertyga att man inte är smittad av över brott mot internationell lag i samband med prospektering i Sudan. Bildt har en enastående förmåga att skaka av sig kritik trots att han i sitt försvar är insinuant, impertinent och oförskämd.

Men i sin iver att kunna avslöja något kring Lundin går media så långt att man undergräver sitt eget förtroende. Med rubriken "De delar på oljevinsten" visar Aftonbladet bilden på 13 statsråd och man får givetvis uppfattningen att de sitter med stora aktieinnehav i Lundin Petroleum. Men i själva verket handlar det om att de utpekade statsråden har andelar i aktiefonder som i sin tur har gjort satsningar i Lundinsfären.

Detta är en ickenyhet och det skulle förvåna mig om inte reportrarna på Aftonbladet var i samma situation. Sanningen är ju att halva svenska folket har andelar i de fonder som anges. Att även TV4 tar upp denna pseudonyhet är obegripligt.

Delat ansvar inget ansvar - om olyckan i Globen

Bilden ovan visar en sida från Yellow Line AB. Det företag som byggt den läktare som i fredags rasade på Globen. Företaget vägrar svara på frågor och texten under fliken "Läktare" blir nästan ironiskt.

Olyckan på Globen i fredags visar återigen att delat ansvar innebär inget ansvar.

I fredags kväll gav en uppbyggd plattform vika under en konsert på Ericsson Globe med dj:n Avicii. Jag väljer att använda det officiella namnet Ericsson Globe i stället för Globen vilket ju är beteckningen i folkmun. 30 personer föll handlöst upp till fyra meter ned mot golvet under plattformen. 26 personer fördes till sjukhus varav sex stycken i ambulans. En person fick allvarligare skador. Olyckan kan vara en parallell till den olycka på Norrlandsoperan som inträffade 2007 då ett 30-tal ungdomar skadades vid en konsert med Mando Diao. Norrlandsoperans VD dömdes till 120 dagsböter för vållande av kroppskada och framkallande av fara för annan.

Splittrat ansvar innebär risker

Men det är illa att intäkter går före sunt förnuft och hög säkerhet. Trots att utredningen inte är slutförd bestämmer sig Stockholm Globe Arenas tillsammans med arrangörer SPG Live att bygga upp scenen och dagen efter köra nästa konsert. Man kan givetvis känna sig helt säker efter att ha konsulterat expertis men man borde vara försiktig innan orsaken till olyckan är kartlagd.

I DN läser jag Yellow Line som byggt upp den plattform som rasade i Globen inte vill ge några kommentarer om hur besiktningen gått till eller om några brister gjorts av själva byggandet. "Ni får återkomma på måndag", meddelar företaget. Fullständigt oseriöst. Särskilt som just byggaren kan blir straffrättsligt ansvarig. Så är fallet om det är en totalentreprenad annars går ansvaret tillbaka mot fastighetsägaren. SGA Fastigheter AB äger Globen och är ett dotterbolag till Stockholms Stadshus AB vilket i sin tur ägs av Stockholms stad. Stockholms stad är alltså fastighetsägare. Evenemangsverksamheten drivs av Stockholm Globe Arenas som ägs av AEG Facilities. Detta företag är i sin tur ett helägt dotterbolag till Anschutz Company. Konserten med Avicii arrangerades av SPG Live, en del av Stureplansgruppen som enligt sin företagspresentation är en upplevelsekoncern med säte och verksamhet kring Stureplan. SIC! De borde inte släppas söder om Slussen. :)

Hopp till Statens Haverikommission

Nu får vi hoppas att Statens Haverikommission tar initiativ till en undersökning parallellt med polisens förundersökning. Det är uppenbart att det kan finnas mängder av systemfel när det gäller godkännanden och ansvar vid konserter. Hade det varit frågan om en byggställning hade konstruktionen förhandsgodkänts men så är inte fallet med scenanläggningar av denna typ.

Delat ansvar inget ansvar är en sanning.

SvD, SvD, SvD

Nyheter 2012 | Skatteverket

Jag läser i Nyheter 2012 | Skatteverket den som äger skog eller lantbruk och deklarerar elektroniskt i år kan få sin skatteåterbäring till midsommar.

Nu kan de inte bara få potatisen till midsommar utan även skatteåterbäringen.

Maria Wetterstrand med sanningar för oppositionen

Den allmänna opinionen drabbades i veckan av "grekiska sjukan" när man gick i taket kring Reinfeldts pensionsutspel. Få verkade vilja förstå att den demografiska utmaningen, där fler människor lever längre, gör att kostnader för pensioner, sjukvård och omsorg kommer att stiga. Samtidigt kommer det vara relativt färre människor i det som traditionellt brukar kallas arbetsför ålder. När Reinfeldt talade om pension vid 75 år var det i en kontext där vi 2060 kan förutse att befolkningstillväxten sker i åldrar över 65 år. Men opinionen verkar ha uppfattat att dagens 60-åringar ska gneta på till 75 och att alla måste gå i pension vid 75 år.

Det är ganska klart att oppositionen inser att Reinfeldt inte är ute ock cyklar. Socialdemokraten Tomas Eneroth, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, är ganska hovsam i kritiken och undviker som katten kring het gröt just frågan om 75 år. Han menar att det är provocerande av statsministern att enbart tala om höjd åldergräns. Och så är det givetvis men granskar man vad Reinfeldt sagt inser man att han inte enbart talar om höjd åldergräns. Läs här. Däremot skulle man kunna hävda att Enerot undviker detta med åldersgränser och därmed bidrar till att få väljarna att tro att frågan om åldersgränser faktiskt är ofrånkomlig. Tomas Enerots kommentar finns här.

Det är mot denna bakgrund befriande att läsa Miljöpartiets tidigare språkrör, Maria Wetterstrand, i dagens Sydsvenskan. Hon skriver:

Må så vara att uttalandet (Reinfeldts uttalande) var ett misstag ur något slags moderatpolitisk regeringsstrategisk synvinkel och ett avsteg från statsministerns normala princip att aldrig egentligen säga någonting. Det här är en viktig diskussion som inte får sopas under mattan.

Oppositionen gör ett misstag om de, på vad vi i dessa dagar upplever som grekiskt manér, vinner opinion genom att undvika bittra fakta.

Sydsvenskan, Maria Wetterstrand Jag tror oppositionen är lättad. Hellre han än vi.

Lagar avgör val av preposition

Häromdagen skrev jag blogginlägget "Leif GW Persson kan också ha fel". I mitt inlägg skrev jag om intagna "i" kriminalvårdsanstalters tillgång till Internet. I en läsarkommentar skriver signaturen Maria:

Heter det "intagen i kriminalvårdsanstalter"? Heter det inte på?

Själv har jag använt propositionen "på" i detta sammanhang tills i förra veckan då jag läste ett beslut från JO och konstaterade att både Kriminalvården och JO genomgående använde prepositionen "i" -intagen i kriminalvårdsanstalt. Att "på" spökar beror nog på att många i dagligt tal säger: "sitter på fängelse".

Men lagar kan vara normerande när det gäller val av prepositioner. I den nu gällande Fängelselagen (2010:610) uttalar man i portalparagrafen att lagen gäller bestämmelser om verkställighet i fängelser. Den lagen ersatte lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Redan 1974 var det alltså prepositionen "i" som gällde. Och det börjar inte där. Föregångaren var lagen (1964:541) om behandling i fångvårdsanstalt.

Det är alltså en lång tradition att säga "intagen i kriminalvårdsanstalt.

Man kan stjäla från ett dödsbo men inte ur ett dödsbo

Skånska Dagbladet skriver idag om hur dieselstölderna ökar i Skåne. Rubriken lyder "Dieselstölder lavinökar". Lavinökar förekommer med 173 träffar på Google. De flesta av träffarna härrör från dagens artikel i Skånskan och vi kan väl dra slutsatsen att ordet inte finns. Givetvis är det uttrycket "ökar lavinartat" som spökar.

Men jag hittar ytterligare en lustighet i Ystads Allehanda som berättar att en 50-årig man dömts för stölder som han delvis begått tillsammans med sin 20-åriga dotter. Tidningen skriver:

På Ådalavägen drabbades en målsägare vid flera tillfällen, precis som på Nybrovägen där 51-åringen stal verktyg och prydnadsföremål ur ett dödsbo.

Men nu är det ju så enkelt att man inte kan stjäla ur ett dödsbo. Dödsbo är kvarlåtenskapen efter en avliden person. Dödsbo är en juridisk person och inte en lokal.

Ska jag var riktig petimäter kan jag konstatera att Ystad Allehanda ger oss en resa bakåt i tiden. I ingressen talar man om den 50-årigem mannen som dömts. Men när man beskriver en del av brotten som han begått talar man om 51-åringen. Samma med dottern som är ömsom 20 år ömsom 21 år.

Leif GW Persson kan också ha fel

Leif GW Persson känns ibland som ett orakel. Förutom sitt expertområde verkar han duktigt allmänbildad. Själv tillhör jag dem som tror på allt han säger. Men igår blev det en repa i lacken när han på minst två punkter hade duktigt fel i SVT:s Veckans Brott.

Fel om Anna-Greta Leijon

Om man får tro Aftonbladet har förre statsrådet Anna-Greta Leijon reagerat på att Persson i programmet påstod att hon efter terrorangreppet på Västtyska ambassaden 1975, mot läkares inrådan utvisade den brännskade RAF-terroristen Siegfried Hausner. I själva verket var det terroristen Hanna Krabbe som utvisades direkt. Hausner utvisades i samråd med läkare efter en vecka och dog ytterligare en vecka senare på Stuttgart Stammheimfängelset i sviterna av sina skador. Leif GW Persson berättar att han kommer att göra en rättelse i nästa avsnitt av programmet.

Fångar och Internet

Men Perssons fel tar inte slut där. I en annan del av programmet har han en utläggning där han påstår att intagna i kriminalvårdsanstalter kan ha tillgång till Internet. Men så är det inte.

Jag frågade Kriminalvårdens huvudkontor idag. Systemförvaltaren Bengt Wallin svarade snabbt att intagna generellt inte har tillgång till Internet. Intagna som t.ex. studerar vid högskola kan dock få tillstånd att använda Internet för kommunikation med en lärare på högskolan. Detta sker i så fall under sekundbevakning det vill säga att personal övervakar hela tiden som den intagne använder datorn. Kriminlavårdens dator är dessutom filtrerad så att det är omöjligt att komma åt sidor om t.ex. droger, vapen och pornografi.

Kriminalvårde har dock för avsikt att göra ett försök på några anstalter med en s.k. Whitelist. Whitelist innebär att Internet är avstängt förutom sidor som är godkända för access. Det kan handla om utbildning, uppslagsverk, vissa tidningar och så vidare Förutsättningen för detta är dock att det inte finns kommunikationsmöjligheter på de godkända sidorna.

SOS, sekretessen och hyenamentaiteten

Nog är det spännande att veta vart ett utryckningståg med brandbilar är på väg. Men frågan är om det är rätt att SOS Alarm och DN nu tillskapat en nyhetstjänst för att stilla vår nyfikenhet?

DN uppger att man idag lanserat tjänsten SOS Live som låter oss följa alla larm om bränder, trafikolyckor och andra räddningsinsatser i realtid.

Men frågan är om SOS verkligen gör en korrekt bedömning när man till synes automatiskt ska förmedla larmuppgifter till en dagstidnings läsare. Det finns en klar risk att man kan begå sekretessbrott. För DN:s del kan man också på goda grunder ifrågasätta om det är pressetiskt försvarbart att uttrycka sig i termet som:

– När brandbilen tutar förbi kanske många är intresserade av vart den är på väg. Då kan man snabbt gå in på DN:s hemsida och läsa om händelsen, i de flesta fall till och med före brandbilen kommit till olycksplatsen.

Ren hyenamantalitet även om jag förstår tidningarnas frustration när man i allt mindre utsträckning inte kan ta del av utlarmning och skadeplatskommunikation på grund av att det digitala radiosystemet RAKEL används i större utsträckning av samhällets räddningsresurser.

SOS Alarms huvuduppgift är att på uppdrag av staten ansvara för nödnumret 112. SOS Alarm Sverige AB ägs till 50 procent av staten samt 50 procent av Sveriges Kommuner och landsting (SKL). Bolaget driver 18 SOS-centraler över hela landet.

SOS får tillgång till uppgifter som rör räddningstjänsten, sjukvården och polisen som normalt sett är sekretessbelagda. Från SOS sida handlar det givetvis om att tjäna pengar och på sin hemsida uppger man att man har hög etisk profil och att man inte lämnar ut sekretessbelagd information t.ex. ärenden för räddningstjänsten står i beredskap på en polisinsats.
Vidare säger man att man ställer villkor på korrekt uppträdande som inte stör räddningsarbetet. På sistnämnda punkt kan man konstatera att SOS direkt bryter sin policy om man lämnar ut flöden som går ut direkt till allmänheten. Tokstollar dras till en skadeplats som flugor till en sockerbit.

SOS Alarm fullgör bland annat de skyldigheter kommunerna har att sörja för att det finns en ordning för att larma bland annat räddningstjänsten. Härigenom fullgör man uppgifter inom ramen för kommunens skydligheter enligt lagen om skydd mot olyckor. Genom 32 kap. 8 § i offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess hos kommuner och statliga myndigheter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i sådan verksamhet enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor som avser bland annat utförande av räddningsinsatser eller undersökningar av olyckor. Att automatiskt skicka ut information om en lägenhetsbrand eller en hoppning i tunnelbanan innebär risk för sekretessbrott. Någon enskild kan identifieras. Det är enbart befälen i räddningstjänsten som kan göra rätt sekretessbedömning och eventuellt lätta på förlåten.

SOS Alarm och DN är ute på djupt vatten i sin iver att skaffa intäkter.

Vem upprörs nu över riksåklagarens ordval?

Under rubriken "Dagens trams" skrev jag den om den 13 januari om den kraftiga överreaktion som drabbade det socialdemokratiska oppositionsrådet, Catherine Persson, i Trelleborg, när hon kritiserade kommunstyrelsens ordförande, moderaten Ulf Bingsgård. Bingsgård var uppenbarligen för skämtfull när han på twitter skrivit:

"Hörde att Malmö söker en ny slogan. Vad sägs om "Malmö — en pangstad nära dig"

Givetvis måste man ta den tragiska situationen i Malmö på allvar. Men är man så här överkänslig kanske man går i taket när man hör dagens uttalande av riksåklagaren Anders Perklev:

-Vi står standby och är beredda att skjuta till mer personella resurser när Malmöpolisens arbete ger resultat i form av fler gripanden av kriminella.

Skånskan

Har DN blivit religiösa och har de glömt Öland.

För mig har snökanoner alltid varit apparater som stått och sprutat konstgjord snö i skidbackarnas pister. Men för några veckor sedan fick jag klart för mig att det också är en meteorologisk term. Se här

Men nu läser jag i DN att snökanonen riktas mot Smålands kust (20 mil Öland glömmer man uppenbarligen bort). Om DN använder ett verb och skriver att ett väderfenomen riktas mot Småland måste det bero på att tidningen anser att en högre makt ligger bakom det väntade snöfallet. Detta torde i sin tur betyda att den gamla religionsfientliga Stockholmsdraken gått och blivit religiös. Den gamle chefredaktören Herbert Tingsten måste vrida sig i sin grav och Sturmarkarna måste protestera.

DN

Reepalu har inte koll på tullen

Det är inte helt sunt att Ilmar Reepalu och Beatrice Ask börjar kivas kring vad som kan uppfattas som påvens skägg i spåren av de återkommande våldsdåden i Malmö. Ilmar Reepalu har sannolikt noll koll på tulltaktik och Beatrice Ask verkar ha glömt, att hennes vikarie Lena Adelsohn Liljeroth, i somras vidtog vissa åtgärder för att minska vapensmugglingen.

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu går på bred front till angrepp mot justitieminister Beatrice Ask som han menar är alltför passiv i hanteringen av situationen i Malmö. Han är uppenbarligen arg men har en tydlig vision när han säger: -Vår stad ska vara en bra stad att leva och en förfärlig stad att vistas i för den som är kriminell.

Men frågan är om inte Ilmar Reepalu tar i för mycket. Bland annat kritiserar han regeringens regleringsbrev till Tullverket. Regleringsbrev är ett regeringsbeslut som innehåller regeringens mål- och resultatkrav på myndigheterna och deras finansiella förutsättningar. Till Expressen säger Reepalu, något populistiskt, att tullen i december fick ett regleringsbrev om att rikta sina kontroller på smuggling av cigaretter och alkohol. Utifrån detta menar han justitieministern snarast måste skicka ut ett nytt regleringsbrev till tullen där de ges i uppdrag att även rikta in sig på vapen.

Ska jag var lite petimäter måste jag konstatera att Tullverket inte ligger under justitiedepartementet. Det är finansministern Anders Borgs ansvarsområde. :)

Regleringsbrevet till Tullverket

Men Reepalu är sannolikt även ute på djupt vatten när det gäller taktiska åtgärder för att minska vapensmuggling. I Tullverkets regleringsbrev för 2012 klargörs för det första ett övergripande mål att brottslighet som har samband med in- och utförsel av varor ska förebyggas och bekämpas. Tullen ska därmed givetvis leta efter vapen och vapensmugglare. Reepalu verkar dock mest irriterad över mål 4 som säger att Tullverket ska begränsa den organiserade och storskaliga brottsligheten. Tullverket ska bidra till att minska antalet kriminella nätverk som ägnar sig åt narkotika-, alkohol- eller tobakssmuggling eller ekonomisk brottslighet. I mål 5 uttalas att Tullverket ska ge narkotikasmuggling högsta prioritet och genom mål 6 klargörs att storskalig eller frekvent illegal införsel av alkohol och tobak ska ges hög prioritet inom den brottsbekämpande verksamheten.

Regeringsuppdrag till polisen och tullen

Men vad Reepalu tycks ha missat är att regeringen i juni 2010 gav ett särskilt uppdrag till Rikspolisstyrelsen och Tullverket att minska illegal införsel av skjutvapen till Sverige. Beslutet fattades av den vikarierande justitieministern Lena Adelsohn Liljeroth. I beslutet uppdrog regeringen till de båda myndigheterna att bland annat effektivisera kontrollverksamheten genom fler gemensamma operativa insatser.

Nog torde detta räcka. Att surra om nytt regleringsbrev är inte relevant.

Tulltaktik

Slutligen kan konstateras att tullen under förra året endast beslagtog 39 vapen. Vid ett tillfälle beslagtogs två vapen medan de andra vapnen upptäcktes ett och ett. Det handlade sålunda inte om trälådor med kalashnikovs. Generellt sett gör Tullverket fler vapenbeslag i postflödet och i samband med husrannsakningar än vid de fysiska gränskontrollerna i resandeflödet. Det är uppenbart att man måste jobba mer med underrättelseverksamhet för att stoppa inflödet av vapen. Sannolikt blir man inte framgångsrik om man inte lyckas med internationell samverkan.

Men i realiteten innebär tullens arbete för att stoppa narkotika, alkohol och tobak också att man indirekt bekämpar vapensmuggling. Det behöver göras mer men detta ligger inte i hur regleringsbrevet utformas.

Sydsvenskan

Bra rutet av Reepalu

Rudy Giuliani blev 1993 borgmästare i New York på parollen om nolltolerans till brottslighet i New York.

Jag tycker att Malmös kommunalråd är tydligare och trovärdigare när han säger:

– Vår stad ska vara en bra stad att leva och en förfärlig stad att vistas i för den som är kriminell.

Bra rutet av Reepalu.

Skånskan, DN, SvD

På torget ska man inte ha bälte

Jag läser i Skånska Dagbladet att Ystadspolisen haft trafikkontroll i Sjöbo. Tidningens rubrik är "Fem bälteslösa fast på torget". Men på torget ska man väl inte ha bälte. Möjligen för att hålla upp byxorna.

Nu inser jag givetvis om att man haft kontroll runt torget. Skulle det däremot vara så att någon åker bil på torget, vilket ju ibland kan vara tillåtet, behöver man inte ha bilbälte enligt 4 kap. 10 § trafikförordningen (1998:1276). Det är endast vid färd på väg som bilbälte ska användas.

Annars får man väl konstatera att det är bra att polisen gör kontroller av bilbälten. Det är väldigt dumt att inte ha bilbälte och man kan inte säga att folk får skylla sig själva. Dessutom är trafikkontroller bra eftersom polisen inte sällan fångar fulla fiskar när man gör rutinkontroller.

Diskrimineringsärenden som skapar fördomar

Det är bra att Diskrimineringsombudsmannen avskriver struntärendet om den muslimske mannen som blev avvisad från ett tåg då han inte visat biljett. Han menade att han diskriminerades då han ägnade sig åt bön vid biljettviseringen och därmed stördes av konduktören.

Hur svårt kan det vara att lägga fram sitt kort eller låta någon annan visa färdbeviset om man nu ägnar sig åt bön. Sådana här struntanmälningar till DO bidrar till att fördomar sprids. Att SJ sedan överväger att helt och hållet porta karlen från sina tåg visar med all önskvärd tydlighet att han är en strulpelle. Men detta är också en sådan nyhet som insiktsfulla journalister borde överväga att inte publicera. Från början borde man ha insett att det inte handlade om diskriminering.

Nyheter 24, Dagen

Hamilton borde näpsas

Nu gör jag ett litet petimäterinlägg.

Jan Guillou brukar ibland kritiseras för att han i Hamiltonsviten excellerar i beskrivningar av vapen, uniformer, medaljer och annan militär insignia. Om jag förstår saken rätt vinnlägger han sig om att det ska bli rätt.

Men i filmen "Hamilton i nationens intresse" blir det inte helt rätt. På filmaffischen syns Hamilton iförd flottans innerkavaj m/48. Förutom några färggranna släpband på vänster bröst syns tre så kallade utbildningstecken. Till höger på bröstet stoltserar Hamilton med US Navy SEAL:s insignia. Navy SEAL är den amerikanska flottans attackdykar- och specialförband.

På vänster bröst ovanför släpbandet ser vi utbildningstecken för SSG - Särskilda skyddsgruppen. Ett svenskt specialförband. Slutligen är utbildningstecknet för fallskärmsjägare fastsatt i höjd med översta knappraden.

Nu är det dock så att detta med uniformer i försvarsmakten är författningsreglerat. De omfattande och omständliga reglerna återfinns i Försvarsmaktens uniformsbestämmelser 2009. Den grundläggande regeln säger att den som har behörighet att på angiven plats bära fler än ett utbildningstecken (svenska eller utländska) får bära endast ett av dessa (eget val). Utländska utbildningstecken får bäras utan särskilt tillstånd. Tecknen (märkena) bärs på motsvarande sätt och under samma förhållanden som föreskrivits för ifrågavarande försvarsmakts personal. Förstår jag saken rätt skulle Hamilton ha valt ett av märkena. Dessutom gäller att Navy SEAL´s insignia bärs högst upp på vänster bröst. (se här). Inte som Hamilton på höger bröst.

Lite lustigt är detta. Men man måste nog vara petimäter för att förstå detta.

Har Hamilton gjort fel borde han näpsas. :)