Har Törnqvist verkligen summerat 2010 års lönerörelse rätt?

Riksdagskandidaten Helén Törnqvist, i likhet med Gunnar Helén och Göran Persson bördig från Vingåker, med bloggen "Törnqvist tänker och tycker" tycker mer än hon tänker när hon skriver under rubriken "Fackets makt måste minska" på SvD Debatt idag. När man talar om facklig verksamhet bör man i dessa dagar tänka på de Thailändska bärplockarna i Norrlands skogar. (Läs DN)

Att förändringar av arbetsrätten är ett tema i Centerns politik kan vi inte ta miste på. Men att frankt hävda och lyfta fram att fackets makt måste minska är ganska magstarkt. Särskilt som - realpolitikern - finansminister Anders Borg för bara ett par veckor uttalade att han tycker att det är bra att man är med i en facklig organisation. Han menar att detta skapar breda fackliga organisationer som tar ansvar. Borg gjorde detta som kommentar till de sjunkande siffrorna kring fackligt medlemskap. Ledarskribenten på oberoende liberala Sydvenskan underströk behoven av starka fack i en ledare i måndags (Farligt när facken försvagas).

Helén Törnqvist som väl kan hänföras till Stureplanscentern verkar leva i en annan värld när hon skriver:

I vårens avtalsrörelse har fackföreningarna spänt musklerna. Flera branscher utsattes för strejk. För mig som icke-facklig är tuppfäktningen fånig med tanke på att jobbskatteavdraget har gett mer än någon facklig förhandling

Detta är ju ren rappakalja. Våren kännetecknades av en avtalsrörelse med få konflikter. I de fall det varslades eller blev frågan om strejk löstes det snabbt. Alla bedömare måste nog anse att lönenivåerna som träffades mellan fack och arbetsgivare var samhällsekonomiskt ansvarsfulla. Att blanda in jobbskatteavdraget i detta är inte relevant. Jobbskatteavdrag är en komponent i arbetslinjen och inte primärt till för att hålla tillbaka lönekrav och önskemål om förändringar i kollektivavtalen.

Änne mer vämjeligt blir det när Törnqvist avslutar: Vissa av fackets uppgifter måste finnas kvar och säkras i lag.

Varje arbetsplats måste ha skyddsombud som utifrån ett säkerhetsperspektiv kan se på lokalens fysiska och psykiska rum med klara ögon för att i värsta fall stänga den, men också vara en kunnig person som kan förebygga risker.

Tänk att vara så ödmjuk att man i en del, skyddsombud, kan tilldela facken betydelse. Men givetvis ska man hålla sig där och bara där. Men i sak är inte arbetsmiljölagstiftningen att se som en lagstiftning där de fackliga organisationerna är i fokus. Förvisso utses skyddsombud på tre år av den fackliga organisation som har kollektivavtal med arbetsgivaren. Men omm det inte finns något kollektivavtal kan arbetstagarna själva välja skyddsombud. Facken har en viktig uppgift i arbetsmiljöarbetet men lagen är tydlig om arbetsgivararens ansvar. Det handlar alltså inte om det samspel som vi ser i till exempel medbestämmandelagen och lagen om anställningsskydd.

Det är lite gammaldags storbondefasoner över Törnqvists utfall mot facken. Grekiska, franska och italienska finansministrar skulle nog hellre önska på det hela ansvarsfulla svenska fack än sina inhemska. Törnqvist borde lita på Borg.

Alliansen måste sluta sina led ty annars vet inte väljaren vad han eller hon får. Eller är dessa individuella utspel valtaktik för att kunna hysta in alla väljare och sedan driva realpolitik?

Vem vet. Det är kanske sådana här utspel som krävs för att man som kandidat nummer 10 på Centerpartiets lista i Stockholm ska bli ikryssad.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsrätt