Krokig väg för äldrepolitiken och långsamt uppvaknande

- Jag menar att kvarbo-principen har drivits alltför långt. I vissa fall har det blivit för svårt att få plats i ett särskilt boende även när vård- och omsorgsbehoven är stora. uttalar socialminister Ylva Johansson på DN-debatt idag. I debattartikeln lovar socialministern 250 miljoner kronor om året för att få kommunerna att bygga fler äldreboenden. k

Kvarboenderincipen har drivits för hårt
Kvarboendeprincipen har drivits hårt som en komponent i äldreomsorgspolitiken de senaste åren. Detta har inneburit att gamla tiders institutionsboende har försvunnit. Som en effekt av kvarboendeprincipen har t.ex. ett stort antal s.k. servicehus byggts om och det har blivit allt svårare för äldre att få möjlighet att flytta till ny bostad på ålderns höst då kroppen sviktar.

Det är bra att regeringen nu vaknar upp men man måste självkritiskt fråga sig varför man drivit en ny omsorgsprincip så hårt. Det är ju uppenbart att många äldre drabbats av en principfast fartblind politisk viljeinriktning men man måste med facit i backspegeln fråga sig vad som blev fel.

Är regeringens löften tomma ord?
Regeringens löfte om åtgärder är trösterika men den kritiske måste leta efter vad som kan vara tomma ord. Ylva Johansson uttalar t.ex.: -Det skall finnas bra äldreboende som hyresrätter med hyror som är möjliga att betala. Politiken måste ta ett ansvar för detta.

Detta är lätt att uttala men svårt att leva upp till. Det räcker inte med marginella statliga bidrag för att få ner hyrorna. Hyreskostnaderna är relaterade till byggkostnaderna och när det gäller boende för äldre kan man misstänka att det t.o.m. blir dyrare att bygga. Kravet på ljudisolering är högre, våtutrymmen måste vara större och kravet på tillgänglighet kräver bl.a. hiss i större utsträckning. Skall boendet vara optimalt bör även hyresvärden kunna erbjuda olika trygghets- och servicetjänster.

Regeringen borde fråga sig varför privata intressene överhuvudtaget inte bygger nya hyresrätter. Svaret är givet. Det är inte lönsamt. Och vad värre är. Det är en förlustaffär.

Att inför detta faktum tala om rimliga hyror ter sig inte realistiskt. Jag betvivlar att de kommunala ekonomierna klarar av att bygga allmännytta för att klara behoven. Många kommuner tog ett stort ansvar inför 60- och 70-talets miljonprogram för att få bort bostadsbristen. Vågar de ta ett nytt sådant ansvar?

Andra bloggar om: politik, val2006, äldreomsorg,