Pride sjunger på sista versen

Stockholm Pride är viktig och lyfter fram angelägna frågor. Likaså är Pridetåget en höjdpunkt då enskilda medmänniskor stolt kan få vara i centrum till glädje för oss som kantar tåget. Men efter att under flera år ha glatts som åskådare är min slutsats klar. Pridetåget sjunger på sista versen. Kanske får vi se det under fem år till men knappast längre.

I år dök ingen av Alliansen partiledare upp; inte heller Juholt. Det är nog ingen slump. Man har helt enkelt konstaterat att man lyckats driva igenom HBT-rörelsens viktigaste frågor. Nu kvarstår en del subtila frågor som sterilisering vid könsbyte men det är en fråga som kommer att lösas utifrån kliniska aspekter och inte vara central politiska frågor.

HBT-rörelsen har i mångt lyckats med att ändra normen och förebygga fördomar. Det är idag ovanligt att höra hbt-associationer som skällsord och folk i allmänhet tycker att sexuell läggning och sexuell identifikation är odramatiskt.

Men utanför våra gränser finns det bedrövliga situationer för hbt-situationer och Pridetåget och folkets jubel må möjligen vara viktigt att visa för andra.

Men hur kan jag dra slutsatsen att tåget sjunge på sista versen?

Jo man är försiktig med att publicera uppgifter om deltagare. Jag kan defintivt säga att publiken minskat. Vidare är det uppenbart att se hur vissa deltagande avdelningar tunnas ut. Partierna börjar bli mindre än antalet läderbögar. Gaypoliserna och Försvarsmakten har tunnats ur betänkligt.

Själv blir jag ledsen över att se hur de kristna är väldigt få. Jag ser många med kyrklig anknytning i andra avdelningar men runt biskopen i Stockholm går endast några få församlingsanställda. Mest framträdande blir en man som har för vana att klä sig som biskop utan att vara präst.

Kul dock att Kriminalvårdens personal är något fler än när de debuterade i tåget för två år sedan.

Bloggar om Pride

SvD, Aftonbladet, DN, Sydsvenskan, Expressen