Den senaste veckan har det skrivits om ett fall där socialtjänsten i Malmö stad vägrar lämna ut uppgifter till polisen med hänvisning till sekretessen i socialtjänstlagen. Bakgrunden är att hovrätten beslutat att en mor ska överlämna sina två barn till deras far i Sydafrika. När polisen sedan önskar uppgift om barnens adress vägrar socialtjänsten medverka i detta. Chefen för socialtjänsten i Limhamn-Bunkeflo hänvisar till offentlighets- och sekretesslagen och får stöd av stadsjuristen i Malmö.
Sekretessen får endast brytas när lagen säger att det finns en sekretessbrytande bestämmelse i lag, en sådan fanns inte i detta fall, säger stadsjuristen. Till saken hör att både chefen för socialtjänsten och stadsjuristen menar att saken är olycklig. Underförstått skulle de vilja bistå polisen.
Socialtjänsten tolkar fel
Men jag menar att socialtjänsten tolkar sekretesslagstiftningen fel och dessutom inte agerar med det ansvar socialtjänsten ska ha.
För det första gäller att socialtjänstsekretessen enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) har ett så kallat omvänt skaderekvisit. Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretess är alltså huvudregel men med hänvisning till FN:s barnkonvention om att barnets bästa ska sättas i första rummet och då barnen kommer att lida om de hålls gömda är det uppenbart att barnen inte skadas av om uppgifterna röjs. Förvisso skulle modern kunna lida men eftersom hon kan komma att lagföras för egenmäktighet med barn men socialtjänsten ska tolka sekretessen i förhållande till barnen.
För det andra finns det, stadsjuristen påstående till trots, en sekresssbrytande bestämmelse. Enligt 10 kap. 20 § offentlighets- och sekretesslagen gäller att socialtjänstsekretessen inte hindrar att en uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingripande lämnas till en polismyndighet när någon som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom socialtjänsten under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling. Så är uppenbart fallet när en förälder begår egenmäktighet med barn. Slutligen bör väl noteras att en rimlig åtgärd från socialtjänstens sida vid egenmäktighet med barn är att barnen omhändertas enligt lag (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga. Vård ska ju beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk
misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar