2012-03-31

Polisen ska inte twittra

Polisens närvaro i sociala medier väcker frågor. Man verkar okritiskt tycka att närvaron är alltigenom positiv. De polistaktiska analyserna verkar lysa med sin frånvaro. Som jämförelse kan nämnas att man inte kan sms:a till 112. Det kanske de flesta tycker vore bra men nackdelarna har bedömts överväga och endast den som är registrerad (hörselskadad motsvarande) kan sms:a SOS 112.

@YB_Sodermalm
Svenska Dagbladet uppmärksammar idag att twitterkonton och Facebooksidor dyker upp som svampar ur jorden inom polisen. Givetvis är det sanktionerat av polisledningen med de goda amibitionerna att öka allmänhetens insyn i och förståelse för polisens verksamhet. Så långt allt gott.

Journalisters etik och självmord
I spelreglerna för press, radio och TV vilka uttalar journalisternas press- och yrkesetik uttalas att man ska iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd. Bakgrunden till denna bestämmelse är också att exponering av självmord kan öka benägenhet hos andra att ta sig av daga. När media rapporterar om människor som hittas döda i Riddarfjärden spekulerar man inte i om det är en olycka eller livsleda som ligger bakom händelsen även om det ofta finns en sann historia att berätta. Likaså är media försiktiga med att publicera initierade fakta om personer som försvinner. När polisen närvarar på twitter blir man en aktör i media. Man börjar spela på en annan planhalva och det är relevant att ställa frågan hur den polistaktiska analysen ser ut och om man gjort en riskbedömning av riskerna för att bryta mot tystnadsplikten.

Suiciddramat och polisen närvaro på twitter
Själv har jag upplevt polisens twitttrande och Facebookande som positivt till för några veckor sedan då ett suiciddrama utspelade sig på twitter. Jag följde inte denna händelse live men tittade samma kväll igenom twitterflödena och blir minst sagt förvånad när jag nu läser att det twittrande yttre befälet på Södermalm ( @YB_Sodermalm ), inspektör Viktor Adolphson, lyfter fram denna händelse som att twitter kan vara ett hjälpmedel i aktuta lägen.

I min enfald har jag trott att polistaktik är något som utvecklas över tiden och att man noga utvärderar och justerar ny taktik. Men när det gäller sociala medier som del i polistaktiken verkar det precis tvärtom. Entusiastiska polismän får med sina chefer och experimenterar hej vilt. Det mesta blir rätt men man verkar inte vara medveten hur fel det kan bli.

Händelsen
Saken var att en ganska namnkunnig och välkänd person med många followers på sin twitter uttalar oro och tecken på depressiv episod. Småningom går twittrandet över i uttryckliga självmordstankar för att slutligen bli ett anrop till @YB_Sodermalm med besked om vilket rum på ett stockholmshotell personen befinner sig. Dramat slutar med att den suicidbenägne personen får hjälp.

Funkade verkligen twitter
Även om inspektör Adolphson påpekar att man i en nödsituation inte ska kontakta polisen via twitter utan via 112 är det uppenbart att de klickade rejält här. Av artikeln framgår att det endast var en person (läs follower) som kontaktade polisen. Man får hoppas att den personen ringde 112 och inte körde twitter. I denna situation borde fler ha ringt polisen som genast hade kunnat undersöka var den suicidbenägne personen befann sig.

Nu fick denna historia uppmärksamhet i twittervärlden. Utgången var efter omständigheterna lycklig men kvar finns en person med en svår diagnos där uppmärksamheten kring depressionen inte kanske är helt positiv i den medicinska behandlingen. Kvar finns också närstående som får en exponering som kanske inte gör situationen lättare.

Ingen skugga över hur polisen hanterade den akuta situationen. Det var föredömligt. Men twittrande har risker. Kanske är det inte så bra att ett yttre befäl på kungliga Södermalm veckan efter försöker sig på en föreläsning om förtalsbrottet där bland annat den självmordsbenägna personen adresseras. Twitter är inte platsen att berätta om komplicerade brottsrekvisit och handlar det om förtal via twitter kanske det är åklagarens sak att göra bedömningar.

Twittrande kan ge falsk trygghet
Men värst av allt. Allmänheten invaggas i den falska tryggheten att Yttre befälet på Södermalm alltid är beredd att ingripa genom närvaron på twitter. Nog borde man reflektera mer över polistaktik när man ger sig ut på twitter och Facebook. Det finns tusentals polistwitterkonton i världen men de allra flesta av dem inbjuder inte till dialog. De är "bara" en del i polisens professionella informationshantering.

Jag minns hur polisassistenten Claes Cassel var den första informatören hos polisen. Han hittade rätt. Nu har polisen många kompetenta specialutbildade poliser som fungerar som informationsbefäl. Kanske blir det lika lyckat med twitter. Men experimentera inte med detta och utgå inte ifrån att närvaro på sociala medier per definition är bra.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Pär!

Tack för ditt blogginlägg där du tar upp viktiga aspekter med vår närvaro på twitter. Flera av dina funderingar kunde vi svarat på innan, så hade några av dina farhågor kunnat undanröjas. Är du intresserad av våra svar så tar vi gärna en dialog runt detta.

Vänligen, Viktor Adolphson, Yttre befäl Södermalm

Per Westberg sa...

Gott att Du svarar. Jag tvivlar inte på ert omdöme och initiativen är bra. Men jag saknar den grundläggande reflektionen om närvaron på twitter utifrån polistaktiska överväganden. Det verkar ju som att svenska poliser valt en helt annan väg än i andra länder. Som jämförelse kan man väl säga att den den s.k. särskilda polistaktiken i samband med större folksamlingar knappast var något som snöts ur näsan. Men twitternärvaron verka vara något som just präglas av spontanitet.
Men givetvis tycker jag personalen i yttre tjänst ska avgöra vad som är bäst även om jag kan tänka scenarier som kan bli svåra att hantera.
By the way.
Bra polisnärvaro på Medborgarplatsen förresten. Jag tillbringar ju mina vardagar där.

Anonym sa...

Hej igen.

I det fallet du tar upp vill jag förtydliga att det var många som larmade 112 både före och under det att händelsen nådde twitter. Det speciella i detta fall var att det var först då jag fick direktkontakt via twitter som hon uppgav var hon befann sig. Nu gick det bra, men som du skriver kunde vi lika gärna inte sett detta på några timmar. Vi försöker vara mycket tydliga med att 112 är alltid det sätt du skall larma på via nöd. Först därefter kan man söka alternativa sätt att larma.

Vi gör alltid överväganden innan vi lägger ut ett twitter. Internt har vi fortlöpande möten/diskussioner med kommunikationsavdelningen och ansvaria för sociala medier inom polisen, där vi försöker utveckla vår närvaro på sociala medier. Så twittrandet är inget "skjut från höften" från vår sida.

Vi hoppas bli än bättre på detta. Synpunkter likt dina är viktiga och hjälper oss i detta arbete.

Vänligen, Viktor Adolphson

Per Westberg sa...

Gott och tryggt Viktor.

@PaulJuhlin sa...

Tack för ett sakligt och viktigt inlägg i debatten om polisen i sociala medier!

Mitt första kvitter präglades av allt annat än spontanitet och vild yra! Tvärtom har jag sett och vägt flera av de problemställningar du pekar på. Jag reflekterar i varje kommentar över det jag lämnar ifrån mig.

I rollen som polisens Yttre Befäl lämnar jag ofta uppgifter till media. Detta styrt av omsorgen om den enskildes integritet, förundersökningssekretessen mm. Enligt mig ett rättesnöre kring vilken information som kan och får lämnas ut av en polis. Information till en journalist ger mycket riktigt en ytterligare filtrering av vad som sedan verkligen publiceras.

På Twitter är jag informationsbärare, journalist och ansvarig utgivare i samma person – ett tungt ansvar.

Oredigerad, plötslig verklighet har polisen att förhålla sig till dagligen och oftast finns just en sann historia att berätta. Av kompromisslös omsorg om den enskilde så kan den sällan berättas oaktat hur orättvist jag blir recenserad eller kritiserad i efterhand. Så är det att vara polis och skall så vara!

Det nya är att nätet erbjuder verklighet i realtid inför öppen ridå och med stor spridning. Den utvecklingen äger polisen väldigt lite av. Är frågan kanske främst hur människor utanför polisen skall förhålla sig till detta?

Det är verkligen sant att 140 tecken inte avhandlar komplicerade sammanhang! Inte minst de senaste veckorna ser jag hur min komplexa polisvardag reduceras till korta, grälla sanningar i media. Hundförare som jobbar halvtid, alkometern genom sidorutan (jmf ”råttan i pizzan”) och att endast 1 procent av mitt arbete är relevant.
Okunskap och bittert polisskvaller förhärskar och tillåts forma bilden av svensk polis närmast som en artikel ur nordisk familjebok: ”Polismannen är till sin natur lat, dum och dryg…”

I Twitter och andra nätmedia har jag ett verktyg med genomslag att interagera och justera bilden av polisen mot verkligheten, i realtid. Det är mycket angeläget!

Jag delar farhågan om otydliga larmvägar men konstaterar samtidigt att frågan uppstod i samma stund som svensk polis började använda e-post liksom när jag av välvilja lämnar ut mitt tjänstetelefonnummer till vänliga Nattvandrare på stan. Tydlighet är en nödvändighet i väntan på att teknik och system eventuellt kan hantera frågan.

Liknelsen må ha sina brister men i vår yttersta nöd på havet tänder vi fortfarande ett bloss och hoppas att någon på stranden upptäcker oss och larmar. Vedertaget - men likväl finns såklart ingen garanti att räddningen kommer.

Tillgänglighet är ett av polisens värdegrundsord. Tillgänglighet är inte enkelriktad och ingen polistaktik är så grundläggande och beprövad som kontakten och samtalet med medborgaren.

Kanske har vår professionella informationshantering fått oss att tappa det perspektivet?

Med samma ansvar, eftertanke och klokhet som vi hanterar polisyrket i övrigt skall vi självklart närvara på nätet!

Per Westberg sa...

Bra skrivet Paul. Mycket trovärdigt.

@PaulJuhlin sa...

Tack! Ja nu kom den ggr 2 men bättre än så är jag inte på tekniken och tekniken trodde nog jag var en robot... (på god grund om den läser Aftonbladet..)
Bästa hälsningar!

Per Westberg sa...

Paul
Tack för dina kommentarer. Nu tog jag bort dubletten. Både du och Viktor är trovärdiga och jag måste nog revidera mina farhågor. Jag bor i Malmö på helgerna och nu vet jag att det är ett twitterkonto som åker förbi i bilen märkt "Yttre befäl". Jag om någon kan intyga att om det är någon som inte fikar så är det Yttre befälet. Överallt dyker den upp. Det går aldrig en helg utan jag sett "Yttre befäl" på Köpenhamnsvägen, vid Triangeln eller på Klågerupsvägen.

För övrigt är det viktigt att fika för att få någonting gjort.

@PaulJuhlin sa...

Din iakttagelse glädjer verkligen och tack för hjälpen med tekniken. Även Yttre befälet tar en kopp ibland och finns läge så delar jag den gärna med dig.
Hälsar Paul Juhlin