Sportlov i framtiden?

I vecka nio har vi sportlov i Stockholm. Enligt Nationalencyklopedien är det ett veckolångt skollov i februari eller mars avsett för utövande av vintersporter.

Jag har ingen aning om man överhuvudtaget hade några lov när folkskolan infördes 1842 men sedan 1880 är det belagt att det existerade ett eller flera kortare skollov som gick under namnet skurlov. Anledningen var att skolan skulle städas.

Vårt sportlov har sin upprinnelse under det kalla krigsåret 1940 man hade kokslov. Bakgrunden var att regeringen gav direktiv att stänga skolorna under en vecka för att spara engergikostnader. Lovet blev kvar och efterhand byttes namnet till februarilov. 1953 rekommenderade Skolöverstyrelsen ett sex vardagar långt vårvinterlov. 53 procent av städerna och 26 procent av landsbygdsdistrikten följde den rekommendationen.

Sportlovet är inte längre ett sportlov. I den tid vi lever i är allt inrutat och spontana friluftsaktiviter på egen hand blir allt ovanligare. Sport skall numera arrangeras och kräver förberedelse. Många barn har inte ekonomiska förutsättningar att åka bort under lovet. Skidor och skridskor är inte allas egendom.

Ett tämligen nytt fenomen är att allt fler familjer väljer att söka ledigt från skolan under annan tid än lovet. En skolledare får bevilja högst tio dagars ledighet per läsår men det är givetvis ingen rättighet. Huvudorsaken till att man söker ledigt torde vara att fjällresor eller charteresor till andra länder är dyrare under ordinarie lovtider. Problemet är dock att barnen blir borta från skolan. Man har därför i vissa kommuner infört flexibelt sportlov men detta verkar inte ha slagit särskilt väl ut. Det visar sig att föräldrar ändå söker ledigt för barnen och givetvis kostar det att hålla igång en skola ytterligare en vecka under lovet.

Återstår nu att se vad sportlovet kommer att heta om tio år. Kanske är det ett datalov där man sitter hemma och knappar på datorn. Men bäst vore kanske om Sveriges elever fick tillbringa några timmar till i skolan.