Den som vill ta upp pressetisk debatt ropar i öknen

När professor Claes Sandgren påminner om att tipspengar till poliser är mutbrott och samtidgt uppmanar publicistiska företrädare till debatt om pressetiken ropar han i öknen. Det är totalt tyst. I tidningen Journalisten refereras han men kommentarfälten gapar tomma. Denna tystnad från journalisterna och ovilja att utveckla pressetiken kommer att leda till att lagstiftaren inskränker meddelarfriheten.

Den 7 december skrev jag inlägget "Journalister ska inte utveckla sin egen yrkesetik". Bakgrunden var att Journalistförbundets Yrkesetiska nämnd, som bara består av journalister, tagit ställning till intervjutekniken med dolda kameror i förhållande till regeln att en journalist ska visa hänsyn mot ovana intervjuobjekt. I samma regel uttalas att den intervjuade ska upplysas om huruvida samtalet är avsett för publicering eller enbart för information.

Det är ju liksom lite svårt att göra detta när man använder dolda kameror. Givetvis är det befogat att använda dolda kameror men i detta fall lurade man en frälsningsofficerare att gå in i ett själavårdande samtal. Yrkesetiska nämnden friade vilket jag anser vara fel. Själavårdssitutationer åtnjuter särskilt skydd i lagstiftningen i de flesta demokratiska rätttssystem och det borde den Yrkesetiska nämnden ha reflekterat över. Utgången hade säkert blivit en annan om man haft en jurist som opartisk ordförande. Något som är allmänt förekommande i sådana här kontrollsystem.

Den 11 december skrev professorn i civilrätt, Claes Sandgren, ordförande för Institutet mot mutor, IMM, en debattartikel i Dagens Nyheter under rubriken "Tidningarnas tipspengar till poliser är mutbrott". Sandgren menar att de publicistiska aktörerna bör bekänna färg när det gäller tipspengar. Ett system som kraftigt undergräver förtroendet för polisen och som ytterst skadar rättssamhället.

Men Sandgren tycks ropa i en öken. Ingen svarar honom trots att följderna av en tystnad om pressetiken kan bli ödesdigra. Gör media inget åt detta med tipspengar kommer lagstiftaren att tvingas plocka bort meddelarskyddet för poliser när det gäller förundersökningar. Polismannen är idag skyddad genom att källorna inte får spåras och att han eller hon har anonymitetsskydd. Det är i grunden bra men genom tipspengar missbrukas systemet. Vittnen drar sig för att medverka i förundersökningen, den personliga integriteten för målsägande, vittnen och misstänkt gärningsman riskerar att kränkas. Rättssäkerheten urholkas bara för att media vill ha säljande artiklar.

En som svarar Sandgren är Journalistförbundets ordförande. Men i sin replik tar han inte upp sakfrågan. I stället irriteras han över en formell felaktighet i Sandgrens artikel. Det blir nästan lite lustigt när DN:s redaktion upplåter redaktionellt utrymme som låter Sandgren återge alla tolvpunkter i Journalistförbundets yrkesregler. Det hade varit roligare om Sandgren funderat på en 13:e regel.

En mycket enkel regel. -Medverka inte till att mutor betalas för att få redaktionellt material.

Om inte annat kan man reflektera över p 12:

Ange källan när en framställning huvudsakligen bygger på annans sakuppgifter.

Skulle vi oftare se källhänvisningar som, en person med insyn i utredningen, en på platsen tillstädesvarande polisman, och så vidare, skulle nog dessa undantag bland poliser som ta sig en funderare och knipa käft.