Det är omöjligt att övertygande försvara en ordning i en stat där man ärver ett ämbete som är förenat med makt. Men man kan, och bör verkligen, försvara den konstitutionella monarki vi har i Sverige där kungen som statschef saknar makt men där han är symbol för samling och tradition. Ännu mer övertygad blir man av kronprinsessans briljans och goda omdömme.
Det är därför mycket intressant att i DN den 24 mars läsa s-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul försvara monarkin i allmänhet och kung Carl XVI Gustaf i synnerhet. Nalin Pekgul är framsynt och ger oss något att tänka på när hon så klart konstaterar hur kungen fungerar som symbol och i praktiken verkar mot rasism och främlingsfientlighet.
Nalin Pekgul skriver: 1983 kom en vändpunkt då jag öppet började vågade stå för åsikten att kungahuset är en bra institution trots att jag är socialdemokrat. Det var när en vansinnig major [Året var egentligen 1981 och galningen hette Antonio Tejero och var överstelöjtnant, inte major i Guardia Civil] försökte gå in i det spanska parlamentet och göra militärkupp. De demokratiskt valda ledarna hukade skräckslaget i sina stolar medan kung Juan Carlos ensam stod upp och försvarade den spanska demokratin. Tillsammans med det som jag tidigare hade läst om kung Olavs kamp mot nazisterna gav denna händelse mig en enorm respekt för monarkin.
Länge leve Torekovöverenskommelsen.
Fotnot: Antonio Tejero släpptes efter 15 år i fängelse och han kommenterar ibland dagsaktuella händelser i den spanska tidningen Mellilla Hoy. Nu senast gick han till attack mot premiärminister Jose Zapatero den 26 januari. Vi har bland andra kung Juan Carlos och premiärminister Zapatero att tacka för att en frisläppt landsförrädare och fascist får uttrycka sina åsikter i tidningar. Tejeros kompisar i det gamla Guardia Civil hade för vana att verkställa avrättningar av politiskt oppositionella genom att skruva åt ett halsjärn (garottering).
Tejero med tricornia på huvudet spelar pajas i Cortes.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar