Läcker det i Kriminalvården

En sommarmorgon 1994 ändade fänrik Mattias Flink vid Dalregementet livet på sju personer. Tre personer skadades. Ofattbar tragik. I slutet av förra året omvandlades Mattias Flinks livstidsstraff till 30 års fängelse.

Det är bedrövligt att i dagens Aftonbladet se hur fotografen Per-Olof Sånnäs har legat med teleobjektiv i buskarna kring Beatebergsanstalten i Huddinge för att fotografera Flink. Bilden föreställer en opixlad Flink på väg in i en transportbil med packning för att, om man får tro artikeln, flyttas till Saltviksanstalten utanför Härnösand. Redan 2010 publicerade Aftonbladet och några andra tidningar smygtagna bilder på Flink när han överfördes till Beatebergsanstalten.

Nu finns det säkert delade åsikter om Flinks strafftid men det räcker med att vi sett bilder på den unge Flink iförd m/60-uniform i början av 90-talet. Nu håller han på, att sedan 18 år, avtjäna sitt straff och en av Kriminalvårdens uppgifter är att förbereda utslussning i samhället. Även en mördare ska efter avtjänat straff kunna leva vidare och han har enligt media fått nytt namn och skyddade personuppgifter.

Genom att visa hur han ser ut som 42-åring försvåras hans återanpassning.

Nu kan det förvisso vara så att det är Flink själv som tipsat Aftonbladet att han är på väg att flytta vid ett bestämt tillfälle. Men det tvivlar jag på. Sannolikt är det någon glappkäftad person inom Kriminalvården som brutit sin sekretess. Jag lockas spekulera om att tipspengar betalats ut.

Att poliser läcker från förundersökningar är allvarligt och i sig ett hot mot meddelarfriheten. Men om det läcker från Kriminalvården är det ännu värre. Kriminalvårdssekretessen är, i likhet med sjukvårdens sekretess, en sådan sekretess där rätten att meddela och offentliggöra uppgifter är inskränkt.

Skäms på läckan. Jag hoppas att Justitiekanslern inleder en förundersökning.

Slutligen skäms på Aftonbladet som utnyttjar hemliga uppgifter och inte reflekterar över Pressens Opinionsnämnds spelregler för press, radio och tv där det uttalas att man noga ska överväga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Man ska avstå från sådan
publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Ett sådant allmänintresse saknas givetvis.