Varför fira Strindberg nu

Det är smått egendomligt att fira Strindbergs dödsår. Förvisso var han i slutet av sin levnad något av en synkretist och trodde säkert själv på den himmelska födelsen men handlar inte jubiléet endast om att man vill jubilera. Strindberg är levande i svensk kultur och behöver inga överdådiga fester.

Det är många kulturdebattörer som upprörs över att staten tillskjuter en spottstyver när det gäller Strindbergsjubilléet. Svenskan skriver:

Hur hade August Strindberg reagerat om han hade fått reda på att norska staten satsade 42 miljoner kronor på sitt Ibsenår 2006, under det att svenska staten bara investerar 1 miljon i det pågående Strindbergsåret?

Jag har inte svaret på frågan men hade han misstyckt hade han varit en vämjelig, ynklig och narcissistisk figur och sannolikt inte värd ett jubileum. Strindbergs syn på kvinnan var minst sagt bedrövlig och någon demokratianhängare var han inte. Likaså är det värt att uppmärksamma Augusts antisemitiska ståndpunkter.

Strindberg var givetvis stor men i ärlighetens namn tror jag att regeringen gör rätt som ligger lågt. Strindberg satsas det ju alltid på. Hans litteratur ingår självklart i litteraturkanon och hans verk sätts, med all rätt, ideligen upp på landets scener. Strindberg glöms inte bara för att regeringen gör andra värderingar i kulturbudgeten.

Slutligen kan man fråga sig varför det är Strindbergs dödsår som blir utgångspunkten i ett jubileum. Han föddes 1849 och firades stort 1949. Bland annat med ett frimärke. 100-årsminnet av Raoul Wallenbergs födelse är viktigare. Vi vet ju inte ens när den store hjälten dog.

I Svenskan (ej på nätet) gör man jämförelser med vad andra länders regeringar satsat på kulturjubiléer. Men man reflekterar inte över vad det är som firas. Spanien satasde 270 miljoner på Don Quijoteåret 2005. Det är 400-årsjubiléet av av när en bok utkom. Danskarnas frikostighet i Andersenåret 2005 handlar om att författaren föddes 200 år tidigare. Enda undantaget är Ibsenjubiléet som firades 100 år efter hans död.