Igårkväll lyssnade jag till en fantastisk dokumentär om attentatet mot tidningen Norrskenflamman 1940.
Jag tillbringade sju timmar i bilen i går kväll och natt. Ensamt på E4:an från Umeå till Stockholm men med ett härligt sällskap i public servicekanalen P1.
Meny är en höjdare där man via radio lyckas förmedla lukter och smaker. En sejfilé fräser i pannan när jag i motljus passerar Umeälven. På krönet av Höga Kustenbron lyssnar jag till Tendens där ett varmt samtal med författarinan Inger Edfeldt förmedlas i högtalarna. Naturmorgon om tigrar i Indien vid rasten i minus 13 grader mellan Söderhamn och Gävle.
Men bäst av allt en dokumentär från SR Norrbotten om attentatet mot den kommunistiska tidningen Norrskenflamman natten mot den 3 mars 1940. Hatet mot kommunister som försvarade Sovjetarméns ockupation av Finland ledde till att två fänrikar, en journalist, en kapten och polischefen i Luleå i samråd på Norrbottenskurirens redaktion planerade spränga Flammans redaktion. Vid attentatet dödades fem människor men attentatsmännen dömdes bara för grov skadegörelse. De "kunde ju inte veta" att det bodde människor i huset.
Idag ser brottet mordbrand annorlunda ut. Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom är det mordbrand och grov mordbrand kan rendera fängelse i sex och högst arton år, eller på livstid.
SR P1 Dokumentärredaktionen, Natten mot den 3 mars 1940
Om attentatet mot Flamman på Wikipedia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
vilken poesi...och så väl beskrivet.. och bekant för en som bilat den sträckan flera gånger per år sedan 70-talet..
Skicka en kommentar