Några i Amnesty borde fundera

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har i dag meddelat att Ann-Marie Orler utses till FN-sekretariatets polisrådgivare. Det är den högsta polistjänsten i FN-systemet. Roligt för Sverige och bra för FN.

Den 1 januari 1998 tillträde Ann-Marie Orler, då i den svenska polischefskarriären, som generalsekreterare i Svenska Amnesty. Många i Amnesty var kritiska då de menade att en polis i ledningen för Svenska Amnesty skulle skulle minska förtroendet för Amnesty bland fångar med dåliga erfarenheter av polisen i sina hemländer. Hon motarbetades av många i personalen och när debattören Jesús Alcalá valdes som ordförande blev det ohållbart för henne att stanna kvar på posten. Alcalá hade varit en av hennes främsta kritiker.

På Amnestys webbplats kan man läsa historien om Orlers tid på Svenska Amnesty. Man skriver:

Vad som sedan hände är om inte höljt i dunkel så åtminstone föremål för vitt skilda tolkningar. Ann-Marie Orler har sagt att hon mobbades av personalen. Enligt andra ansträngde hon sig inte för att lära sig något om mänskliga rättigheter och var inte intresserad av att samarbeta med de personer som arbetade på sekretariatet.

Vad man dock kan konstatera och vad som inte är höljt i dunkel är att Alcalá senare dömdes till 18 månaders fängelse för bedrägeri och missbruk av urkund. Ett tråkigt kapitel i Svenska Amnestys historia. Man valde liksom fel när Orler tvingades sluta och när Alcála blev ordförande.

DN, SvD, Sydsvenskan