Djurskyddsmyndigheten kom till 2004 och har som övergripande mål att säkerställa ett gott djurskydd. Myndigheten har fattat en del beslut som vållat debatt. Det handlar t.ex. om reglerna kring utegångsdrift och vad som tolkats som ett förbud att använda levande fisk som agn.
Det höjs idag politiska röster för att lägga ned Djurskyddsmyndigheten. Dagen Eko låter berätta om förbud mot hästar i spiltor och förbud mot utegångsdrift. Men detta är ju inte sant. Det handlar inte om förbud men väl om regler för hur stora spiltor skall vara och förutsättningarna för att hålla djur på utegångsdrift. När det gäller levande fisk som agn handlar det om en tolkning av djurskyddslagen. Det fanns faktiskt redan i början 1900 talet fällande domar för djurplågeri när det gäller fisk. De avsåg t.ex. fall som där fisk blivit fenbenskurna eller avflådda levande. Fy för Sören!
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund säger att myndigheten blivit en lekstuga för djurrättsaktivister. Denna kritik är svepande och det är klart tveksamt och tendentiöst att använda begreppet djurrättsaktivister. Detta begrepp synes syfta till att svartmåla myndighetens tjänstemän och tankarna går lätt till militanta veganer som släpper ut minkar, hotar forskare, idkar skadegörelse mot pälshandlare och bränner slakteriernas fordon.
Men djurrättsaktivister är något annat. Djurrättsaktivister har fått oss att förstå att gåsleverproduktionen är avskyvärd. Detta har lett till att produkten plockats bort från Stockholms krogar (Artikel i Svenska Dagbladet den 16 april 2006). Djurrättsaktivister reagerar med rätta på pälsproduktionen och grym val- och säljakt och sätter djuren i centrum. Djurskyddsmyndigheten består inte av terrorister. Där arbetar välutbildade veterinärer, zoologer och andra naturvetare med djurfocus som ledstjärna.
Låt oss i stället uppmärksamma allt bra arbete Djurskyddsmyndigheten utför. Den är faktiskt statens erkännande av alla de som arbetar för att djur skall få det bättre.
Bara för att vi varit taskiga mot djur genom hela historien behöver vi ju inte fortsätta att vara det. Visst kan vissa beslut av Djurskyddsmyndigheten ifrågasättas men låt då göra det genom seriös debatt och inte genom Alexanderhugg*.
* Spådomen lät berätta den som löste den komplicerade surrning som förband oket med vagnsstången på en helig vagn i Zeustemplet i Gordion skulle bli Asiens härskare (den godiska knuten) . Alexander den store lät 334 f.kr. slå upp knuten med hjälp av sitt svärd (Alexanderhugg). En annan version är att han drog ur en sprint.
Djurskyddsmyndigheten
Inlägg
4 kommentarer:
Djurhållning går högst elementärt ut på exakt samma sak som växtodling: att få liv att frodas, i strikt reduktionistisk mening att få en cell att dela sig och bli två. "Få -- att", därför att man kan inte få två levande celler genom att skära isär en med en kniv. Då skulle man bara få två halvor av en död cell. Man kan inte piska grisen fet eller så. Det enda sättet att få avkastning av uppfödning av djur är att se till att förutsättningarna kring cellen är sådana att den delar sig av sig självt, eller på motsvarande sätt få en hel flercellig organism i all sin komplexitet att växa och frodas.
Det där är varenda lantbrukare införstådd med. Det har de fått i sig sedan barnsben. Det är elementan i husdjursläran.
När det alltså ligger helt och hållet i uppfödarens intresse att djuren mår väl, finns det ingen anledning att upprätta en myndighet som jagar uppfödare av djur med blåslampa för att göra det som deras hela yrkesverksamhet går ut på. Det är så man baxnar över den totala brist på insikt i dessa de mest jordnära ting man kan föreställa sig, bland de inkrökta storstadsbor som tyvärr är de tunnor som skramlar mest och högst i denna absurda debatt.
Det finns förvisso ett slags statsskick där det är nödvändigt med övervakande, styrande myndigheter av alla de slag: en dräng på en sovjetisk kolchos kunde lägga sig på rännet och dricka vodka hela dagen i stället för att sköta sitt arbete, då han hur han än bar sig åt var garanterad en viss levnadsstandard av den sovjetiska staten, så länge den varade. Och lade han sig och söp i stället för att mocka ut skiten ur ladugården fick tjurarna stå i dyngan.
Förvisso är det just en planekonomi jordbruket i hela EU-området gjorts om till, där politikerna är feodala godsherrar, byråkraterna rättare och de fordom fria självägande bönderna gjorts till torpare och legohjon för att inte säga trälar. Men vi vet redan att socialism inte fungerar som statsskick. Muren har fallit. Sovjet har kollapsat. Socialismen är idehistoriens största fiasko.
Det räcker inte att lägga ned den meningslösa djurskyddsmyndigheten. Även djurskyddslagen behöver en räfst och reduktion. Här behövs inga pekpinnar. Till och med djurskyddsinspektörernas riksförbund har tröttnat på djurskyddsmyndigheten, därför att myndigheten utfärdar föreskrifter utan att avvakta forskning.
I hemläxa skulle du kunnat få att ta reda på vad som avses med "bete sig naturligt" i djurskyddslagen §4, första stycket. Men det vore en kuggfråga -- det finns ingen tolkning. I stället kan du få fundera på om andra stycket i samma paragraf är förenligt med den näringsfrihet som infördes i svensk grundlag, under åren 1846--64.
Som överkurs kan du ta dig tid att läsa på om säljakt, så du slipper göra bort dig med svepande politiskt korrekt tal om någon förment "grym säljakt". Mytbildningen är inte mindre omfattande vad gäller pälsdjursuppfödning.
Joachim ger mig en hemläxa och t.o.m. en överkurs. Jag antar båda uppmaningarna.
Men jag kan redan nu svara på den rättsliga frågan. Johan frågar hur 4 § djurskyddslagen förhåller sig till den näringsfrihet som infördes i svensk grundlag, under åren 1846--64.
Kyrkoordnaren svarar att näringsfriheten aldrig införts i svensk grundlag. Personligen hoppas jag att vi vid nästa grundlagsrevision kan få in näringsfriheten i grundlag. Med tanke på vår närhet till Europa tror jag att så kan bli fallet. Mellan 1864-1968 fanns en näringsfrihetsförordning men den var ju en reaktion på forna tiders strikta reglering med privilegier för t.ex. handel.
Idag är näringsfriheten indirekt reglerad i lag. Det som inte är förbjudet är tillåtet. Att påstå att 4 § i djursskyddslagen skulle stå i strid med näringsfriheten är löjligt. Vi har massvis med lagar som i så fall inskränker näringsfriheten. Det finns tusentals sådana lagar. JAg ger några exempel. 1. Kravet på Taxibehörighet för att köra taxi. 2. Reglering kring handel med explosiva varor. 3. Serveringstillstånd för restauranger. 3. I stort sett all arbetsrättslig lagstiftning. 4. Hälsoskyddsregler. 5. Legitimationstvång för få utöva vissa yrken. Jag kan hålla på i evighet. 4 § första stycket djurskyddslagen (1988:534) lyder: Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett
sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet
att bete sig naturligt.
För mig är detta ljuv musik och handlar om repekt för levande varelser.
Nu är Joachim
"Att påstå att 4 § i djursskyddslagen skulle stå i strid med näringsfriheten är löjligt. Vi har massvis med lagar som i så fall inskränker näringsfriheten."
Att sossarna under 1900-talet infört diverse andra inskränkningar i näringsfriheten och andra friheter förändrar inte på något sätt det faktum att djurskyddslagen strider mot näringsfriheten. Onda ting tar inte ut varandra när de staplas på hög, de bara ackumuleras.
Om första stycket §4 i djurskyddslagen:
"För mig är detta ljuv musik och handlar om repekt för levande varelser."
Lagars syfte är inte att uppfylla några slags estetiska behov. För det syftet finns det f.ö. gott om nonsensdiktning att tillgå, som ur estetisk synvikel är betydligt intressantare än djurskyddslagdiktningens lågdiskurs.
Första satsen i §4, "Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa", är ett meningslöst påpekande eftersom det är just detta uppfödning av djur går ut på. Det är som att ha en lag som stipulerar att det är obligatoriskt att andas. (Och hota med andningsförbud för den som vägrar.)
Den andra satsen, om "bete sig naturligt", är nonsens. Vad som är "naturligt" är inte definierat. Det finns inget i förarbetena om det. Veterinärförbundet ställde sig frågande till formuleringen i sin remiss.
Enda effekten vad gäller straffrätten är att det är omöjligt för en åklagare att väcka åtal mot någon med hänvisning till att den tilltalade inte skulle ha gett sina djur möjlighet att "bete sig naturligt" -- det finns inga rekvisit och då kan man varken åtala eller döma någon.
Men i andra stycket i §4 står det att djurskyddsmyndigheten ges rätten att "utfärda föreskrifter om eller helt förbjuda viss djurhållning", underförstått om inte annat så med hänvisning till första styckets nonsens om "bete sig naturligt". Man har därmed gett djurskyddsmyndigheten drakoniska befogenheter, som den också ogenerat utnyttjar.
När lagen inte säger något -- inte kan tolkas -- så har man exakt samma situation som om man inte hade någon lag alls. Maktutövning, där något slags enväldig domare dömer efter dagshumör och infall, utan lag, kallas despoti.
Men vad skulle "naturligt" kunna betyda då?
Funderar man ordentligt på det där, så finner man att man ställs inför valet att antingen betrakta människor och allt vad människor gör som naturligt -- eller välja att betrakta människor och allt vad människor gör som onaturligt.
Allt där emellan blir godtycke -- despoti.
Om mänskligheten är naturlig, så är regleringar av den onaturliga. Om mänskligheten skall betraktas som onaturlig och onaturligheter inte får förekomma, så måste mänskligheten utplånas.
Med samma metodik som djurskyddslagen och djurskyddsmyndigheten införts kunde man enkelt upprätta en journalistikmyndighet som med hänvisning till något dunkelt tal om "uttrycka sig naturlig" gavs befogenheten att "utfärda föreskrifter om eller helt förbjuda viss journalistik". Eller varför inte en religionsmyndighet...
Lagar som skapar känslor är bra lagar. Tänk bara på landskapslagarna poesi. Eller varför inte det sköna språket i "All offentlig makt utgår från folket".
I söndagskväll hamnade jag bakom en överförfriskad man i en rulltrappa. Jävla sossesamhälle, jävla sossar skrek han när han tvingades bära sin väska. -Vad är arg du är var min kommentar. JAg var ju på mycket gott humör efter att ha sålt en bil.
Allt är sossarnas fel tycks Joacim mena. De har bestämt allt och alla andra partier har blivit överkörda anser Joacim.
Om jag inte läser fel rådde i princip politiska konsensus vid lagändringen 2002. Det tycker jag är bra. Så är det faktisk oftast i vårt land.
Jovisst man kan bilda en journalistmyndighet. Men då måste man ändra i tre av våra fyra grundlagar. Det tar tid och sådana som jag kommer att ge mig ut i det mellanliggande valet och kämpa för att oppositionen vinner.
Ju mer jag lär mig om denna Djurskyddsmyndighet, som jag aldrig hört talas om innan jag skaffade häst, ju mer inser jag att den, i likhet med Jordbruksverket, har en viktig uppgift.
Att jag inte känner till myndigheter är verkligen något alldeles extra. Jag som är uppväxt med Statskalendern i stället för djur. I kväll skall jag blogga om en annan myndighet - Stängselnämnden.
Skicka en kommentar