I morgon och på måndag går italienarna till val. Valet står mellan den förre ordföranden i EU-kommissionen, Romano Prodi, och ledaren för partiet Forza Italia, mediamogulen Silvio Berlusconi. En mitten-vänsterallians utmanar en höger-mittenallians i ett land med svåra ekonomiska problem och en tradition av ständig politisk ombytlighet.
Om valet skulle avgöras av andra än italienarna vore utgången given. Berlusconis Casa delle Libertá skulle vara uträknade innan första ronden börjat. Men vad är det som gör att icke-italienare har så klart för sig att Berlusconi är en olycka?
Om världens ögon var riktade mot Sverige skulle då bilden vara lika entydig med Persson som en bluff och Reinfeldt som en frälsare eller vice versa?
Jag har inte svaret på frågan och det är absolut inte så enkelt som att Berlusconis egen företagssfär dominerar mediabruset. Möjligen kan det vara så att utomstående betraktare har lättare att avslöja populism. Det är ju uppenbart att Berlusconi kan sorters in i facket populister. Mot detta talar dock att Berlusconi själv hjälpt till att spä på politikerföraktet genom att undgå åtal och genom att schackra med rättsväsendet.
Själv kommer jag att rösta på Italia dei Valori. Ett parti inom Prodis allians som bildats av åklagarna bakom de politiska korruptionsrättegångarna under 80-talet. De verkar vara hyvens kvinnor och män.
Det slog mig dock att min röst inte kommer att räknas. Lika lite som min röst på Tony Blair, José Luis Rodríguez Zapatero eller Jan-Erik Enestam* har någon betydelse.
*Jan-Erik Enestam är riksdagsman i Finland och partiledare för Svenska folkpartiet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar