Skolpoliser på post

Jag gillar skolpoliser. Eller skolpatruller som det egentligen heter. När man ser dessa levande varningsskyltar lättar man på gasen och det är alltid bra ordning kring övergångsställena. I Stockholms skolor avgör den lokala skolan om man skall ha skolpoliser på post eller inte.

Igår var det en skolledare som ville plocka bort skolpoliserna som han ansåg trafikfarliga. Polisen däremot menade att skolpoliserna var bra för trafiksäkerheten.

1970/71 och 1971/72 var jag skolpolis med post på Örby Slottsväg vid Gripsholmsvägen. Det var Sjöängsskolans mest trafikerade övergångsställe både vad gäller biltrafik och elever. Även tuffingarna stannade bakom våra utsträngda armar.

Skolpolisposten ersattes småningom av trafiksignaler och när Åbyvägen öppnades förbi Älvsjömässan försvann även trafiken. Vi var nog egentligen inte så trafiksäkra eftersom vi bröt mot regeln att inte stoppa bilarna. Vi agerade riktiga poliser och gjorde stopptecken. Därefter gick vi ut i vägbanan med tydligt stopptecken. Den enda tillfällen då vi följde reglerna var när någon polisbil passerade. När jag idag ser skolpoliser som agerar enligt regelboken tänker jag på att vår värld går framåt och att det inte var bättre förr.

Jag vill tacka de lärare som gav mig förtroendet trots att jag var stökigt. Det byggde själförtroendet. Roligt är det också att vi fick behålla vår utrustning bestående av manchetter och axelkoppel. 1974 blev skolpoliserna skolpatruller och då fick de nya en betydligt bättre reflexväst.

Stöd skolpoliserna. För det är väl knappast någon som säger skolpatrull?