Bild från Svenska kyrkans bildbyrå IKON
Idag biskopsvigdes Sven Thidevall under högmässan i Uppsala domkyrka. Växjö stift har fått en ny biskop.
Det var en vacker gudstjänst med starka inslag och det är inte utan att imponeras man hör en ung pojke läsa evangelitexten utan att staka sig. (Matt 25:1-3)
Växjö stift har fått en bra biskop med en bred erfarenhet i Svenska kyrkan. Genom sitt valspråk "De som sår under tårar skall skörda med jubel" (Psaltaren 126:5) markerar biskop Sven att det bakom uppgivenhet i vår samtid och sorg över vad som gått förlorat kommer att bryta fram ett jubel. Vi ska skörda med jubel.
Under mottagandet ikläddes biskop Sven korset, kåpan och mitran samt mottog kräklan. Denna biskopsstav är givetvis en symbolisk herdestav. En herdestav som inte förs utanför stiftet utan just vid biskopsvigningen. En stav som nu bärs av biskop Sven i ett stort stift. Ett stift som sträcker sig från Öland, över större delen av Småland och in i delar av Halland.
Smålandsposten, Sven Thidevall biskopsvigdes i Uppsala domkyrka
UNT, Europeiska biskopar i domkyrkan
Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Sven Thidevall
Inlägg
4 kommentarer:
Varför vigdes Växjö-biskopen i Uppsala i.st.f. i sin egen domkyrka? Har ni i Sverige annat system än vi?
Uppsala har varit ärkebiskopssäte sedan 1164. Varför vi har en tradition i Sverige där biskopar vigs i Uppsala vet jag inte. Men biskopar vigs normalt sett av ärkebiskopen assisterad av två andra biskopar. Om ärkebiskopen inte kan viga faller uppgiften på den av biskoparna som varit längst i tjänst.
I nästa vecka sker det en mottagningsgudstjänst med biskop Sven i Växjö domkyrka.
Om jag ska fundera lite fritt kan man kanske säga att biskopen sänds ut i ett stift precis som präster sänds ut till en församling.
I veckan ska jag ta reda på det verkliga svaret.
Att biskoparna vigs vid ärkebiskopens säte i Uppsala är väl ett uttryck för att biskopen inte vigs endast till tjänst i ett stift utan för hela Kristi kyrka (biskopens enhetsfunktion), i synnerhet Svenska kyrkan...
Före 1900-talet hade vi ungefär samma system som i Finland, att biskopen vigs i sitt stifts domkyrka som kombinerar vigning och mottagande i stiftet. I Svenska kyrkan har vi delat på vigningen och mottagandet (den gamla intronisationsakten som fortfarande finns i anglikansk, ortodox och romersk tradition) som sker efter vigningen, i stiftets domkyrka.
Egentligen fanns det väl inte mycket system innan 1900-talet. Vanligast var biskopsvigning i egna stiftets domkyrka samt i samband med riksdagar i Slottskyrkan, Riddarholmskyrkan eller i Uppsala domkyrka(vid kyla och sjukdom i Ärkebiskopsgårdens matsal!)
/Fredrik
Tack Fredrik för en lysande sammanfattning.
Skicka en kommentar