Blev det rätt kring meddelarfriheten?

Även om jag personligen gärna ser mig som en integritetens vakthund har jag undvikit att blogga om debatten kring den så kallade FRA-lagen. Orsaken är att jag helt enkelt inte varit säker på vilken inställning jag ska inta och vilka faktiska integritetsrisker lagförslaget innebär. Men när jag igår konstaterade att riksdagen skulle återremittera ärendet till försvarsutskottet med ambitionen att åstadkomma förtydliganden tänkte jag att det inte skulle bli rätt. Lagstiftningen är alldeles för komplex för att man under tidspress och utan den omfattande remittering som föregår en proposition, ska kunna åstadkomma ett konsekvent regelverk.

Och jag tror jag fått rätt. Försvarsutskottet har missat detaljer kring sekretesslagen. I utskottets förslag tillförs en ny bestämmelse 9 kap. 32 § sekretesslagen:

Sekretess gäller för Försvarsmakten i försvarunderrättelseverksamheten och den militära säkerhetstjänsten samt hos Försvarets Radioanstalt i underrättelse och säkerhetsverksamheten för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan men för den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller uppgiften i högst 70 år.

Formuleringen har ett så kallat omvänt skaderekvisit vilket innebär att sekretess är huvudregel. I den bestämmelse som blir tillämplig för Datainspektionen gäller däremot ett så kallat rakt skaderekvisit det vill säga offentlighet är huvudregel och sekretess undantag. I 9 kap. 6 § regleras sekretessen hos Datainspektionen och bestämmelsen har följande lydelse:

Sekretess gäller hos Datainspektionen i ärende om tillstånd eller tillsyn, som enligt lag eller annan författning ankommer på inspektionen, och i ärende om sådant bistånd som avses i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Har uppgift, för vilken gäller sekretess enligt vad nu har sagts, lämnats till Justitiekanslern, gäller sekretessen också där.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

När det gälller uppgifter hos Datainspektionen som omfattas av 9 kap. 6 § sekretesslagen är det en bestämmelse som begränsar meddelarfriheten såvitt avser uppgift om registrerads förhållanden. Om någon på Datainspektionen skulle läcka till media kan alltså Justitiekanslern dra igång en förundersökning om brott mot tystnadsplikten. Detta framgår av 16 kap. 1 § sekretesslagen.

Det är vidare värt att notera att Datainspektionen inte omfattas av försvars- och utrikessekretessen enligt 2 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen. Det är ju just dessa sekretesbestämmelser som reglerar huvuddelen av sekretesssen hos FRA.

Nu har regeringen i och för sig hösten på sig att justera sekretesslagen med hänsyn till Datainspektionens nya uppgifter men det är lite tråkigt att man inte kan få med detta när man ändå har ambitionen att lägga fram ett heltäckande lagförslag.

Att man inte inskränker meddelarfriheten hos FRA när det gäller skydd för enskilds ekonomiska förhållanden är något regeringen föreslog med avsikt. Möjligen anser man att det är tillräclkigt att utrikes- och försvarssekretessens har företräde framför meddelarräten men det ser egendomligt ut att systemen är olika beroende på hos vilken myndighet uppgiften hanteras.

Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU15 Lag om signalspaning m.m. (förnyad behandling)

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Sydsvenskan, Aftonbladet, Aftonbladet

Bloggar om FRA-lagen