Igår när jag åkte på väg in till Lund passerade jag en plats utanför Staffanstorp där blommor lagts ut och en nallebjörn vakade vid vägkanten. Jag påminde mig om att jag läst om en olycka på långfredagen. Senare på kvällen läser jag i Sydsvenskan om sorgen bland barn på skolan i Klågerup mellan Svedala och Lund. En pappa och hans två barn, fyra och åtta år har omkommit i en frontalkollission med en buss. Kyrkan står öppen, präster och skolpersonal finns nära barnen för att samlas i tysthet och släppa fram de svåra frågorna. Varför händer olyckor, var är de döda barnen nu och varför måste någon dö.
Nu hopas frågetecknen. Åklagaren har öppnat en förundersökning om mord då man misstänker att fadern begått sucid och dragit med sig sin barn i döden. Enligt pressuppgifter har fadern lämnat ett avskedsbrev.
Menjag frågar mig om det är rätt att skriva i media om det hemska scenariet. De pressetiska reglerna manar uttryckligen till återhållsamhet vid rapportering om självmord, eller suicid som jag själv brukar säga. Denna regel har tillkommit särskilt av hänsyn till anhöriga och till privatlivets helgd.
Egentligen skulle jag vilja att man inte skrev om detta. Men kanske är det rätt. Nu får klasskamraterna ställa ännu svårare frågor: -Dödar föräldrar sina barn? Likaså är det viktigt för vittnen och andra inblandade i kollissionen att få svaret på frågan vad som orsakade olyckan.
Men måste tidningarna börja grotta i juridiken kring hur man inleder och avslutar förundersökningar eller hur eventuella skadeståndsprocesser kan komma att drivas.
Den fråga som ska ställas är hur vi skulle kunna förhindra att människor som mår dåligt tar sitt eget liv och riskerar andras. Finns det någon som bistår när man ropar på hjälp.
Sydsvenskan, SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Ja, verkligen. Just nu upprörs jag själv över att en bild från en förundersökning publicerats två gånger i lokalpressen, där den nu dömde personen sitter blödande på marken med en kniv. Dålig pressetik.
Ang ungdomar, skolpersonal, kyrkpersonal och öppna församlingshem, kan jag bara tycka att det vore bra om man öppnade församlingshemmet för ungdomar lite oftare, innan sånt här händer.
Min kompis Fredrik sa till mig igår att ha nsom fjortonåring visste var nyckeln till bönhuset låg. HAn och hans kamrater kunde gå in och spela pingis. Sådant skapar relationer.
Att man undviker att rapportera om suicide i media beror också på fenomenet med imitativt självmordsbeteende, typ Werther-effekten. Har observerats på många ställen, tex. tunnelbanan i Wien mm.
Här var det ju inte fråga om självmord när det gäller de oskyldiga barnen, utan mord. Tänker på den vidriga och djupt missvisande termen "utvidgat självmord". Och man kan nog tycka att allmänintresset gällande mord på barn är så stort att det motiverar ett massmedialt fokus.
http://nollsuicid.blogg.se/2009/august/riktigt-forbannad-pa-modemagasinet-king.html
På tal om etiska regler kring massmedia och suicid vill jag fästa er uppmärksamhet på Modemagasinet KINGs senaste nummer s 122. där de listar hur repsktingivande olika dödsorsaker är och ger självmord 3 av 5 och skriver:
"Klassiker med viss flärd, där Conbains hagelbrakare och Smiths knivhugg i hjärtat - som ej går att tolka som >>ett rop på hjälp<< - naturligtvis smäller högre än den i rocksammanhang mer traditionsenliga hängningen "
Var i ligger samhällsnyttan i en sådan artikel? Den är inget annat än stötande, oetisk och rent av livsfarlig!
Skicka en kommentar