Även svenska arvsregler skulle kunna ha shariainslag

Nej sharialagar inom arvsrätten vill vi inte ha. Men när Dilsa Demirbag Sten upprörs över angelägen akademisk forskning måste vi reflektera över vad hon egentligen säger. Saken är den att inte ens vår egen arvsrätt fullt ut ger arvtagarna lika rättigheter. Förvisso finns en grundtrygghet för bröstarvingar genom bestämmelserna om laglott men genom testamente kan en del av kvarlåtenskapen disponeras. Härigenom skulle innebörden i sharialagarnas arvsregler till viss del kunna uppnås redan idag. Och detta inom ramen för gällande svensk lag.

Dilsa Demirbag Steen skriver idag på SvD Brännpunkt om en avhandling i internationell privaträtt som försvarades vid juridiska fakulteten i Uppsala i fredags. Demirbag Sten är mycket kritisk till forskningen som hon menar pläderar för möjligheten att tillämpa sharialagar i arvsrätten. Demirbag Sten ska givetvis ifrågasätta sharialagar och i likhet med andra demokratiska krafter kritiskt granska de som menar att shariarätten ska utgöra en del av rättssystemet. Men hennes utgångspunkt är att ifrågasätta akademiens frihet och hon är ute på djupt vatten när hon kategoriskt kritiserar juridiska fakulteten.

Verkligheten är att juris doktor Mosa Sayeds avhandling beskriver den islamiska arvsrätten som uttryck för värderingar som saknar motsvarighet i svensk lagstiftning och rättstradition. Enligt sharia ärver män och kvinnor olika stor del av arvet och arv medges inte över religionsgränser. I den islamiska rättsordningen kan det även vara så att barn födda av en ogift mor saknar arvsrätt efter fadern och dennes släktingar. Avhandlingen beskrivs som ett inlägg i den pågående mångkulturella debatten om invandrare, invandrares kultur och innebörden av den medborgerliga likställdhetsprincipen betraktad utifrån konkreta frågor knutna till rätten att ärva.

Demirbag Sten kan uppenbarligen inte förstå rättsvetenskapens uppgift och blandar ihop politik och forskning när hon skriver:

Juridiska fakulteten på Uppsala universitet har uppenbarligen inte sett några problem med att Sayeds slutsatser strider mot grundlagens bestämmelser om alla
medborgares lika värde, och om att man ska se till individens rätt, inte till gruppens normer.

När Demirbags Stens nämner "grundlagens bestämmelser om alla medborgares lika värde" förenklar hon regeringsformens regler. Möjligen sker en sammanblandning med portalparagrafen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som uttalar att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Jag ser jag inga problem med Sayeds forskning. Det är tvärtom viktigt att det sker komparativ forskning och rättsfilosofiska studier. Att en forskare drar vissa slutsatser är inte samma sak som att det blir en komponent i rättssystemet. Självklart missar inte heller handledare och opponenter sådana grunder som internationella traktat och grundlagar om det är relevant för avhandlingen om de är relevanta.

Nu kan man tycka vad man vill om Sayeds tes men sådan här forskning hjälper oss att förstå och bekämpa krav på att godkänna sharialagar i vår rättssystem. Jag känner mig mcket bekväm med svenska arvregler. De känns rimliga. Men man kan inte slå sig för bröstet och tro att de är så självklara. För det första har inte arvtagarna lika rättigheter. En grundtrygghet finns genom laglotten för bröstarvingar men man kan faktiskt genom testamente bestämma över kvarlåtenskapen. Dessutom har det funnits ganska dystra inslag i våra egna arvsregler lång in i modern tid. Först 1905 fick utomäktenskapliga barn rätt att ärva sin mor och så sent som 1970 fick de rätten att ärva sin far. Tack vare rättsvetenskapsmännens komparativa studier blir vi mindra kaxiga över förträffligheten i vårt eget rättssystem. Rätten ska vara levande och den ska utvecklas. Politiker förändrar lagar, dömande makt skapar praxis och rättsvetenskapen hjälper oss på vägen.

Uppsala universitet, Pressmeddelande, Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige
SvD SvD,
Bloggar om sharia, arvsregler, juridik