För en tid sedan läste jag en dödsruna över en medelålders man som avlidit. Författarna till nekrologen var några numera framgångsrika och välkända personer och de skrev positiva och fina ord om sin ungdomsvän.
Jag har en egen bild av den tio år äldre briljante ynglingen från 70-talet och jag blir då besviken över ur de romantiserar det faktum att han tidigt förlorade kontrollen över flaskan och bokstavligt söp bort sitt liv. Vännerna beskriver hans absurda ungdomssupande som att han på något charmigt sätt tyckte om att besöka lokal och inmundiga öl.
Sanningen måste vara att han sökte sig till krogen för att legitimera sitt supande. Ofta slutade kvällen med redlös fylla.
Kan det vara så att ungdomens kamrater kunde ha gjort mer för att förhindra det spirande missbruket?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
På min fars minnesstund efter jordfästningen var jag allvarligt frestad att stiga upp och säga åt hans vänner att de hade ett delansvar för hans död.
Men jag teg.
Skicka en kommentar