I dagens utgåva av danska Kristeligt Dagblad spekuleras i hur valet av Eva Brunne som biskop i Stockholms stift kommer att påverka förhållandet mellan de europeiska kyrkorna. Eva Brunne lever som bekant i ett registrerat partnerskap tillsammans med en annan kvinna. Det är framförallt förhållandet till de ortodoxa kyrkorna som står i centrum för diskussionerna och kyrkor i tredje världen som berörs.
Själv säger jag - Äntligen. Det är viktigt för oss alla att det finns ledare och kända personer som lever i samkönade förhållanden. Om det blir fnurror på tråden i ekumeniska förbindelser handlar det sannolikt om brister i tolerans som redan existerar mer eller mindre dolt. Det är lika bra att lyfta sådant till ytan. Det är inte osannolikt att de danska experterna överdriver problemen. Det bästa sättet att bearbeta fördomar är att möta människor som avviker från heteronormen.
Kristeligt Dagblad, Ny svensk biskop er mellemkirkeligt sprængstof
Bloggar om Svenska kyrkan, hbt, hbt-frågor
2009-06-06
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det säger inte så lite om perspektiv och prioriteringar när man utan vidare kan acceptera varandras syn på nattvard, dop och andra centrala fenomen, men kan ta till brösttonerna och slå igen dörrar när det gäller sexualmoraliska frågor.
Sannolikheten är ju inte så stor för att någon lever i partnerskap, det är ju bara några hundra. Och homosexuella lär vara 2-3 procent av befolkningen.
Så det är en förfärlig masa liv om något så ovanligt.
Frimodig Kyrka har väl en annorlunda syn på nattvarden än
övriga nytillträdda präster?
Vem har rätt och vem har fel?
Svenska Kyrkan slår väl inte igen dörrar? De öppnar portar och finner tolkningar av bibeln ,som numera går ut på kärlek.
Det gamla räckte väl inte till: Du skall älska Din nästa som Du själv vill bli älskad och förlåten.
Flertalet människor är vardagdsreligiösa - de har en tro
och i många fall har den inte hunnit med i den höga hastighet ,som Svenska Kyrkan tolkar om Guds ord.OBS tolkningen skall godkännas av det politiska Kyrkomötet.
I ett samhälle där allt som icke är heteronormativt är tabubelagt kan man inte veta hur många som skulle benämna sig med epitet som hetero, homo, bi, trans med mera. Först när vi på riktigt låter folk vara fria nog att välja att våga känna efter hur hjärtat brinner kommer vi kunna veta hur många som egentligen skulle ha olika sexuella läggningar eller könsidentiteter.
Skicka en kommentar