Nu drar återigen debatten om skolavslutningar i kyrkan igång. Jag tycker på goda grunder att skolavslutningar i kyrkan ska undvikas eftersom det är viktigt att skolan inte uppfattas tvinga någon att delta i det som kan upplevas som religionsutövning. I läroplanerna slås fast att undervisningen i skolan ska vara ickekonfessionell. Det är inte hållbart att hela tiden hänvisa till traditionen och det är djupt olyckligt att ha en ordning där normen är att man ska vara i kyrkan och att den som inte vill det ska behöva markera detta.
Titt som tätt dyker politiker upp i populistiska utspel och förespråkar skolavslutningar i kyrkan. Samtidigt rör de inte ett finger för att ifrågasätta den lagstiftning de har ansvaret för. Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är det förbjudet att mot någons vilja tvinga denne att delta i sammankomst för opinionsbildning eller annan meningsyttring. Det är en grundlagsregel som vi ska vara oerhört stolta över.
I 3 kap. 11 § skollagen anges att varje barn, som fullgör skolplikt inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom eller på något annat sätt, skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli. Denna regel beskriver det så kallade skoltvånget. Man är alltså i princip tvungen att delta i skolans aktiviteteter.
Skolministern är en av dem som vil göra gällande att man kan fira skolavslutning i kyrkan. I den interna kyrkliga debatten är det dock få som reflekterar över vad Jan Björklund egentligen tycker. I Norra Västerbotten idag skriver han:
Men man kan vara i kyrkan, ha en kyrklig inramning och till och med en präst som berättar om varför vi firar julen och hur den firas. Sedan måste varje skola och rektor själva få fatta sina egna beslut, efter eget omdöme och med hänsyn till lokala förhållanden. På en del ställen har man traditioner som går flera hundra år tillbaka i tiden. Det är inte rimligt att staten ska förbjuda dessa.
Så låter det när man är populistisk. Men sanningen är att man ibland måste göra upp med traditioner. Vad som däremot inte är rimligt är att utbildningsministern talar om för Svenska kyrkans präster hur de ska agera i kyrkorummet.
Sjung "Den blomstertid nu kommer" men gör det i aulan eller i Medborgarhuset. Skolan ska besöka kyrkan och bjuda in församlingen men inte för att få förkunnelse. Kyrkan ska jobba på att möta de som går i skolan under hela året. Skolavslutningen är inte den stora grejen. Jag avslutar med att citera biskop Ragnar Persenius på DN Debatt den 11 januari 2007:
Skolavslutningarna i kyrkan är en rest från enhetssamhället när stat, ideologi, samhälle, folk och kyrka principiellt var en enhet. Jag hör till dem som gick i skolan i 1960-talets brytningstid. I den gamla skolan hade vi morgonbön med psalm och bön. Pinsamt var det. Sedan kom de neutrala morgonsamlingarna i grundskolan, mindre pinsamma men innehållslösa. Nu lever vi sedan länge i ett mångreligiöst, multietniskt och värderingsmässigt pluralistiskt samhälle. Kan vi då ha skolavslutningarna kyrkan kvar? Nej, inte utan att göra våld på oss själva som kyrka eller på ett okänt antal elever och lärare.
Dagen
Bloggar om: Svenska kyrkan,
Inlägg
5 kommentarer:
Jag tycker inte heller man ska ha skolavslutningar i kyrkan, men av en annan anledning: i kyrkan ska man ha kristna gudstjänster, inte sjunga sekulära sånger. Har hört John Lennons Imagine sjungas på en skolavslutning i kyrkan. Texten lyder som bekant att världen vore en bättre plats utan religion...
Populistiskt?
Praktisk?
Politiskt?
Riksdagen borde kanske följa Ditt förslag och då i samma anda se till ,att politiska partier inte nominerar partipolitiska representanter till Svenska Kyrkan.
Svenska Kyrkan försvarar sig ju inte nämnvärt.
Förr sade man ju , att tro får man göra i Kyrkan" Trosuppfattningen svänger år från år.
Men Björklund är ju inte konsekvent för dade han väl försökt övertyga sina polare i Riksdagen, att Svenska Kyrkan är en privatsak för alla inte en broilerfabrik för avdanked politiker.
Jag håller med om det du skriver. Det borde inte vara den här debatten varje år, utan lagen säger ju helt tydligt att skolan ska vara konfessionsfri. Och det är inte meningen att den enbart ska vara det i teorin utan också i praktiken!
Det som det i grunden handlar om, är demokrati och vilket uppdrag skolan har fått. Vi lever i en demokrati där religionsfrihet råder sedan 1952. Eftersom skolan får sitt uppdrag från staten borde det vara självklart att skolan ska vara konfessionsfri, dvs det är inte staten som ska bestämma vilken religionstillhörighet eleverna ska ha. Skolans uppdrag är INTE att fostra in eleverna i en viss tro. Skolan ska däremot ge eleverna kunskap om olika religioner, men det är skillnad på undervisning och religiöst förkunnande.
Oavsett vilken religiös tro eller icke-tro man har, tycker jag att man borde vilja ställa sig bakom att skolan inte ska pådyvla eleverna en viss religiös tro och heller inte tvinga eleverna att delta i religiösa sammankomster såsom gudstjänster.
Jag tycker att vi alla, oavsett vilken religiös tro eller icke-tro vi har, borde vara stolta över att leva i ett demokratiskt land där det råder religionsfrihet. Att det är något vi ska värna om.
Vi borde alla inse och ställa oss bakom att skolan och olika religiösa samfund inte har samma uppdrag, och att man ska respektera de olika lagar som gäller för de olika verksamheterna. Det innebär alltså att kyrkans företrädare liksom skolans, måste rätta sig efter att skolan ska vara konfessionsfri, och att det innebär att man inte ska anordna gudstjänst på skoltid.
Man måste förstå också att skillnaden mellan skolan och samfunden är att i skolan råder skolplikt och ska innefatta alla, medan man förutsätter att de som kommer till ett visst religiöst samfund har en gemensam tro och de går dit på sin fritid och av egen fri vilja.
Att skolan ska vara konfessionsfri har inte att göra med att det finns invandrarelever med annan tro, utan att Sverige är en demokrati där det råder religionsfrihet. Religionsfriheten är betydelsefull för oss alla, inte enbart för de med invandrarbakgrund.
Det är föräldrarnas ansvar att ta med sina barn till kyrkan, moskén osv för att delta i religiösa sammankomster, om de vill att deras barn ska fostras in i en viss religion - inte skolans eller i förlängningen statens.
Ja, varför detta liv om något sådant? Fråga barnen någon gång! De flesta ungar vill vara på ett fint ställe för sin avslutning och de flesta skolor har som bekant varken aulor eller andra vackra lokaler längre. Tänk praktiskt i stället för att klamra er fast vid profant och religiöst! Var lite generösa mot barnen och lägg era fyrkantiga konfessionshysteri åt sidan! Hur futtigt och ohögtidligt är det inte att sitta på golvet i gympasalen eller vara uppdelade i klassrummen som på en vanlig skoldag!
Det är lite tråkigt att så få noterat budskapet i slutet av Persenius debattartikel:
"Alltså, byt ut skolavslutningen före jul mot en inbjudan under advent till en andakt i kyrkan! Ersätt skolavslutningen inför sommarlovet med andra erbjudanden under året då eleverna får lära känna det som sker i församlingen vid de stora högtiderna och de avgörande tillfällena i livet. De som vill får komma, medvetna om att vi läser ur Bibeln, ber och välsignar.
Ragnar Persenius
Biskop i Uppsala stift"
Ur askan i elden?
Skicka en kommentar