Jag höjer en smula på ögonbrynen när jag läser den socialdemokratiske skribenten och politikern Thomas Hartman på Aftonbladet Debatt om sin sambo, dåvarande SSU-ordföranden, Anna Sjödin. Bakgrunden är hur hon behandlades av medierna i samband med den så kallade Crazy Horseskandalen 2006. Han går till angrepp mot media och skriver:
Jag har gjort en analys av mediernas hantering av fallet i boken ”Vem bryr sig”. En liberal lynchmobb av borgerliga åsiktsjournalister använde Anna som tillhygge mot regeringen Persson. Mediedrevet fick senare kritik av professorn i medierätt Hans Gunnar Axberger som menade att ”media var mer intresserad av att Anna skulle tvingas avgå och då var det inte intressant att ifrågasätta domens riktighet”.Det är naturligt att en sambo strider för sin partner. Men frågan är om det efter så här lång tid är värt att ladda så tungt artilleri. Naturligtvis kan Anna Sjödin känna sig kränkt men borde man inte glömma denna historia och erkänna att hon faktiskt gjorde fel. Förvisso kan säkert borgerliga journalister ha haft ett biintresse men just hennes agerande kring sin egen person var vämjelig och gjorde att både hon och rörelsen kunde ifrågasättas.
Jag läste igenom vad jag skrev i samband med det omtalade krogbråket. Jag står fortfarande för mina ord. Det är inte bra om man som SSU-ordförande blir så full att man omhändertas enligt LOB. Polisen plockar inte in någon bara för att man inte gillar personen. Man är som politiker inte heller trovärdig om man på tunna grunder ifrågasätter en misshandelsdom, förnekar sådant som helt klart är bevisat och på yrar om krogvakters våld.
Hoppas att Anna Sjödin kan komma tillbaka i en politisk karriär. Hon är kompetent och behövs. Men hon måste gå vidare och lämna Crazy Horse bakom sig. Hon gynnas inte av att sambon skriver en bok om caset.
Thomas Hartman har säkert skrivit en bra och analytisk bok men det är inte bra att agera för sin sambo. Anna Sjödin klarar sig själv. Hon är synnerligen kompetent och det finns politiker som kommit igen efter större misstag än de hon gjort.
Jag erinrar mig en episod som en erfaren chef berättade för mig.
Han blev uppringd av en välutbildad medarbetares make. Medarbetaren hade fått en tillrättavisning på grund av att hon enligt chefen inte skött sitt jobb. Maken presenterar sig som advokat och är ursinnig.
Den erfarne chefen lyssnar på den arge advokaten som kokar av ilska.
Så tar han till orda och säger: -Du kan få telefonnummret till min hustru.
-Vem är hon då, svarar maken, herr advokat?
-Jo hon har en syatelje i X-köping?
-Varför i helvete ska jag ringa henne, svarar advokaten.
-Jo hon har lika lite med detta att göra som du, svarar den erfarne chefen.
SSU:s förbundsstyrelsen mesade med Anna Sjödin då de inte uppmanande henne att ta omedelbar time out. Rörelsen klarade inte av att hantera situationen genom att någon trädde fram och sa att hon borde skärpa sig. I stället blev det vämjeliga försvarstal och en sällsynt oförmåga att se till klara fakta. Hon blev omhändertagen enligt lagen om berusade. Ett stationsbefäl skriver inte in någon om vederbörande inte är plakat. Man kan inte var kanonfull om man är SSU-ordförande. Hade Bosse Ringholm och Ingvar Carlsson varit det hade de inte nått sina positioner. Men Anna Sjödins sambo ser uppenbarligen inget problem i detta.
Aftonbladet Debatt, Vem vågar säga förlåt till Anna?
Inlägg
7 kommentarer:
Med all respekt. Du är tyvärr fast i mediabilden. Fundera över vad som är förstahandsuppgifter och vad du fått via media och då främst kvällspress så kan vi prata. Innan dess är det meningslöst.
Rena lögner publicerades på bästa plats utan att det fanns möjlighet för oss att möta detta.
Ärligt talat så vet du inte ett skvatt om vad som faktiskt skedde den där kvällen.
Du funderar vad jag har med detta att göra. Det är enkelt. TIll skillnad från dig var jag på plats.
Om du inte tror på min utsaga (vilket jag ärligt talat inte begär eller bryr mig om ifall du gör) så kanske du kan ta till dig Göran Lambertz eller Hans Gunnar Axbergers utsagor.
Bortse från Sjödinfallet om det nu är så svårt för dig att se från ett annat perspektiv. Jag tror att vi alla oavsett parti måste höja blicken lite och fundera över vad okritiska drev gör med människor oavsett om det sker i bloggar, i bjästa eller i gammelmedia.
Guds frid!
Övergrepp i media har vi sett många. Mona Sahlins Tobleroneaffär är ett exempel på detta. Att per Unkel åkt taxi så det stod härliga till är det dock få som minns.
Jag må ha påverkats av tidningsmobben men jag har i alla fall läst domen och kommenterat just den. http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2006/10/anna-sjdin-vistelsen-i-fyllecellen.html
Min point var nog inte bara den fällande domen utan snarare det komplicerade att omhändertas enligt LOB.
Slutligen tycker jag att jag funderat kring saker som andra inte reflekterat över. Till exempel det dåliga omdömet av en underläkare att arbeta som ordningsvakt. http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2006/12/anna-sjdin-lkare-och-bisysslor.html
Ja, jag såg blogginlägget om bisysslor. Flygflottiljen F21 beslutade i samma veva om att dörrvaktsjobb var otillåten bisyssla eftersom det riskerade att rubba förtroendet för deras officerer.
LOB-omhändertagande betyder inte mycket. Det är en gummiparagraf som kan användas kreativt.
I Annas fall kom LOB:en efter att hon sagt till polisen att hon ville anmäla vakten. (Jag satt i bussen och hörde det samtalet). Innan skulle vi få gå därifrån. Men en anmälan av vakten föll uppenbarligen inte den ansvarige polismannen på läppen (samma person som hälsade på vakterna när han kom till rättegången).
Mitt råd till den som utsätts för detta är att gå från platsen och anmäla dagen efter istället så att ingen polis kan rubba personens trovärdighet genom exempelvis LOB.
De människor som normalt utsätts för detta också felaktigt är människor som inte kan försvara sig. Exempelvis uteliggare. De har redan så låg trovärdighet. Som du vet kan du inte motbevisa anklagelsen om fylla eftersom det inte går att begära blodprov.
I fallet Per Bill kom medias granskning fram till (med hjälp av inplockad expertis) att Per Bill mycket väl kunde varit chockad och att chock kan uppfattas som berusning.
Men några sådana förklaringar tillät inte media när det gällde Anna.
Kontentan är att allt inte behöver vara som man tror bara för att Expressen eller Aftonbladet påstår det. Jag är utifrån mina egna erfarenheter av den där kvällen oerhört restriktiv med att dra slutsatser från medias granskning när det gäller andra liknande journalistiska alster oavsett vilken politisk färg som granskas.
JAg har sett många LOB. Men aldrig någon nykter. Däremot väldigt många som sagt att de varit nyktra.
Annars vill jag ha politiker som kan skriva så här bra:
"I högerns England vaknade jag politiskt. Jag träffade ungdomar som tvingades dra ut sina tänder för att de inte hade råd att laga dem. Jag såg pensionärer hanteras som kollin man kunde tjäna pengar på. När jag protesterade fick jag nattskiftet och sen sparken. Om du faller i ett sådant samhälle faller du hur långt som helst. När jag öppnade ögonen såg jag också orättvisorna här hemma."
Det får framtiden utvisa. Kanske blir det så eller så inte.
Det är just den reflektionen som du citerar som är utgångspunkten till boken vi skrivit "Vem bryr sig".
Där tittar vi närmare på hemlöshet, fattigdom, psykiatrin, företagare som hanterats illa av skatteverket, utförsäkringar i försäkringskassan, äldreomsorgen etc. Vi kritiserar både höger och vänster för hur illa vi hanterat människor. Hur dåligt vi ser individen och hur naivt vi litar på att staten alltid är god.
Jag tror inte vi hade sett de andra problemen vi skriver om lika klart om vi inte fått egna erfarenheter att bygga på. Så allt är inte negativt med det inträffade.
Lev väl och fortsätt med din utmärkta blogg.
Per, du återkommer fler gånger i texten och i kommentarerna till att polisen använder LOB på ett korrekt sätt. Själv har jag blivit LOB-ad två gånger, båda gångerna var jag på väg och hade klarat det på egen hand med god marginal.
Arbetaren publicerade ett bra reportage om det:
De godtyckligt inspärrade - http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20090127-2
Den artikeln var ju en intressant men föga trovärdig partsinlaga. Om man undantar förargliga faktafelen (i bildtetexten och uttrycket Rikspolisen) är det knappast några sanningsvittnen som uttalar sig. Bara det faktum att man "råkar bil omhändertagen två gånger" är dubiöst. Att man ägnar sig åt skadegörelse eller kommer i delo med en polisman är väl också omständigheter som talar för att det knappast är sanningsvittnen som uttalar sig i artikeln.
Skicka en kommentar