Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift.Jag är fortfarande positiv till kärnkraften men börjar nu, sedan en tid, åter igen fundera på var jag egentligen står. En av anledningarna till mina funderingar är att centern verkar ha släppt frågan. Genom åren har jag träffat några centerpartister som verkligen kunnat förklara varför partiet intog den ställning som man gjorde. Det är uppenbart att det handlade om en omsorg om naturen. En omsorg som antagligen är alldeles speciell för den som i generetationer ägnat sig åt naturbruk. Några har gett vittnesmål från bygder där uran skulle brytas och andra värna om sin bygd där kärnavfall kanske skulle slutförvaras i berggrunden.
Om ett parti släpper en helig ko kanske jag kan göra det själv. Därför är det intressant att läsa Aftonbladets ledarskribent Mats Engström initierade artikel: Kaos vid reaktorn .
I skrivande stund blickar jag ut över Billingen utanför Skövde. Där uppe i sluttningarna kring Häggum framställdes 1965-69 -213 ton uran vid Ranstadsverken. 213 ton av en metall. Kanske bör man fundera på hur det hade sett ut om man hållit på 40 år till. Ingen Billingen skulle jag tro.
En sak är säker. Per Westberg är som 46-åring inte lika övertygad om kärnkraftens förträfflighet som han var som 21-åring.
Andra bloggar om: kärnkraft, centern, kristdemokraterna
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar