1) Varför har du fått ditt namn, tror/vet du?
Jag tror att farfars farfars farfar hette Per. Han var dragon vid Sigtuna kompani inom Upplands regemente och bodde på ett soldattorp i Långtora utanför Enköping. Rickard heter jag efter morfar och det är ett stolt namn. Rickard Lejonhjärta brukade morfar påpeka.
2) Om du hade varit av motsatt kön, vad tror/vet du att ditt namn hade varit?
Ingen aning. Men det hade inte varit fel att heta Karin efter farmor, Viveka, Veronika, Ursula eller Isabella som är fina namn med initialer som bildar ett vackra initialer tillsammans med "W". Mormor hette Ester och hennes namn hade jag burit med stolthet. När bibelns Ester avslöjat en sammansvärjning ledd av vesiren Haman med avsikt att förgöra judarna lyckades Ester få kungen att avstå från blodbadet.3) Om du skulle byta namn, vad skulle det då bli?
4) Har/hade du bestämt namn för dina barn i förväg?Jag är nöjd med mitt namn. Men för ett par år sedan lade jag till förnamnet C:son. Dels för att påminna mig om min älskade far men också för att det bara är gamla överstar utan blått blod som varit tokiga nog att använda patronymika*.
Patronymika tilläts inte i namnlagen från tidigt 60-tal men dagen efter att Regeringsrätten för några år sedan öppnade möjligheten att använda kolontecken i förnamn begärde jag namnet C:son.
Jag har för mig att det var så. Alla tre har fina namn.* Patronymika är personbetecknande ord som är bildat av faderns eller en förfaders namn (jmfr. Andersson, Eriksson, Andersdotter, Eriksdotter o.s.v.). Denna namntradition var regel in på 1800-talet då man övergav bruket och lät både flickor och pojkar bära efternamn med efterledet "-son". Island har fortfarande kvar denna tradiotion och i slaviska länder används denna namnform som mellannamn.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar