Håkan Hellström, Lasse Kronér Jaqee, Freddie Wadling och de andra menar att kommunfullmäktiges beslut är uppåt väggarna och frågar sig vem som vill leva i en tyst stad och vem som vill höra musik som Göteborgs kommun tycker är lämplig att ge tillstånd? Bevekelsegrunderna för Göteborgs stad handlar om att de som arbetar i butiker störs av musiken som ofta är enformig och bullerliknande. Bland argumenten finns sannolikt även att kommersen störs.
Men Håkan Hellström och den andra gör verkligt självmål när de har det dåliga omdömet att jämföra med 30-talet i Tyskland. De skriver:
Somliga gillar opera och andra AC/DC. Men att sätta sig till doms över kvaliteten på musik och reglera till tystnad klingar i våra öron tyskt 30-tal.
Det är oerhört att associera till tyskt 30-tal där böcker brändes och oliktänkande dödades. För övrigt var gatumusiken sällsynt närvarande om än i form av nazistiska kampsånger och marschmusik.
Själv har jag alltid uppskattat gatumusik men utsätts vissa dagar för en plåga på kontoret. Jag som är van att höra andras musik dagarna i ända i hemmet kan inte arbeta utan öronproppar när trumpeter och sax spelar ett par takter ur tre melodier dagarna i ända. Till och med den vackra musiken från panflöjten blir i kombination med trumman en plåga. Det vore inte helt fel om Hellström, Wadling och de andra tänkte på dem som jobbar i butikerna.
Om mina egna erfarenheter av gatumusik har jag tidigare skrivit:
En av mina nära tycker att de där gubbarna som stryker omkring på stadens gator och spelar blåsinstrument (jag menar inte vaktparaden) är ett trevligt inslag i gatubilden. Jag själv blir lätt irriterad på musikanter som ibland sitter utanför mitt fönster och spelar samma låt dagarna i ända. Vad låten heter vet jag inte men när jag gjorde lumpen sjöngs den med texten:
Aj aj, aj aj, Nu är det nära, små solisar tittar sig vilset omkring, Ja då är det j*****t nära. Min familjemedlem associerar till känsla av att sitta på Café Florian vid Markusplatsen i Venedig och lyssna på en viol. Men för mig är jämförelsen främmande.
GP, GP, Sydsvenskan, Sydsvenskan, DN, Aftonbladet
Bloggar om gatumusik, Medborgarplatsen
Inlägg
7 kommentarer:
Det är väldigt trist om man inte kan uttrycka sig genom musik utan att gå via myndigheter. Kan det få vara tillåtet på torgen? Svenska torg är ju ofta öde stenöknar. Är det inte roligt med kultur man inte måste söka sig till, utan som bara finns där och drabbar en direkt? Jag ger alltid pengar till gatuartister jag uppskattar(om de vill det,de flesta men långt ifrån alla)och aldrig till de andra. Och man brukar få önska. Det får man oftast inte i butikerna, där skvalas det kommersiell radio med samma 'hittar' i affär efter affär.
Ja, den där biten är ju "Cielito lindo" en klassiker i gautmusikantkretsar eftersom den är så lätt att spela. Men sedan finns det en grupp musikanter som definitivt måste tillhöra någon sorts "organisation", jag säger inte mer. De spelar fiol eller dragspel och samtliga spelar samma melodi eller snarare ett par fraser (de kan inte mer)dagarna i ända. Tyvärr kan jag inte komma på vilken bit det är men jag minns att det för länge länge länge sedan fanns en insjungning med Britta Borg och orden "min önskebroschyr" förekom i texten.
På Slussen står just nu en kille och spelar musik i högtalare samtidigt som han förstrött knäpper på en gitarr. Det skulle jag också kunna göra och förmodligen är det lönsamt.
Kom ihåg: om du hör någon spela "La Paloma" så betyder det grym otur!
Ja, nu blev det ett gnällande på gatumusiken här men egentligen är det ju mycket trevligt. Btrf butikspersonalen är mitt medlidande reducerat eftersom en långt större plåga borde vara den enfaldiga pop (rock?) musik som blåses ut i varenda butik hela tiden. Man borde börja med att klaga där.
Johan
Kom till Medborgarplatsen. Där är torget allt annat än dött.
Tack Bengt
Jag hittade den på Youtube med Pavarotti och Enrico Inglesisas. Tänk om det var de som stod på Medis. Då skulle till och med jag uppskatta musiken. FAst det blir svårt att få dit Pavarotti.
Ja men med dina speciella förbindelser kanske det går att ordna ;-)
Jo men jag har dålig konstak med Trafikkontoret som sköter detta med tunga transporter.
Bästa Granne!
Håller med dig i stort, men framförallt till 100 % vad gäller jämförelsen med 30-talet. Inte bara det att jämförelsen haltar å de grövsta, den visar på en bedrövlig insikt i vår nutidshistoria. Jämförelsen är ju helt absurd.
Sedan är det en helt annan med själva sakfrågan - här är jag mer ambivalent - jag avskyr förbudspolitik och överförmynderi som ofta sossarna ägnar sig åt (man verkar ha fastnat i drömmen om att ta över brukspatronens makt, trots att det gått flera decenier sedan denna maktkategori försvan från samhällsarenan) - men jag förstår att gatumusiken kan bli störande för de som står i butikerna och måste höra detta ideligen. Men förhandling och kompromiss är alltid bättre än förbud och är det som fungerar bäst i en demokrati.
/ Rolf
Får man dra en vits som är både makaber och opassande? Jag tar inte illa upp om du raderar den.
I Österrike fanns för litet sedan en biskop som hette Kurt Krenn. Han var kort och tjock och en trevlig typ som söp och slogs som folk är mest. Dessutom var han den mest ärkereaktionäre katolik man kan tänka sig. Emellertid dog han för ett par år sedan. Sedan dess berättar man att det var mycket besvärligt med begravningen eftersom kistan var för tung för 4 man och för kort för 6.
Skicka en kommentar