DN och Finland

DN fortsätter idag sin något tendentiösa rapportering av nyheter från vårt grannland Finland. Nu berättar Henrik Arnstad på något som på webben ser ut som nyhetsplats om avhandlingen "Hemliga vapenbröder" - som presenteras vid Helsingfors universitet den 27 september.

Personligen tycker jag att det alltid är klokt att vänta med kommentarer av en akademisk avhandling till dess den försvarats vid disputationen. Men nog är det sprängstoff i en avhandling där forskaren Oula Silvennoien avslöjar att en hittills okänd organisation - "Einsatzkommando Finnland" hade som uppgift att verkställa massmord på judar och kommunister i norra Finland. Henrik Arnstad refererar Silvennoinen som skriver:

Efterkrigstida undersökningar om krigsförbrytelser stötte på ständiga hinder eftersom både misstänkta och bevis vanligen försvann.

Men frågan är om vi verkligen kan lite på DN som säger att denna avhandling är en historisk bomb. Artikelförfattaren Henrik Arnstad är själv populärhistoriker och möjligen en ganska kontroversiell sådan. Det är inget fel att vara historiker som väcker känslor men frågan är om den store drakens artikel som lätt uppfattas som en nyhet mot bakgrund av detta faktum verkligen inte bör tas med en nypa salt. Den 10 september publicerade Arnstad en essä på DN Kultur under rubriken "Finskt livsrum". Hade det varit någon ordning på DN:s redaktion hade man kallat även dagens artikel för essä.

Den 3 december 2006 skrev jag om hur Arnstad fått Finlands tidigare ambassadör i Stockholm, Pertti Torstila, numera statssekreterare vid Finlands utrikesdepartement, att reagera. I ett invigningstal i Kungliga Krigsvetenskapsakademin som handlade om europeisk säkerhetspolitik berörde Torstila Arnstads bok "Spelaren Christian Günther" som han betecknade som ett sorgligt bevis på brist på historiskt perspektiv. På min blogg har Arnstad skrivit:

Nazismen existerade knappt i Finland. Bland finska militärer fanns många som beundrade tyska armén, men så var det ju i princip i hela världen. Bland de finländska ledarna var enbart Witting*, så vitt jag vet, influerad.

Om jag förstår forskaren Oula Silvennoinen rätt skulle Arnstads tes att nazismen knappt existerade i Finland motbevisas i denna nya avhandling.

Jag är ingen historiker men känner stor ödmjukhet för Finlands lidanden under andra världskriget och frågar mig: Vad som än hände, vad hade Finland för val?

Det slår mig även att allt prat om finländska krigsförbrytelser aldrig uppmärksammats av Simon Wiesenthals dokumentationscentrum och renderat i jakt på krigsförbrytare i Finland. Det ter sig en smula egendomligt att ett samarbete mellan Finlands statspolis Valpo och tyska Reichssicherheitshauptamt med så här onda avsikter inte skulle ha uppmärksammats av de effektiva nazijägarna.

Det är fascinerande och sunt att andra världskriget fortfarande berör. Aftonbladet skriver idag om författaren Bosse Schön som läst SÄPO-akten om Sarah Leander. Dags att lägga ned skitsnacket om Zarah Leander som nazist. Allt talar för att hon var en politisk idiot som bara råkade ha engagemang i Tyskland vid fel tidpunkt.

* - Havsforskaren Rolf Witting (Svenska folkpartiet) var Finlands utrikesminister 1933-36 och 1940-43

Länk till engelsk sammanfattning avhandlingen Suomen ja Saksan turvallisuuspoliisiyhteistyö 1933-1944

Bloggar om: Finland, Andra världskriget

Sanningsvittnet

SvD Brännpunkt publicerar idag en debattartikel från The Guardian skriven av den före detta mäklaren Nick Leeson. Leeson, som numera är klubbdirektör för den irländska fotbollsklubben Galway United, är den mäklare vars vidlyftiga och illegala spekulationer resulterade i att Barings Bank gick i putten 1995. Precis som många andra brottslingar skyller han på andra, minskar sitt eget ansvar och framställer sig själv som ganska grandios. När tidningarna publicerar hans alster bidrar de till den mytbildning som gör att karlen kan hålla på med sin föreläsningsverksamhet och marknadsföra sin bok.

Det är i och för sig bra att före detta brottslingar kan försörja sig och komma tillbaka till samhället men i Leesons fall är det frågan om en person som uppenbart inte inser sitt eget ansvar.

Nej Leeson är inget sanningsvittne. De åsikter han framför kan ha fog för sig men risken är att de seriösa personer som argumenterar i liknande banor kan få svårt att torgföra sina dubier när nu denne samvetslöse Leeson varit framme med grumliga åsikter.

Det borde ha räckt med att Leeson skrev en läsvärd bok - ROGUE TRADER How I Brought Down Barings Bank and Shook the Financial World. Den innehåller en del intressanta interiörer från finansvärlden. Om inte annat det faktum att det är fler än Leeson som skyller på andra.

Nick Leesons webbplats
Affärsvärlden

Bloggar om ekonomi

Han (hon) försökte avsäga sig sin make ensam

Googles översättningstjänst är enorm. Jag läste den engelska wikipediaartikeln om den finska politikern Tanja Karpela. Men eftersom jag tyckte att den var torftig valde jag Wikipedia på finska med översättning till svenska. Det där med genus grejar man inte när det översätts från finskan. Men jag förstår helheten och får lite roligt när jag läser:

Karpela gifte sig sommaren 1995 Totti-Mikael Karpela, och avgick under våren 1999. Tästä liitosta hänellä on kaksi lasta: Tiia (s. 1995 ) ja Thomas (s. 1998). [6] Vuonna 2003 hän kihlautui kokoomuksen entisen puheenjohtajan Sauli Niinistön kanssa, mutta kihlaus purkautui kesällä 2004 . Ur denna union, han har två barn: Tiia (f. 1995) och Thomas (f. 1998). [6] År 2003, hon har förlovat sig koalitionen av tidigare ordförande Sauli Niinistö, men förlovning spurted sommaren 2004. Vuonna 2006 Tanja Karpela avioitui elokuvaohjaaja Olli Saarelan kanssa ja otti tämän sukunimen. [7] Tanja Karpela jätti 22. Under 2006, Tanja Karpela, gifte sig med filmregissören Olli Saarela, och tog efternamnet [7]. Tanja Karpela jätte, 22 marraskuuta 2007 Espoon käräjäoikeuteen avioerohakemuksen puolisostaan Olli Saarelasta. November 2007, i Esbo tingsrätt en ansökan om äktenskapsskillnad make Olli Saarela. Hän haki eroa miehestään yksin. [8] Helmikuussa 2008 hän kirjoittaa kotisivuillaan:"Maistraatin päätöksellä sukunimeni on 22.2.2008 lähtien Tanja Karpela". [9] Han försökte avsäga sig sin make ensam. [8] I februari 2008 skriver han sin hemsida: "Domare beslut av familjen heter från 22.2.2008 Tanja Karpela." [9]

Tanja
Karpela ja Olli Saarela jättivät lopullisen avioerohakemuksensa Espoon
käräjäoikeuteen 12.6.2008. Tanja Karpela och Olli Saarela in den slutliga
ansökan om äktenskapsskillnad i Esbo tingsrätt 12.6.2008. Ero saa
lainvoimaisuuden seitsemässä päivässä . [10] Skillnaden kan vara res i sju dagar
[10].

Varför indirekt namnge misstänkta brottslingar

Expressen skriver om en "toppofficer" som sitter häktad för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och våldtäkt mot barn. Med Expressens benämning "toppofficer" skulle majoriteten av svenska officerare vara just "toppofficerare".

Det är allvarliga brott men karlen är inte dömd men det mest anmärkningsvärda är att Expressen identifierar mannen genom sin text. Hur tänker jag inte tala om men jag har många gånger funderat på om journalister ser det som någon slags sport att lägga ut ledtrådar. Utan att dra några slutsatser undrar jag om man särskilt ägnar sig åt detta när det gäller yrkesmilitärer. När det gällde en generalmajor som gjort sig skyldig till allvarliga brott pixlade man en bild som var mycket karaktäristisk och där om inte annat huvudbonaden direkt pekade ut officeren.

Vid ett annat tillfälle när en överste och regementschef varit berusad och sexuellt antastat kadetter publicerades en bild där man dels på kragspegeln kunde förstå vilket regemente det handlade om och dels att den som öppnade den pixlade bilden i ett textprogram kunde se namnet på översten.

Egendomligt detta. Det kan inte vara en slump. Journalister är välutbildade och borde veta hur man gör för att garantera en persons anonymitet gentemot allmänheten. Mot mig kan man givetvis invända att det är egendomligt att jag överhuvud taget funderar i dessa banor.

Otrolig nyhet

Det är ju fullständigt otroligt att Aftonbladet kan toppa sin webbplats med en sådan skitnyhet som att Anja Pärsson kört 15 km/h för fort.

Man ska inte köra för fort. Men heder till Anja som inte torskar på mer än 15 km/h på 50-sträcka. Tyvärr får jag väl konstatera att Aftonbladet hämtar inspiration från Västerbottenskuriren som är först med "nyheteten"

Så otroligt förutsägbart och banalt att läsa Aftonbladets löjliga slutkommentar:

Låt oss hoppas att det är ett tecken på att det kommer att gå fort i backarna under den kommande säsongen som startar i Argentina den 27/28 september.

Den lindriga förseelsen talar bara för att Anja Pärsson är en omdömesgill och sansad person.

Domprostblogg

Via bloggen "Senapsfrön och fikonspråk" ser jag att domprosten Åke Bonnier i Stockholm bloggar. Välformulerat och gripande berättar han om en stöld i Jakobs kyrka. Under rubriken "Unken teologisk hållning eller renodlad idioti" skriver Åke Bonnier:

När jag såg skulpturen på vernisagedagen blev jag oerhört gripen. En liten pojke är fäst på korset. Dagligdags korsfästs människor i olika smärtor. Dagligdags korsfästs människor där orättvisans spikar slås in, där hatets spjut sticks i sidan och blödande hjärtan blir verklighet. Skulpturen talade till mig så oerhört starkt. För bakom den lille pojken hängde Jesus och så är det... När människor "korsfästs idag" är de inte ensamma. Jesus själv är där fast man kanske inte ser honom med detsamma. Jesus själv delar vår smärta. Vi är inte ensamma. När vi ropar: Gud, varför har Du övergivit mig, är det Jesus själv som ropar.

Den 16 september skriver domprosten att stölden är uppklarad och att tjuven är en person som är församlingsaktiv. Åke Bonnier fortsätter att tydliggöra budskapet och skriver rakryggat: "

"Tjuven" vill att jag ska be om ursäkt för att jag godkänner den typen av konstnärlig handling men det blir ingen ursäkt alls för något som är så djupt nedsänkt i den kristna trostraditionen.

Åke Bonniers blogg, Dagen

Bloggar om Svenska kyrkan

Musiken bort

Trots att jag läst Gymnasieutredningen för jobbets räkning har jag missat att de estetiska ämnena (musik, teater eller bild) på gymnasieskolan ska bort som kärnämnen. De blir i stället fria val. Motivet är att elevernas möjlighet att fördjupa sig i andra ämnen ska öka. Detta kan man ju tycka vara lovvärt.

När jag själv gick i skolan på 70-talet drömde jag ofta om att slippa teckning och musik. Men det var under en tidsepok, Björklund får säga vad han vill, där skolan inte alltid kännetecknades av pedagogik och förmågan att få eleven att förstå varför man faktiskt hade ett visst ämne. Från teckningslektionerna minns jag bara Lou Reed-musiken och från musiken finns något dimmigt minne att jag lärde mig ett dirigentdrag.

Men efter att ha haft tre barn i den moderna skolan vet jag att undervisningen numera fungerar bättre och jag är säker på att de estetiska ämnena fyller en stor funktion för att öka förståelsen av vår omvärld. De estetiska ämnena bidrar till utvecklingen som människa och bidrar därför positivt till lärandet på andra områden. Möjligheten att välja bort några timmar teckning till förmån för spanskan kan i förstone uppfattas som smart. Men sannolikheten är stor att förståelsen för spanskan ökar om man närmat sig Picassos verk eller lyssnat till och förstått 3/4-takten i bolero. Den som haft musik som ämne i skolan lär även närma sig nyheten om att man hittat ett nytt stycke av Mozart med större förtjusning en eljest. DN-Komposition av Mozart påträffad.

SvD

Man ska inte mesa

Jag läser i SvD att att en pensionär blivit väskryckt i Örby. Sådant gör mig arg.

1972 var jag tolv år. Jag minns att jag såg en svart och vit polisvaliant komma glidande utefter Huddingevägen i Örby. I baksätet satt en stackars kvinna som blivit av med sin väska. Man var ute och spanade efter gärningsmännen.

Precis som polisbilen passerar mig ser jag två killar som trycker bakom en port. Inget tvivel om att de är busarna.

Jag ångrar att jag inte stoppade polisbilen och satte dit busarna. Det är inget jag grämt mig för genom livet. Möjligen har det lärt mig att inte tveka om att det är rätt att brottslingar konfronteras med sina gärningar och att man inte ska mesa. Kanske hade det varit bra om 15-årige Lill**** åkt dit denna gång 1972. Det gick inte så bra för honom senare i livet.

Högt uppsatta män i kyrkan

Jag passerade domkyrkan i Luleå och såg att högt uppsatta män jobbade från en skylift alldeles under klockan.

Det är bara att inse att vi här ser effekten av ett nyckfullt klimat. Arbetarna är i färd att knacka loss och byta frostskadade tegelstenar.

På senare år har flera byggnader i Luleå fått skador på teglet efter vintern. Fukt tränger in i teglet och fryser på. För domkyrkans del betyder det att man hittar tegelbitar på marken. Denna nya företeelse kan bero på att vintrarna inte är så kalla som förr och att temperaturerna ständigt varierar under vintern.

Bloggar om Svenska kyrkan

Hotell inget för vanligt folk

Om man bor på hotell underlättar det om man är civilingenjör. Jag är tyvärr inte det.

När man ska slå på tv:n hamnar man på en svårläst meny där man har cirkus åtta val. Förvalet är inte "TV" utan nummer sju - Pay TV". Om man lyckas haja hur man kommer till tv får man gare en konstig meny.

I natt fick jag ett nyrenoverat rum. Kaklet glänser och i badkaret finns en dusch där förinställningen är spolning i karet. Nu är det naturligtvis inte något enkelt vred som kopplar om till duschslangen. I stället får jag använda den felsökningsmetodik jag lärde mig som lokförare och med vissa överförda kunskaper i elektromekanik och hydraulik lyckas jag lösa problemet. Längst ut på utkastaren sitter en ring som lika kunde vara dekoration. Den förs nedåt samtidigt som vattnet flödar.

Jag var i Norrbotten och jag blev ren. Hade jag inte lyckats hade jag önskat att jag var ren. :)

Skäms! Krämare i Karlskrona

UPDATE: Nu verkar gallerian backa. Tur det. Dagen

Blekinge Läns Tidning kräver 1500 kronor om dagen för att Frälsningsarmén ska få samla in pengar på Wachtmeister galleria i Karlskrona. Centrumledaren (vilken titel) säger:

– Vi bedriver handel, inte ideell verksamhet. Dessutom handlar det om säkerhet, att vi ska veta vilka som står i gallerian.

Självklart kan och ska ägaren av ett köpcentrum betämma vem som får bedriva insamlingar. Men att kräva att Frälsningsarmén ska ta ur bössan för att betala en administrativ avgift är löjeväckande och pinsamt.

Jag antar att Wachtmeister galleria fått sitt namn från ätten Wachtmeister Johannishus. Ett fantastiskt gods och en ätt med anor. Nu sitter en krämarsjäl på en galleria och degenererar familjenamnet. Var på er Wacht!

SvD,

Bloggar om Frälsningsarmén

Japaner mot Kiruna

På flyget till Luleå/Kiruna nu ikväll var det ett gäng japaner som farit från Osaka för att vara i Norden i fyra dagar. Gruppen skulle till Kiruna och sedan Abisko. Min stolsgranne var reseledare och ville se norrsken men räknade inte med snö.

Synd att hon inte får se ishotellet i Jukkasjärvi. Med tanke på årstid och väderlek tvivlar jag på att det blir något norrsken.

I Luleå förorsakade en liten japansk tant viss förvirring eftersom hon helt frankt gick av kärran. Men det fixade sig hon kom tillbaka.

Håkan Juholt går in i kyrkan

Brygubben tipsar om att den socialdemokratiske riksdagsledamoten Håkan Juholt gått med i Svenska kyrkan. - Folkrörelsen är död. Kyrkan är det enda som kan föra människor samman och främja solidaritet, säger han.

Läs mer i Östran

Bloggar om Svenska kyrkan

Vad ska man tycka

DN skriver idag engagerat om beslutet att ambulanshelikoptern i Stockholm inte längre ska bemannas med en läkare. Läkarna ska i stället sätttas på marken och arbeta i en akutbil stationerad i Nacka. Oppositionslandstingsrådet Dag Larsson rasar men skjuter sig i foten när han påminner om att hans eget parti förra mandatperioden drog in den extrahelikopter som fanns sommartid. Att omstationera läkaren är enligt Dag Larsson oförsvarligt. Att indragningen av sommarhelikoptern också möjligen påverkade akutvården verkar gå Dag Larsson förbi.

Men att avgöra om beslutet är rätt eller fel är i praktiken omöjligt. Läser man den känslosamma artikel får man lätt uppfattningen att det är ett oansvarigt beslut som fattats. Men sanningen är givetvis att en läkare på marken kanske kan disponeras på ett annat sätt och nå andra patienter.

Vad som är rätt eller fel är omöjligt att säga. Det är därför egendomligt att oppositionsrådet och den ambulansläkare som intervjuas är så säkra. Betydligt försiktigare är professorn i akutsjukvård med inriktning på akut omhändertagande, Maaret Castrén, på KI. Hon berättar att forskningen visar att en god prehospital vård minskar dödligheten. - Idealet vore förstås om vi hade både en akutläkarbil i city och helikopterläkare för att täcka upp ytterområdena. Men som det är nu får man vara nöjd att det finns läkare utanför sjukhusen över huvud taget, säger hon.

Och så är det givetvis. Beslutet att sätta helikopterläkaren i en bil kan vara ansvarigt. Likaväl kan socialdemokraternas beslut om att omdisponera resurser från sommarhelikoptern vara ansvarigt. Men läser man rubrikerna i DN får man en mer ytlig bild av beslutet.

DN, DN, DN

Fristaden Eskilstuna

Jag passerade Eskilstuna nu i kväll och möttes av intetsägande skyltar med texten "Eskilstuna den stolta fristaden". En fullkomligt intetsägande text som bara blir mer knepig när man ser något tillägg om år 2020.

Att det finns lustiga kommunslogans vet jag men att snacka om fristad verkar rätt överilat. Personligen tänker jag på haschtomtarna och sativagummorna i Köpenhamns Christiana när jag hör ordet fristad. Att fristad är ett betydelsefullt historisk begrepp i Eskilstuna tror jag få känner till. Genom ett riksdagsbeslut 1771 blev Eskilstuna Sveriges första fristad. Detta har säkert haft stor betydelse för Eskilstuna men det handlar om en ordning som är borta sedan länge. Enligt kommunens webbplats innebar "Fristaden" att småföretagare som ägnade sig åt järn-, stål- eller metallförädling fritt fick etablera sig och bedriva sin verksamhet fria från skråtvång och tullavgifter.

Mig veterligt upphörde skråväsendet genom 1846 års fabriks- och hantverksordning. Några kvarvarande begränsningar fanns ytterligare något drygt årtionde.

Men i Eskilstuna drar man fortfarande växlar på något som inträffade 1771.

Bloggar om Eskilstuna

Klang och klämtning från Listerlandet

Marcus Bernhardsson, kyrkorådets ordförande i blekingska Mjällby, berättar för Radio Blekinge om unika och intressanta klockringningstraditioner på Listerlandet.

Lyssna här:
Del 1
Del 2

Bloggar om Svenska kyrkan

Krigsförbrytelser i alla krig

Förra veckan stannade jag upp vid några krigskyrkogårdar i Italien. Runt Cassino mellan Neapel och Rom finns ett flertal begravningsplatser. De flesta gravsatta dog 1944 i striderna kring Monte Cassino där allierade trupper mötte hårt tyskt motstånd.

Kyrkogårdarna är välskötta även om besökarna med åren glesas ut. De som deltog i striderna och överlevde har nu passerat 80 år. De allra flesta som dog var i 20-årsåldern och han ofta inte skaffa familj. Ju längre tiden går desto färre är det som har personliga kopplingar till kriget. Ett undantag när det gäller besök är den polska kyrkogården där polska turister och pilgrimer stannar upp. Men den imponerande kyrkogården är å andra sidan en stark symbol för den polska frihetskampen som inte tog slut förrän östkommunismen föll.

På den tyska krigskyrkogården vilar sex soldater vid varje kors. Många av korsen saknar namn. I stället står där: EIN DEUTSCHER SOLDAT. Den vanligaste orsaken till att man inte kunnat identifiera de döda är att soldater stulit identitetslapparna som trofé. De allra flesta krigskyrkogårdar i världen finansieras med statliga medel. De tyska minnesplatserna utgör undantag och finansieras till största delen med frivilliga donationer.

Volksbund Deutsche Kriegsgräberfürsorge e.V.

Bloggar om Andra världskriget

Har vi en eller fyra regeringar

Så bra att regeringen säger sig ha kommit tillrätta med Försvarsmaktens ekonomiska problem och att man idag på SvD Brännpunkt utlovar att inga nya förbandsnedläggningar är i sikte. Men att se de fyra partiledarna göra ännu ett gemensamt utspel reser frågetecken? Har vi en regering eller har vi fyra regeringar?

I veckan har borgerliga chefredaktörer skåpat ut några av statsråden. När dessa chefredaktörer tycker att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, försvarminister Sten Tolgfors, handelsminister Ewa Björling och infrastrukturmininster Åsa Torstensson inte håller måttet känns det minst sagt som att man slår mot fel person. Den enda utskåpade ministern som verkligen kan ifrågasättas är utbildnings- och forskningminister Lars Leijonborg som naturligtvis borde ha insett sin kräftgång i politiken när han inte kunde ta ansvar för den folkpartistiska spionskandalen och småningom även tvingades lämna posten som partiledare.

I stället för att räkna upp fackministrar som inte håller måttet borde man fundera på hur regeringen leds. Statsministern, som ju rent konstitutionellr är den som sätter samman regeringen, verkar hela tiden byta ledarskapstaktik. Hans personliga stöd till enskilda ministrar verkar väldigt sporadiskt. Nu i veckan har regeringen påbörjat en ny linje där partiledarna far runt i landet och antyder offensiva satsningar. Fackministern, denna vecka var det Åsa Torstensson, får hålla sig i bakgrunden, och åka till de mindra spekulativa platserna. Dagens utspel på SvD Brännpunkt är ytterligare ett tecken på att det politiska fokuset ligger på partiledarna och att fackministrarna framställs som nickedockor.

Givetvis handlar det om att stärka bilden av alliansen men ju fler gemensamma utspel man gör desto större är risken att partierna inbördes drabbas av oenighet. Att den största risken för inre konvulsioner finns hos Folkpartiet och Kristdemokraterna torde vara ganska klart.

Med tanke på hur försvarpolitiken de senaste åren präglats av oro finns det nog skäl att tro att partiledarna ropar hej lite för tidigt. Det är ju trots allt så att man går den enkla vägen och skär ned materielanslagen. SvD, SvD, DN, Sydsvenskan
Bloggar om politik

Känslan för SAS

SAS har varit en viktig del i mitt yrkesverksamma liv. Jag gillar på det hela taget SAS även om jag ibland varit orolig för att pilotfacket genom ohemula löne- och anställningsvillkorskrav ska knäcka företaget. På det hela taget känns det som att kabinpersonalen alltid varit i min egen generation. Typ alla är födda åren runt 1960. Antagligen ett tecken på ett företag i kris. Att flygplansflottan alltid varit i äldsta dotterns årskull har också väckt vissa frågor.

När det idag ryktas om att SAS kan komma att bli uppköpt våndas jag inte. Om nu SAS blir ett dotterbolag till Lufthansa och det bara blir matardesitantioner mot Frankfurt från Arlanda och Kastrup tror jag faktiskt att det kan vara fördelaktigt. För några år sedan var det många som trodde att en sådan utveckling skulle kunna leda till att Arlanda bara fick destinationer mot Köpenhamn men den risken tror jag är minimal.

För mig är det viktigast att kunna använda flyg till Kiruna, Luleå, Skellefteå och Umeå. Förhoppningsvis kan jag i framtiden även åka tåg till Luleå. Sundsvall, Göteborg och Malmö är redan idag bäst med tåg. Att Stockholm Arlanda eventuellt skulle förlora SAS-förbindelserna till Beijing, Bangkok, Chicago och New York bekymrar mig föga. Någon timmas väntan i Frankfurt kan säkert vara gott för själen.

För övrigt tycker jag att SAS i likhet med till exempel British Airways skulle kunna kombinera biljettköpet med köp av utsläppsrätter.

DN, SvD

Bloggar om SAS, flyg

Ohly surar

Idag är vänsterpartiet sura på på DN Debatt. Besvikelsen riktas mot Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som i mångt intar en annan hållning och positionerar sig mot Vänsterpartiet när det gäller den ekonomiska politiken.

Lars Ohly och Ulla Andersson skriver:

Låt oss i det här sammanhanget göra det väldigt tydligt: Vänsterpartiet vill inte att statsfinanserna ska gå med underskott. Tvärtom. Vi vet att obalans i statsfinanserna är förödande för vanligt folk. Det är alltid de som kommer drabbas hårdast a ekonomiska neddragningar.

Vad bra med en så tydlig deklaration om hur ansvarig politik måste se ut. Synd då att man i praktiken fyller sin politik utan att ta hänsyn till denna insikt. Det är uppenbart att Vänsterpartiet fortfarande lever i en illusion och drivs av populism. Inte konstigt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill distansera sig från ett parti som uppenbart lever i samma bubbla som ledarna i forna östblocket.

Tack snälla infrastrukturministern

Regeringen far just nu runt i landet och meddelar nya infrastruktursatsningar. Nu blir det enligt SvD 450 miljoner till utbyggnaden av riksväg 73 till Nynäshamn och 100 miljoner till färdigställandet av Södertörnsleden.

Hur mycket detta i själva verket är har jag ingen aning om.

– Det känns väldigt roligt. Som det är nu får den som ska söderut antingen åka de kostigsliknande vägarna ut mot E4:an, eller köra in till Stockholm först, säger Haninges kommunalråd Gilbert de Wendel (m).

Visserligen är Södertörnsleden efterlängtad men att snacka om kostigar är minst sagt en överdrift. Vi stockholmare behöver inte uttalanden som visar att Stockholmspolitiker inte riktigt har koll på hur de vägar ser ut som de flesta svenskar åker omkring på.

Men enn får väl bôcke i alle fall.

Bloggar om Haninge

Vad ska husfrun säga?

I kväll checkade jag in på ett hotell men väl upp på rummet såg jag att sängen var obäddad. Ner till receptionen och med ett nytt nyckelkort i handen tågar jag in på ett nytt rum. Även detta rum var ostädat och nu blev portieren svettig.

Det skulle vara intressant att höra husfrun i morgon bitti då hon får rapport om ostädade rum. Särskilt som hotellet var fullbokat.

Husfru är förresten en häftig yrkestitel som väl kan användas både på män och kvinnor.

Om arbetet som husfru kan man läsa på Arbetsförmedlingens webbplats - Husfru

Bondfångare i Sundsvall

Nya idéer är kul men ibland blir det riktigt korkat. Och när något är korkat finns det anledning att ana ugglor i mossen. I Sundsvall har någon dragit igång eventet Surprisebröllop vars idé är att ordna ett bröllop där all planering sker med den ena parten. Det är knappast ett företag som ligger bakom detta och läser man på webbplatsen så är det uppenbart att det är män som tillsammans med "fixaren" ska planera det hela. Bruden ska vara helt ovetande.

– Det verkar oseriöst, kommersiellt och larvigt säger kyrkoherde Stefan Nilsson i Sundsvall Gustav Adolf till Sundsvalls Tidning. Det är bra att Stefan Nilsson reagerar på webbplatsens egendomliga texter: – Det står att man bör ge "en skänk" till organisten och "ett diskret kuvert till prästen" och att det kan vara på sin plats att ge dricks om kyrkans personal ställer upp som vittnen. Det är hårresande och står helt i strid med hur vi jobbar. Vi betalar skatt som alla andra och är det en präst från en annan församling som anlitas så upprättas det avtal, säger han.

Att detta är rent bondfångeri är uppenbart. Lite pinsamt för de företag som valt att annonsera i detta oseriösa sammanhang. Mitt favorithotell i Sundsvall, Södra Berget, är ett av företagen som tror på detta. Det är nog bäst att jag väljer Knausst nästa gång jag är i Sundsvall.

Ack så absurt om en part i ett förhållande på egen hand planerar den gemensamma händelsen. I praktiken skulle det inte funka eftersom en vigsel alltid ska föregås av hindersprövning. På webbplatsen talas om en jury som utser vinnaren men i övrigt skrivs det i "jagform". Att personen bakom idén talar om möjligheter för den som inte har råd ordna ett stort bröllop är närmast vämjeligt. Mina tankar går till de där vägförsäljarna som säljer sitt guld billigt eftersom de snabbt måste åka till utlandet.

Jag kan ha fel. Men detta är en bluff. Det blir inget bröllop enligt detta koncept. Bara fordringsägare och en massa besvikna människor.

Bra att en kyrkoherde säger ifrån.

Gärna surprisebröllop men då endast överaskning för gästerna.

Sundsvalls Tidning, Kyrkligt motstånd mot ny form av bröllop

Sorg i mobiltelefonens tid

Jag hörde Göran Persson tala om sorgen efter Anna Lindh. Han nämnde att han tänkte på henne varje dag och att han hade kvar hennes mobilnummer i mobilen.

Göran Persson är nog inte ensam om att behålla avlidna vänners telefonnummer i adressboken.

Med rubriken "Ett släckt ljus" skriver DN:s ledare om Anna Lindh. Tidningen fortsätter:

I nästa vecka är det fem år sedan Anna Lindh mördades. Tomrummet efter henne är stort.

När man läser en sådan ansats i den så kallade oberoende liberala draken kan man bli misstänksam. Men det är uppenbart att ledarskribenten är ärlig. Givetvis hade Anna Lindh inte hyllats på DN:s ledarplats om hon blivit socialdemokraternas ledare men nog är det väldigt mycket sanning i skribentens slutrader:

I dag, fem år senare, är tomrummet efter henne ännu stort. Den borgerliga alliansen är fullt sysselsatt med att bevisa att den kan styra Sverige lika bra som socialdemokraterna och har lagt ut utrikespolitiken på entreprenad till Carl Bildt. Och något tydligt socialdemokratiskt alternativ finns inte ens.

Om uttrycket "socialdemokratiskt alternativ" syftar på regeringsalternativ eller alternativ utrikespolitik är oklart. Det kan läsaren få tolka efter eget huvud.

Säkerhetsbälte på

Foto: En sådan här pryl kan man förhoppningsvis inte köpa på Biltema.
Drygt 40 procent av de omkring 300 personbilister som varje år dödas i trafikolyckor har inte satt på sig bilbältet. Varje år dör ungefär 130 bilister i singelolyckor. Av dessa saknar två tredjedelar bilbälte.

Biltjuvar har sällan bilbälte. I stället fäster de bältet bakom ryggen för att slippa irriteras av bältespåminnaren.

Nu i veckan åkte jag i en bil där chauffören uppenbarligen inte gillade bilbältet. Se bilden.

Bloggar om Trafik

Schacksabotören

När jag i fredags gick från kontoret med sikte på en dryg veckas tjänsteresa var jag i städtagen. Skrivbordet ska vara rent och i korridoren passerar jag ett schackbord. Vid schackspelet står en Tipp-Exflaska (används TippEx fortfarande?). Eftersom jag var vid pedantisk sinnestämmning ställde jag in Tipp-Exflaskan i ett kontorsförråd.

När jag passerade strax efter stod en ny Tipp-Ex flaska vid schackpjäserna.

Jag funderade en stund och pratade med en kollega. Hon löste gåtan: Det är några som spelar, sa hon.

Ridå.

Och jag som även flyttat schackpjäserna så att de ska stå i ordning. Det är tur att jag inte kommer tillbaka till kontoret förrän om tre veckor.

Nattro

Ibland sover jag med öronproppar. Just nu innan jag ska lägga mig hörs bara cikador och bräkande får. Men jag vet att om jag inte tar öronproppar kommer jag i morgon bitti runt fem att väckas av en tupp. Det kan låta charmigt men är inte alltid så kul.

Öronpropp i.

Korset

Värden hängde upp en reklamvepa på fasaden utanför kontoret för ett par veckor sedan. Inifrån ser man ingenting vad det föreställer (Idoljury).

Jo i sammanträdesrummet ser man en sak. Ett kors som svävar.

Bilden utifrån.

Persuasiv definition?

Samma dag som skolminister Jan Björklund visar på populism och buffelfasoner på SvD Brännpunkt presenterar han bland annat en bra gymnasiereform på DN Debatt.

Skolminister Jan Björklund verkar inte förstå sin prekära situation när han och hans medarbetare slarvigt dragit alltför stora växlar och även felaktiga slutsatser på internationella undersökningar om den svenska skolan. På SvD Brännpunkt idag replikerar han ett tidigare inlägg.

Att ideligen möta all kritik genom att i tid och otid tala om flumskola är inget annat än enkel populism. Det är väldigt illa att Björklund inte lyckas övertyga åtminstonne majoriteten av forskarna. Att svepande använda det laddade och i princip fullständigt odefinierade ordet flum är inget annat än persuasiv definition. Det vill säga en definition vars mer eller mindre outtalade syfte är att göra någon positivt eller negativt inställd till något.

Björklunds attityd är en parodi på en gammal vanföreställning om officerare. Björklund skriver till exempel:

Det är samma åsikter som Ekholm drev när han var generaldirektör för Skolverket, innan han blev utbytt.

Det är möjligt att Björklund vet besked att förringa professor Ekholm genom att säga att han blev utbytt som generaldirektör. Om man bortser från att Ekholm efter tiden som generaldirektör på Skolverket en kort tid var generaldirektör på den nybildade Myndigheten för Skolverket var det faktiskt inte Jan Björklund som satt i regeringen vid det tillfället. Han må ha insikt men bör kanske vara lite försiktig med argument som kan uppfattas som personangrepp. Återigen betraktar vi populistiska drag hos skolministern.

Björklund måste blicka ut i en internationell skoldebatt. De som tror på betyg till små barn uppmanas läsa artikeln "Teachers criticise over-testing" som för ett halvår sedan publicerades på BBC:

UK tests and league tables have made children the unhappiest in the western world, teachers have claimed.

Andra bloggar om: skola, betyg, Jan Björklund