När jag såg skulpturen på vernisagedagen blev jag oerhört gripen. En liten pojke är fäst på korset. Dagligdags korsfästs människor i olika smärtor. Dagligdags korsfästs människor där orättvisans spikar slås in, där hatets spjut sticks i sidan och blödande hjärtan blir verklighet. Skulpturen talade till mig så oerhört starkt. För bakom den lille pojken hängde Jesus och så är det... När människor "korsfästs idag" är de inte ensamma. Jesus själv är där fast man kanske inte ser honom med detsamma. Jesus själv delar vår smärta. Vi är inte ensamma. När vi ropar: Gud, varför har Du övergivit mig, är det Jesus själv som ropar.
Den 16 september skriver domprosten att stölden är uppklarad och att tjuven är en person som är församlingsaktiv. Åke Bonnier fortsätter att tydliggöra budskapet och skriver rakryggat: "
"Tjuven" vill att jag ska be om ursäkt för att jag godkänner den typen av konstnärlig handling men det blir ingen ursäkt alls för något som är så djupt nedsänkt i den kristna trostraditionen.Åke Bonniers blogg, Dagen
Bloggar om Svenska kyrkan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar