2008-09-21

Sanningsvittnet

SvD Brännpunkt publicerar idag en debattartikel från The Guardian skriven av den före detta mäklaren Nick Leeson. Leeson, som numera är klubbdirektör för den irländska fotbollsklubben Galway United, är den mäklare vars vidlyftiga och illegala spekulationer resulterade i att Barings Bank gick i putten 1995. Precis som många andra brottslingar skyller han på andra, minskar sitt eget ansvar och framställer sig själv som ganska grandios. När tidningarna publicerar hans alster bidrar de till den mytbildning som gör att karlen kan hålla på med sin föreläsningsverksamhet och marknadsföra sin bok.

Det är i och för sig bra att före detta brottslingar kan försörja sig och komma tillbaka till samhället men i Leesons fall är det frågan om en person som uppenbart inte inser sitt eget ansvar.

Nej Leeson är inget sanningsvittne. De åsikter han framför kan ha fog för sig men risken är att de seriösa personer som argumenterar i liknande banor kan få svårt att torgföra sina dubier när nu denne samvetslöse Leeson varit framme med grumliga åsikter.

Det borde ha räckt med att Leeson skrev en läsvärd bok - ROGUE TRADER How I Brought Down Barings Bank and Shook the Financial World. Den innehåller en del intressanta interiörer från finansvärlden. Om inte annat det faktum att det är fler än Leeson som skyller på andra.

Nick Leesons webbplats
Affärsvärlden

Bloggar om

1 kommentar:

Daniel sa...

Självklart är han ett sanningsvittne! Med din logik borde man ju även stoppa konkursade företagare från att berätta om sina misstag, eller gamla missbrukare från att varna skolbarn för knark. Som om deras dyrköpta erfarenheter skulle vara värdelösa bara för att de begicks genom klandervärda handlingar?

Misstagens erfarenheter är ju som mest värda när man inte bara fått sona misstagen utan även rannsakat sig själv. Leeson kritiserar inte bara sig själv utan även det system som formade honom. Han utkräver bara samma ansvar som utkrävdes av honom själv. Vad är "grumligt" med det?