Personligen tycker jag att det alltid är klokt att vänta med kommentarer av en akademisk avhandling till dess den försvarats vid disputationen. Men nog är det sprängstoff i en avhandling där forskaren Oula Silvennoien avslöjar att en hittills okänd organisation - "Einsatzkommando Finnland" hade som uppgift att verkställa massmord på judar och kommunister i norra Finland. Henrik Arnstad refererar Silvennoinen som skriver:
Efterkrigstida undersökningar om krigsförbrytelser stötte på ständiga hinder eftersom både misstänkta och bevis vanligen försvann.Men frågan är om vi verkligen kan lite på DN som säger att denna avhandling är en historisk bomb. Artikelförfattaren Henrik Arnstad är själv populärhistoriker och möjligen en ganska kontroversiell sådan. Det är inget fel att vara historiker som väcker känslor men frågan är om den store drakens artikel som lätt uppfattas som en nyhet mot bakgrund av detta faktum verkligen inte bör tas med en nypa salt. Den 10 september publicerade Arnstad en essä på DN Kultur under rubriken "Finskt livsrum". Hade det varit någon ordning på DN:s redaktion hade man kallat även dagens artikel för essä.
Den 3 december 2006 skrev jag om hur Arnstad fått Finlands tidigare ambassadör i Stockholm, Pertti Torstila, numera statssekreterare vid Finlands utrikesdepartement, att reagera. I ett invigningstal i Kungliga Krigsvetenskapsakademin som handlade om europeisk säkerhetspolitik berörde Torstila Arnstads bok "Spelaren Christian Günther" som han betecknade som ett sorgligt bevis på brist på historiskt perspektiv. På min blogg har Arnstad skrivit:
Nazismen existerade knappt i Finland. Bland finska militärer fanns många som beundrade tyska armén, men så var det ju i princip i hela världen. Bland de finländska ledarna var enbart Witting*, så vitt jag vet, influerad.Om jag förstår forskaren Oula Silvennoinen rätt skulle Arnstads tes att nazismen knappt existerade i Finland motbevisas i denna nya avhandling.
Jag är ingen historiker men känner stor ödmjukhet för Finlands lidanden under andra världskriget och frågar mig: Vad som än hände, vad hade Finland för val?
Det slår mig även att allt prat om finländska krigsförbrytelser aldrig uppmärksammats av Simon Wiesenthals dokumentationscentrum och renderat i jakt på krigsförbrytare i Finland. Det ter sig en smula egendomligt att ett samarbete mellan Finlands statspolis Valpo och tyska Reichssicherheitshauptamt med så här onda avsikter inte skulle ha uppmärksammats av de effektiva nazijägarna.
Det är fascinerande och sunt att andra världskriget fortfarande berör. Aftonbladet skriver idag om författaren Bosse Schön som läst SÄPO-akten om Sarah Leander. Dags att lägga ned skitsnacket om Zarah Leander som nazist. Allt talar för att hon var en politisk idiot som bara råkade ha engagemang i Tyskland vid fel tidpunkt.
* - Havsforskaren Rolf Witting (Svenska folkpartiet) var Finlands utrikesminister 1933-36 och 1940-43
Länk till engelsk sammanfattning avhandlingen Suomen ja Saksan turvallisuuspoliisiyhteistyö 1933-1944
Bloggar om: Finland, Andra världskriget
Inlägg
8 kommentarer:
Skönt med källkritik! Får mig att bli lite mer ifrågasättande (efter att ha svalt artikeln med hull och hår till morgonkaffet).
Du har naturligtvis rätt i att man skall vara försiktig. Men å andra sidan måste vi sätta de finländska reaktionerna på Arnstads bok -som jag med stor behållning läst och även bloggat om- i perspektiv. Oftast är de präglade av den attityd som vi här kallar :"es kann nicht sein was nicht sein darf", ungefär "det som inte får finnas kan inte heller finnas."
Finland är vårt vackra och vänliga grannland, en tidigare del av det svenska riket och med en befolkningsminoritet som talar vårt språk. Dessutom kämpade många svenska frivilliga på Finlands sida unde WWII. Det är naturligt att vi värjer oss emot "smutskastning" av landet. Men att förhållandet till Tyskland -åtminstone under det s.k. fortsättningskriget- var präglat av mer än bara "Realpolitik" är nog klarlagt inte minst genom Arnstad noggranna kartläggningar. Men låt oss vänta och se hur Silvennoiens avhandling blir mottagen. Förhoppningsvis blir det inte bara ett emotionellt raseri utan även en akademisk granskning. Notera även Arnstads reservation i DN :"om avhandlingen håller måttet". Det kan vi inte veta ännu.
Fortfarande finns i vissa kretsar (betydelselösa?) drömmen om ett "Storkarelen."
Hallå lelilla
Jag såg inte denna artikel när jag läste papperstidningen vid frukosten.
Då hade jag kanske förstått att det inte var en nyhetsartikel.
Bengt
Jag har inget emot Arnstads artikel men DN:s granskning av vårt grannland är värt en akademisk avhandling. Man förlöjligar ofta vad som händer i Finland i stället för att rapportera om vårt grannland.
I veckan talar republikens president i FN:s generalförsamling men det lär förbigås med tystnad.
Kollade vad finska tidningar skrivit men iallafall tillsvidare fanns det ingen notis om avhandlingen på varken Hufvudstadsbladets eller Helsingin sanomats sidor. En liten notis på Yles svenska sidor var allt. Känns ganska tendentiöst att DN kallar det en "bomb" före finska medier ens reagerat.
"Förlöjligar" det förstår jag inte. Det skall väl i så fall vara den ordentliga utbildning man får i Finland jämfört med det svenska flummet. Merit Wager hade nyligen exempel från proven till den finska studentexamen - det får ju svenska gymnasier att framstå i ett bedrövligt ljus. Då kan man naturligtvis förlöjliga ett system där man måste lära sig något.
Att Zarah Leander inte var vare sig svensk eller tysk spion är väl dagens icke-nyhet nummer ett. Jag tror knappast att hon hade klarat ett sådant jobb. Hennes djupa insyltning med nazistkoryféerna har Sverige ju för länge sedan förlåtit henne. Att de senare svenska operacheferna Seth Svanholm och Joel Berglund också gjorde bejublade framträdanden i Tyskland resp. Wien mitt under brinnande krig är väl inte ens känt i Sverige. Bara för ett par år sedan gav Joel Berglunds hemkommun ut ett propagandablad där man skröt över att Berglund år 1941 (!) sjungit Wagner i Wien och blivit inropad ett dussintals gånger. Vilka det var som ropade skrev man inte.
Att försköna Finlands inblandning med Nazityskland tjänar ingen på. Det är samma historieförfalskning som jag praktiskt taget dagligen möter här i Österrike. Men, som sagt, vi får väl se vilket mottagande avhandlingen får och hur den klarar den akademiska granskningen.
F.ö.komer någon (Ola Larsmo?) snart med en bok om Karin Lannby. Det blir spännande.
Om DN:s speciella sätt att rapportera om Finland (förlöjliganden) har jag skrivit i inlägget http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2007/10/dn-och-finland.html
Otroligt spännande med en bok om Karin Lannby. Hon lever väl fortfarande.
Ja, fast jag tog fel på författare. Anders Thunberg skall det vara. Boken lär komma i mars Här är en länk till en artikel ur DN om ämnet: En sfinx, en gåta
Vad lite finsk historia ni känner till. Att ni inte kopplar detta till ev. und.arkivalier som fanns i Operation Stella Polaris, som kom till Sverige i september 1944, med 700 rädda, kanske komprometterade finska officerare som mycket väl kan ha haft material om EK Finnland i lasten. Allt detta brändes av Ehrensvärd,
redan 1960 av förståeliga skäl. Finland gav ju även signalspaningsuppgifter till Luftwaffe om brittiska
konvojer till Murmansk.
Skicka en kommentar