Göran Persson valde som bekant att låta sin stol stå tom vid Pridefestivalens utfrågning av partiledarna under fredagen. Kritiken efter hans besked kom till och med också från de egna leden. Persson hänvisade till sin semester men saken var att han låtit avbryta sin semester för att bli utfrågad i Missionskyrkans tält på Öland. Då gick det minsann bra uttalade kritikerna.
Väl genomtänkt?
Men frågan är om inte Perssons frånvaro var noga planerad för att skapa förutsättningar för kommande ifrågasättanden av Alliansen enighet. Socialdemokraterna har alltid haft som strategisk inriktning att slå split i de borgerliga leden. En taktik som verkar ha varit svår att nå framgång med när Alliansen nu visat en så tydlig enighet allt sedan partiledarma träffats hemma hos Maud och Göran. Men efter det att Maud Olofsson, Lars Leijonborg och framförallt Fredrik Reinfeldt visat framfötterna och varit tydlig vid utfrågningen på Pride visade kd-ledaren Göran Hägglund osäkerhet. Delar av publiken bar sig illa åt och buade vilket är lika pinsamt som då en tennispublik på Globen buade åt statsminister Ingvar Carlsson i hans egenskap av invigningstalare.
Vad säger Hägglund egentligen?
-Jag var självklart beredd på burop, men jag ville inte anpassa mitt budskap bara för att jag var här, sade Hägglund. Detta kan man tycka är en ståndaktig och uppriktig inställning men den kan lika gärna vara en misstro mot syskonen i Alliansen. Ordagrant kan ju Hägglunds kommentar innebära att Reinfeldts uttalande: -Jag kommer att vara drivande i mitt parti för att vi ska säga ja till en könsneutral äktenskapslag, var ett lismande inför Pridepubliken.
Områden där enigheten ifrågasätts
Nu har socialdemokraterna fått två klara politiska områden att ifrågasätta den borgerliga enigheten. Dels den maximalt dålig tajmningen för centerpartiet att det råkar bli oroligt på kärnkraftsfronten när man precis klarat av ett moratorium under kommande fyraårperiod. Nu kan socialdemokraterna peka på att Maud Olofsson glömt bort centerpartiets gamla heliga ko och Torbjörn Fälldins kungsord ”- Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse.
Andra stjärnor än Persson lös
Eftersom Persson inte var på Pride blev det inget fokus på honom. Bara lite initialt bjäbb.
I stället var partiledningen välrepresenterade med partisekreteraren Marit Ulvskog och Mona Sahlin. Statsrådet Bodström minglade på bra och han kan rättighetsfrågorna och lagstiftningens procedere. Den ansvariga ministern Orback har numera lärt sig av sitt fatal hästuttalande och vet att säga rätt saker.
SvD - Burop vid Prides partiledardebatt
Expressen - S lovar världskonferens om homofobi
Aftonbladets Prideblogg
Andra bloggar om: Politik, Val2006, pride, hbt, Stockholm pride, socialdemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Å andra sidan VET man ju nu vart alla partiledare står, utom Göran Persson. Ovetandet är värre än att några partier tycker olika.
Westberg, so we meet again?
För det första är inte Reinfeldt en lismare, som många tror.
Han är rationell:
Han säger det som han tycker, men åren av utfrysning i Moderaterna har lärt honom att strö litet socker på.
Men vad gäller uttalandet om äktenskapslagstiftningen behövdes det nog inget socker ens. Det är rationellt att både homosexuella och heterosexuella par har lika rätt.
Vad gäller Göran Persson, så har han blivit religiös på gamla dar. Men det var väl praktiskt: Då kan han vinna både kristna och invandrade muslimska röster till socialdemokraterna.
Att inte ta ställning duger nog åt de som vill ha medeltidens sexualsyn tillbaka.
Så vanliga bidragstagare räcker inte för röd seger längre? Hmm.
Det som har funkat för socialdemokraterna så bra tidigare: Pynta 30 % av befolkningen för att de skall rösta på deras projekt:
TRYGGT OCH FÖRTRYCKT SVERIGE.
Tobias
Jag säger inte att Reinfeldt är inställsam. Snarare tvärtom. Vad jag säger är att Hägglunds uttalande kan tolkas som att han tycker att alla andra partiledare är inställsamma i sina svar på Pride.
Jag tycker att Reinfeldt är mycket uppriktig när han säger att han är beredd att ta strid med partikamrater i sakfrågan. Jag är ganska övertygad om att Göran Hägglund är där om ett par år också.
Många brukar förstå att hbt-frågor handlar om mänskliga rättigeheter när bästa kompisen kommer ut eller då något av barnen berättar om sin sexuella läggning.
Jag tillhör ingen försvarare av att Persson inte var på plats. Jag konstaterar bara att han inte förlorade något genom att inte vara med. Hans kollegor kunde ge klara besked till målgruppen.
När i livet Persson blev troende har jag ingen aning om. Men det vet tydligen Du. Jag trodde tron växte i kyrkbänken tillsammans med morfar. Däremot förstår jag att Leijonborg fick sin tro genom familjens engagemang i Missionskyrkan. Maud Olofsson lär också ha en tro men mer vet jag inte. JAg vet dock bestämt att far och farfars böner vid middagsbordet inte frälste Lars Ohly.
Partiledarnas personliga tro tycker jag är ganska ointressant.
"Ordagrant kan ju Hägglunds kommentar innebära att Reinfeldts uttalande: -Jag kommer att vara drivande i mitt parti för att vi ska säga ja till en könsneutral äktenskapslag, var ett lismande inför Pridepubliken."
Westberg. Den där meningen skulle jag ha skrivit om på något sätt. Ju mer jag läser den, desto mer svårt har jag att förstå den.
Du borde ha skrivit: "..kan Hägglunds kommentar ha indikerat att han uppfattade..."
Jag tycker visserligen att det är intressant vad partiledarna tror på, men vad jag ville komma åt var detta: Persson kan ha fiskat kristna och muslimska röster genom att lämna sin stol tom på Pride.
Ditt förslag till justering av texten är nog bra. Det är ju något av bloggandets baksida att det inte sitter någon korrekturläsare som justerar texterna innan de läggs ut.
Din spekulation om absent Persson låter jag stå okommenterad.
Westberg: Tredje gången gillt, således. Nu har jag ett mönster.
Skicka en kommentar