Hitler gillade Wagner
Aftonbladets krönikör Staffan Heimerson skriver idag en personlig kärleksförklaring till opera i allmänhet och Wagner i synnerhet. Rubriksättarna har gett krönikan rubriken "Säga vad man vill om Hitler, men god musiksmak hade han". Heimersson skriver att billigaste biljetten till festspelen i Bayreuth är 20 226 kronor. Jag kan trösta Heimersson med att han efter sommaren kan boka plats på 1:a radens fond på Stockholmsoperan. För 4 000 kronor får han se de tre första delarna av fyra i Wagners Nibelungens Ring. Han får dock vänta till 2008 för att utnyttja biljetterna.
Skoja om Hitler
Jag tycker nog att man ibland kan skoja om Hitler. Själv brukar jag fundera på om man hade Hitler som chef. Hur skulle ett utvecklingssamtal gå till? Hitler frågar: -Hur ser du som medarbetare på min roll som chef? Vad skulle man svara. Hur skulle Hitler agera vid mbl-förhandlingar och hur skulle han tackla ISO9000.
Katter som ser ut som Hitler
Gänget bakom den läsvärda bloggen literroligare.se tipsar idag om den mycket roliga webbplatsen Cats that look like Hitler . Jag klipper in min favoritkatt. Både karaktäristisk lugg och mustasch men sannolikt motsatsen till den onde lilla tulltjänstemannens son.
Jag har svårt att använda ordet gullig. Men katter är gulliga.
Andra bloggar om: humor, opera
2006-08-05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Inget konstigt att Hitler gillade den uttalat antijudiske Wagner. Nietzsche bröt med Wagner på grund av detta.
Hitler var en omutlig typ som fick mycket stryk av sin byråkratfar för att han vägrade bli byråkrat själv. Han ville bli konstnär.
Hitler använde det folkliga hatet mot judarna, varav många var rika inom sina traditionsenliga branscher (guld, juveler och lån klarar alla ekonomiska depressioner) för att hans parti skulle få makten.
Främst var det partiets pangermanska dröm som Hitler vurmade för. Men det var ingen folklig fråga i det röda arbetar-Tyskland (som blev brunt på ett kick när antisemitismen gjordes till stor fråga).
Tredje riket var Hitlers Wagner-opera. Han sa att det var ödet som tvingade honom att bli miltär och politiker, men att han egentligen var en konstnär.
Judarna deporterades till koncentrationsläger för att folket skulle få sitt och hållas nöjda:
Hitler ville att tyskarna skulle få uppleva en mycket konkret förändring på deras gator, så att han sedan kunde utnyttja folkets hybris till krig med världsherravälde som mål.
Vad skiljer honom från andra etniska rensare och härskare med imperiala ambitioner, som Alexander den store, Roms kejsare, forna Storbrittaniens kungar och drottningar, Rysslands tsarer?
Det är bara en kristen och humanistisk hang-up det här med Hitler och judar. Den är tröttsam.
En liberal struntar i sådana spöken. En liberal hyllar rena principer, vilka omöjliggör alla former av förtryckares makt genom sina rationella laginkarnationer.
Vi kallar fursten, fogden och prästen förtryckare - oavsett deras mustascher. Vi har ingen Hitler att ständigt peka på för att våra egna moraliska fel skall framstå som hälsa och framsteg.
En utmärkt expose kring Adolf Hitler. Jag vill för fullständighetens skull tillägga att Hitler kan göras ansvarig för historien största genocid d.v.s. systematiskt utrotande av folkgrupp p.g.a. nationell, etnisk eller religiös tillhörighet.
När det gäller folkmord i allmänhet finns det många andra exempel men Hitler och Stalin står i särklass.
Visst, det förstår jag. Men vad var det som gjorde det möjligt? Var det att Hitler var mer ond än andra av historiens despoter, eller var det (som jag tror) att moderniteten gav honom bättre förutsättningar: Etermedia, tåg, bilar, flyplan, fabriker etc.
Efter världskrigen svävade väl ingen i tvivel om modernitetens kraft. USA och Sovjetunionen rustade inte sina kärnvapenprogram och höll terrorbalans för skoj skull.
Nu har den totalitära supermakten demokratiserats och bytt stil radikalt. Men det saknas inte totalitära ambitioner och agressioner i världen.
Varje gånge dessa ambitioner och agressioner jämförs med nazismen och Hitler, så gäspar jag. Finns det ingen som kan erbjuda en principiell kritik?
Och varje gång jag hör om en neonazist som hatar judar, så småler jag. Det hade Hitler också gjort. Sedan hade han snutit sig och sagt:
"Fattar de inte att jag bara använde ett folkligt hat för att få makten. Vi ville ha MAKTEN. Vad vi gjorde med den, gjorde vi för att vi hade den. Förmågan att ta makten var det som berättigade våra handlingar. De borde ta reda på vad befolkningarna i deras länder har lärts att älska och att hata. Sedan borde de ställa upp enkla bilder av dessa objekt och säga: Det som ni hatar, har vi kraft att rensa bort med er hjälp. Det som ni älskar, skall vi skydda och vårda. Med exklusiv nostalgi och fetichism över ett allmänt hatobjekt som jag, kommer de aldrig att få ett brett folkligt stöd. Därför kan deras ansträngningar sägas vara antimakt och därmed oförenliga med min djupaste övertygelse."
Skicka en kommentar