Kan man lita på Maciej Zaremba?

DN inleder idag en artikelserie om skolan i kris. Bakom artiklarna står den utomordentligt skicklige journalisten Maciej Zaremba och man anar med en gång att Zaremba riktar in sig på en punkt; Problemen i skolan handlar om "kommunaliseringen som inleddes för 20 år sedan".

Men detta är givetvis en väldigt förenklad bild och det är inte alls säkert att ett fortsatt starkt statligt inflytande över skolan skulle ha varit gynnsam. Man glömmer ofta att den statligt genomreglerade skolan hade stora organisatoriska problem och inte alltid hade förmågan att följa med i samhällsutvecklingen. Lärare och skolledare levde i en värld av dubbelkommandon. Stora delar av skolan hade en kommunal styrning. Det handlade till exempel om lokaler och skolmat. Arbetsgivaransvaret däremot var uppdelat mellan kommunerna och olika myndigheter, som kommunernas skolstyrelser, kommunens personalnämnder, Länsskolnämnderna, Statens personalnämnd, Skolöverstyrelsen och Statens avtalsverk. Kommun- och Landstingsförbunden och regeringen hade också stort inflytande över skolan.

Den som betraktar komplexiteten i hur det verkligen såg ut och betänker att knappast någon förstod den dåvarande organisationen inser att det var en anomali av gigantiska mått. Att i det läget kommunalisera skolan men behålla statens ansvar genom grundläggande lagstiftning och läroplan måste bedömas som rätt förståeligt. Det är uppenbart att delat arbetsgivarskap inte hade varit ett bra verktyg när det gäller en del av de förändringar som väl ändå måste ses positiva för skolan på senare år. Jag tänker exempelvis på teambuildingtanken som till exempel ligger i att man har lärarlag. Att tro att lärarstatusen var kopplad till den statliga regleringen känns infamt.

När jag läser Zarembas artikel har jag ett twittermeddelande i mitt huvud. Journalisten och dokumentärfilmaren Svante Tidholm skrev:

Zaremba är helt enkelt så bra skribent att jag inte litar på honom.

Zarembas text innehåller många bilder som med rätta skapar känslor av upprördhet. Men den enda formulering jag blir misstänksam över är när Zaremba skriver:

Låt oss återvända till Kävlinge utanför Landskrona och en stämningsbild från skolvärlden anno 2010.

Varför skriver Zaremba om ett Kävlinge utanför Landskrona? Förvisso passerar man Landskrona innan man kommer till Kävlinge om man som Zaremba kommer från Stockholm. Men de flesta Kävlingebor ser nog närmare kopplingen till Lund eller Malmö. Kävlinge kommun gränsar förvisso till Landskrona kommun men man gränsar även till Svalövs, Eslövs, Lunds och Lomma kommuner. Det ligger nära tillhands att tro att Zaremba vill surfa på de känslor som ligger i att Landskrona är en kommun som har haft särskilda svårigheter kring brottslighet, social utsatthet och integration. Från tätorten Kävlinge är det 25 kilometer till Landskrona men bara 13 kilometer till Lund (där Zaremba är juris hedersdoktor). Skandalskolan som symboliserar skolpolitikens misslyckande är Tolvåkersskolan i Löddeköpinge. Från Löddeköpinge är det knappt 15 kilometer till Landskrona och nästa två mil till Landskrona.

Men visst är Zarembas artikel viktig. Vi som läst mängder av artiklar i Sydsvenskan om Tolvåkerskolan måste fundera på hur många sådan skolor som finns i Sverige. Om sedan Zaremba i kommande artiklar reflekterar över hur skolans resurser påverkats av reformer med friskolor kan hans serie sannolikt vara ett viktigt bidrag i den inte sällan förenklade och populistiska skoldebatten. Zaremba skriver bra, han hittar pudelns kärna men hans svar är ofta tendetniösa.

UPDATE: Den moderata kommunstyrelseledamoten Charlotte Lindblad skriver ett intressant blogginlägg under rubriken: Onyanserat i DN:s artikel om svensk skola och Tolvåker.

Jag noterar att Kävlinge kommun har ett kommunalförbund med Svalöv och Landskrona för gymnasieskolan. Det kanske innebär att Kävlingeborna riktar blicken mer mot Landskrona än vad jag antyder ovan.

DN - Så vandaliserade kommunen en skola

Dåligt påläst lokalpress

Team Jakob heter kören i körslaget och inget annat. Lokalpressen i form av Ystads Allehanda sprider emellertid villfarelsen att laget skulle heta "Team Jacob".

Att stava personnamn rätt är en hederssak. Men samtidigt är det svårt om man har bråttom. Vissa namn blir regelbundet fel vilket kan förklaras med att de avviker från gängse stavning. Så är till exempel fallet när någon har ett son-namn med endast ett "s". Exempelvis Anderson. Vanans makt är stor och det blir gärna Andersson.

Ett riktigt knepigt namn är Pettersson. De flesta säger Petter i namnledet oavsett om stavningen är med ett eller två "s". I stavning blir det ofta Pettersson vilket kanske kan förklaras med att 65790 personer i Sverige använder den stavningen i kyrkobokföringen. 30460 personer har stavar efternamnet Petersson så även den formen är hyggligt vanlig. 1984 personer har den stilrena stavningen Peterson medan endast 156 personer stavar Petterson mede ett "s" Till detta kommer givetvis de som plockat in ett "z" - Petterzon och vi har åtta Peterssohn.

Sedan har vi de som har en stavning enligt folkbokföringen men själva använder en egen variant. Ett mycket svårstavat sådant namn är förre talmannen Thage G. Peterson som i folkbokföringen i själva verket heter Tage Edvin Gerhard Petersson. Thage var alltså Tage och Peterson var Petersson. Till detta kommer om det ska vara punkt eller inte punkt efter "G". Men punkt ska det vara för huvudregeln är att man stavar namn som personen själv gör.

Och så var det detta med Team Jakob som Ystads Allehanda kallar Team Jacob.

Här är det säkert någon slags anglicism som slår till för i Sverige är stavningen eftersom stavningen Jakob / Jacob är nästan lika vanliga (13 486 / 12090).

Det finns förresten 10 kvinnor som har förnamnet Jacob och 22 kvinnor som har förnamnet Jakob.

Alliansen och Alliansen

Det är tur att Riksdagen med bred majoritet röstade för att Sverige ska skicka Gripenplan till Libyen för att övervaka flygförbudszonen som FN beslutat om. Endast Sverigedemokraterna röstade nej.

Om det inte varit så stor enighet skulle en rubrik likt den ovan lätt missförstås.

DN

Försvarsmaktens öppenhet går för långt

Jag hör på Radio P4 Blekinge att de piloter som i morse lyfte från F17, som den första delen i FL01 (Flygvapnet Libyen), väljer anonymitet. -Beslutet har fattats av piloterna själva, men det har inte att göra med några direkta hot, förklarar flottiljchefen överste Johan Svetoft.

Av de tio piloterna som kommer att delta i upppdraget är det bara en som gått ut i media. De övriga har valt anonymitet för att bland annat skydda sina familjer från media.

Även om vi inte lever i det kalla kriget med ryska Spetznasförband är det rätt egendomligt att det överhuvudtaget skulle kunna vara aktuellt att nyckelpersoner i en militär aktion skulle gå ut i media. Jag blir en smula förvånad att Försvarsmakten överlåter till piloterna själva att avgöra om de ska vara anonyma eller inte.

När planen lyfte i morse hade man media på plats. Aftonbladet hade direktsändning. Det är givetvis bra att Försvarmakten är öppen och informerar. Men när man ställer upp tv-kameror på ett dimmigt flyfält blir det lite löjligt. Den seriösa insatsen får ett litet skimmer av jippo.

Aftonbladet har en intressant ledare idag. Man skriver:

Insatsen i Libyen bär fröet till en ny internationell ordning. Där folkrätten respekteras och FN:s säkerhetsråd inte är blockerat av veton från stormakterna.
Där världssamfundet griper in för att skydda människor mot massmord, folkmord och brott mot mänskligheten. Där diktatorer inte längre kan gömma sig bakom frasen ”inre angelägenheter” när de förtrycker sitt folk och förföljer oliktänkande.

Men det faktum att FN agerar i Libyen föder även stigande förväntningar på omvärldens engagemang och uppmärksamhet. Förväntningar som bör tas på allvar.
Världens skyldighet att skydda människor gäller även i Syrien, Zimbabwe, Elfenbenskusten och Sydsudan. På pappret i varje fall.

Aftonbladet, SvD, DN, GP, Sydsvenskan

Smaklös löpsedel

Egendomliga rubriker på löpsedlar är vi vana vid.

Men när man ser Aftonbladets löpsedel idag blir man nedstämd och bekymrad.

Bakgrunden är att den universitetslärare i Örebro som suttit häktad efter att ha mördat en kvinnlig kollega tagit sitt liv på häktet. Detta har skett sedan han lämnats ensam i en träningslokal kort tid efter det att polisen delgivit honom tung bevisning som talat för hans skuld.

Att kalla tung, besvärande eller allvarlig bevisning för "superbevis" är möjligen lite löjligt. Men att sedan använda begreppet "knäckte Evamannen" är absurt och osmakligt.

När man i en förundersökning plockar fram bevisning handlar det inte om att "knäcka" en misstänkt. Ett sådant uttryckssätt vittnar om en taskig människosyn. Man ger intrycket att det skulle vara ett mål och en rätt att "knäcka" människor. Det är möjligt att en häktad som tar sig av daga är "knäckt". Men omständigheterna kring en suicidbenägenhet är alltid mycket komplex.

Att sedan kalla den misstänkte "Evamannen" är absurt. Jag ser att även Metro kallar honom "Evamannen". Han är ju den som ändat Evas liv. Det blir dubbelt osmakligt om man betänker att namnet Eva betyder livgivare. Men det har naturligtvis inte redigeraren reflekterat över.

I de pressetiska reglerna kan vi läsa

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

Förvisso finns det ett allmänintresse när en person misstänkt för ett allvarligt brott avlider innan han ställts inför rätta. Det är givetvis viktigt att ifrågasätta om Kriminalvården brustit i sitt ansvar för häktet. Men löpsedeln är ett frossande i självmordet.

Offren för dessa brott är många och man kan på goda grunder ifrågasätta om en sådan här rubrik visar "största möjliga hänsyn". Offren är barnen till den mördade kvinnan. Hur känner de när deras mors baneman kallas "Evamannen"? Att mista en anhörig är en katastrof. En fällande dom är ingen upprättelse men samtidigt kan rättegången ge svar på några av frågorna om hur ett så här avskyvärt brott kunnat tima. Dödsfallet innebär att de inte får chansen att få några av frågetecknen uträtade.

Men offer är även den häktade mannens sambo och barn. Man måste också visa hänsyn till dem.

En väninna till den mördade kvinna uttrycker sakne bra i Nerikes Allehanda:

– Sorgen är så oändligt mycket större. Hela den här historien är så tragiskt från blad ett och framåt. När jag tänkt att nu kan det inte bli värre så har det ändå blivit det

Aftonbladet, Aftonbladet

Kittlar dödsskönt i kistan

Igår visade en arbetskamrat att hon köpt Nalle Puh på latin. Diskussionen vid kaffebordet gick hög och fascinationen var stor. På min Facebooksida framfördes också många intressanta inlägg. Varför hette den latinska utgåvan till exempel "Nalle ille Pu"? På engelska heter ju boken "Winnie the Pooh" . När det gäller ordet ille fick jag reda på att det var tredje personen demonstrativpronomen (i nominativ singularlis maskulinum). Det betyder alltså Nalle denne Puh.

Om jag har förstått kan A.A. Milne ha haft en lite busig tanke när han kallade Winnie för just "Pooh". Engelskans Poo är ju ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord för exkrementer.

Stimulerad av vad som döljs i barnbokstexter började jag idag fundera på den svenska översättningen av Djungelboken där björnen Baloo sjunger "The Bare Necessities" Baloo lyfter en sten, fångar upp myror med sin ram och uppmanar Mowgli att göra detsamma. Mowgli utbrister: - Äta myror?!!!

Baloo svarar då: -Kittlar dödsskönt i kistan.

Hade översättaren någon tanke med just dödsskönt och kistan.?

Annars är det väl i normalfallet inte särskilt skadligt att äta myror. De är syrliga, knapriga och det är svårt att bli mätt.

Skräp på havet

Nu börjar det bli ljust ute och man ser lite när man åker tåg på morgonen eller eftermiddagen. I helgen såg jag att det låg en trålare med slagsida på grund vid Öresundsbron inte långt från Lernacken.

Döm om min förvåning när jag efter viss efterforskning ser att fartyget legat där sedan den 11 oktober. Kustbevakningen har gjort sitt och pumpat bort oljan. Nu är det ägarens sak att bärga fartyget.

Och med tanke på att hon legat på grundet i över fem månader lär hon få ligga kvar. Det är ingen myndighets ansvar eftersom hon läktrats från olja. Inte heller utgör hon en fara för sjöfarten. Möjligen blir en del av oss nyfikna på vad som hänt.

Sydsvenskan 11 oktober, Fisketrålare på grund

Sydsvenskan 15 oktober, Fast på grund - ingens ansvar

Sydsvenskan 16 oktober, Strandad båt har slagsida

Spännande diskrimineringsmål

Ett mycket intressant diskrimineringsmål är på väg till Diskrimineringsombudsmannen. Bakgrunden är att ett homosexuellt par i Skövde anmält intresse hos socialnämnden i Jönköping att få bli familjehem. Jönköpings kommun sa dock, enligt de båda männens utsago, nej till de två männen eftersom kommunen inte anser att det är lämpligt att göra placeringar hos samkönade.

Lyckligtvis har Skövde kommun sagt ja men männen väljer nu på goda grunder att anmäla ärendet till Diskrimineringsombudsmannen. Detta är bra eftersom det kan få Jönköpings kommun att tänka till över vilka bevekelsgrunder man har för sitt beslut.

Men om det verkligen är diskriminering enligt diskrimineringslagen är högst osäkert. Enligt 13 § diskrimineringslagen (2008:567) är det förbjudet med diskriminering på grund av exempelvis sexuell läggning inom verksamhet i socialtjänsten. Vi talar här om det som i diskrimineringslagen definieras som direkt diskriminering. Det vill säga att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med sexuell läggning.

Enligt socialtjänstlagen ska varje kommun svara för att det finns tillgång till familjehem. Men frågan är om beslut om godkännande som familjehem är det man avsett när man velat förebygga diskriminering i socialtjänsten. Det ligger nära tillhands att det är socialtjänstens klienter som ska ges skyddet.

Men säker kan man inte vara. Förhoppningsvis kommer DO att kunna pröva ärendet som vägledning för andra. Mångfald är ju sannolikt något som behövs när det gäller familjehem.

SR P4 Skaraborg

JNytt

Finland blott ej en finsk kyrka ha

Bild: Kari Mäkinen är ärkebiskop av Åbo och Finland, Foto Pasi Leino

Detta med Finland, finne, finlandssvensk och finsk är inte så lätt. Nu ska jag vara petimäterper.

Jag läser rubriken "Kampanj ledde till utträden ur Finska kyrkan" i Kyrkans Tidning.

Sidan anbefalles förresten till läsning. Den tar upp ett viktigt ämne om hur Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland får problem när några kristna organisationer yrar om att unga som brottas med sin sexualitet ska stå på sig och följa bibelns bud och inte ge efter för samhällets påtryckningar och leva ut homosexualitet. Sanslöst knäppt.

Men så var det detta med Finska kyrkan.

Om man i Sverige skriver om Finska kyrkan avser man Finska församlingen i Stockholms församlingskyrka. Den ligger på Slottsbacken i Gamla Stan och heter just "Finska kyrkan".

Den kyrka som Kyrkans Tidning kallar "Finska kyrkan" heter egentligen Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 79 procent av finländarna är medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och detta är en av de två kyrkor i Finland som har en särskild relation till staten. Den andra offentligrättsliga kyrkan är Finska Ortodoxa Kyrkan eller egentligen Finsk Ortodoxa ärkestiftet med dryga en procent av finländarna som medlemmar.

Förvisso talar vi om finsk spets och finsk bastu men annars är nog finsk något som är relaterat till finskan. Ett språk som tillhör den uraliska språkfamiljens underavdelning finsk-ugriska språk. Finska församlingen i Stockholm är finsk eftersom finska är det huvudsakliga språket i gudstjänsten. Finnar är personer som har finska som modersmål.

Finlands befolkning kallas finländare och de är finnar eller finlandssvenskar.

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är inte bara en finsk kyrka. Den är även finlandssvensk.

Finlands Evangelisk-lutherska kyrka har tio stift. Ett av stiften är Borgå stift som omfattar Finlands alla svenskspråkiga (finlandssvenska) församlingar och de tvåspråkiga församlingar som har svensk majoritet. För att krångla till det lite extra måste jag anteckna att Tyska evangelisk lutherska församlingen i Finland tillhör Borgå stift.

Undrar om detta blev rätt? Det är ju enormt komplicerat.

Egendomlig socialdemokratisk syn på rättsprinciper

Sexköpslagen är bra. Men sju socialdemokrater tycker att man ska göra avsteg från den grundläggande principen om dubbel straffbarhet och straffbelägga sexköp som begåtts utomlands även om brottet inte är straffbart där. De som har en sådan lättvindig inställning till grundläggande rättsprinciper borde fundera på hur de skulle reagera på om rättsstaten Polen skulle straffa sina medborgare som genomgår abort i Sverige.

I förra veckan skrev jag blogginlägger "Vänstern tummar på legalitetsprincipen". Inlägget handlade om det gamla vänsterpartikravet att sexköp ska vara en sådan kriminell handling som ska kunna straffas för i Sverige oaktat att gärningen inte var brottslig i landet där det begicks.

Dessvärre har några socialdemokrater idag lämnat in en liknande motion i riksdagen. Fullständigt oreflekterat gör man avsteg från viktiga rättsprinciper som gäller i de flesta demokratiska länder och man kan ana att man gör detta för att om möjligt få regeringen att få ett nederlag i riksdagen.

Grundregeln för att straffa någon för ett brott som begåtts utomlands ska givetvis vara att brottet är straffbart också i landet där gärningen ägt rum - så kallad dubbel straffbarhet. Denna princip är i grunden ett utflöde av legalitetsprincipen, som bland annat innebär att ingen kan straffas för brott utan stöd i lag. Idag kan en gärningsman straffas i Sverige för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och koppleri som begåtts i ett land där dessa handlingar inte är straffbara.

Principen om dubbel straffbarhet kan man undantagsvis göra undantag för när det gäller grova brott som är straffbara i de flesta länder. Men så är det inte med sexköp. Även om vi kan känna stolthet för den lagen är det få länder som kriminaliserat sexköp. Att då göra avsteg från dubbel straffbarhet är högst tveksamt. Man kan ju undra hur dessa motionärer skulle reagera om Polen gjorde avsteg från denna princip och straffade polska kvinnor som genomgått abort i Sverige. I Polen är ju abort straffbar men man tillämpar principen om dubbel straffbarhet. Polen är ju ett rättssäkert land.

De sju socialdemokraterna vittnar om sin okunnighet när de skriver:

Vi vill därför ta bort kravet på dubbel straffbarhet när det gäller sexköp.

"Ta bort kravet på dubbel straffbarhet" SIC! Läser jag rätt. Det är illa om riksdagsledamöter inte inser att dubbel straffbarhet är grunden i straffrätten och att avkall från principen är undantag.

Motion 2010/11:S96007 med anledning av prop. 2010/11:77 Skärpt straff för köp av sexuell tjänst

Norrköpings Tidning, DN, Expressen, Smålandsposten

En arkitekt har snortat kokain

Umeås socialdemokratiske kommunalråd, Lennart Holmlund, gjorde sig för en tid sedan känd då han i tv svor ve och förbannelse över det faktum att Håkan Juholt var på väg att bli partiledare.

I söndags gjorde Lennart Holmlund ett väldigt egendomlig utspel på sin blogg. I inlägget "Inga knarkare till artister i kulturhuvudstadåret och Ågren det blir ingen bloggpaus" skriver han:

Jag är besviken på Persbrandt och avslöjande om kokain
Låt kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014 befrias från artister som knarkar och ta det i en sanningsförsäkran innan de anlitas för dyra pengar

Vad karlen menar med sanningsförsäkran kan man undra. Om det är några som är bra på att ljuga är det missbrukare. Men att ett kommunalråd gör ett sådant här utspel är egendomligt. Det tyder på förakt och fördomar mot personer som jobbar med kultur.

Har Holmlund tänkt på att det finns arkitekter som dragit en lina. Ska Umeå kommun ta in klausuler för sådant när man gör sina upphandlingar? Holmlunds utspel är befängt. Kommer kommunlarådet nu verka för att införa en sanningsförsäkran i sin fullmäktigegrupp?

Att han sedan använder uttrycket "artister som anlitas för dyra pengar" tyder nog också på att han inte är värst engagerad i Kulturhuvudstadsåret 2014. Europas kulturhuvudstad är ett årligt EU-evenemang. Syftet är att belysa det gemensamma kulturarvet och väcka intresse för den kulturella rikedom som finns i länderna inom EU. Men värden i Umeå tycker att artister är dyra och utgår ifrån att de knarkar.

Men det räcker inte med att idén är befängd och fördomsfull. Den är odemokratisk också. Holmlund är Umeås tyngsta politiker och ska givetvis förankra sina idéer.

Detta faktum klargörs av centerpolitikern Per Hansson i Sävar som i sin blogg skriver Holmlund kan väl som andra politiker förankra sina idéer i partigruppen och - om partiet samtycker - sedan föreslå frågan till ett lämpligt forum? Vad har vi annars demokratin till? Jag bara undrar..

Vänstern tummar på legalitetsprincipen

Den vänsterpartistiska riksdagsledamoten, Lena Olsson, tillika ledamot i justitieutskottet, gör ett egendomligt utspel på SvD Brännpunkt idag. Hon upprepar det gamla vänsterpartikravet att sexköp ska vara en sådan kriminell handling som ska kunna straffas för i Sverige oaktat att gärningen inte var brottslig i landet där det begicks. Om detta förslag genomfördes skulle det vara ett avsteg från viktiga rättsprinciper. Att i princip ingen skulle kunna lagföras är också ett skäl att kasta förslaget i papperskorgen.

Jag är övertygad anhängare av den svenska sexköpslagen. Det lär nog bara dröja något årtionde innan hela Europa har liknande lagar. Det som idag ter sig som utopiskt kommer att bli en realitet när medvetenheten ökar om att sexhandeln kantas av tvång, människohandel och annan grov brottslighet.

Möjligheten att straffa gärningar i Sverige som inte är olagliga i andra länder måste förbehållas ett begränsat antal brott. Grundregeln för att straffa någon för ett brott som begåtts utomlands ska givetvis vara att brottet är straffbart också i landet där gärningen ägt rum - så kallad dubbel straffbarhet. Denna princip är i grunden ett utflöde av legalitetsprincipen, som bland annat innebär att ingen kan straffas för brott utan stöd i lag. Idag kan en gärningsman straffas i Sverige för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och koppleri som begåtts i ett land där dessa handlingar inte är straffbara.

Alla dessa gärningar är sådana brott som i regel är straffbara i västvärlden. Detta motiverar ett avsteg från legalitetsprincipen. Det finns ett särskilt skyddsintresse för vår rättsordning. Men att straffa sexköp som begåtts i länder där detta inte är olagligt är fel. Att bevissvårigheterna är stora bör man också ha med i bilden.

Det är fullt tillräckligt att lagens långa arm kan nå den som vid tjänstgöring utom riket tilhör utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller Polisen och eventuellt köper sexuella tjänster i länder där det inte är straffbart. Här hemma i Sverige bör vi inrikta oss på att spana på och lagföra inhemska sexköpare.

Präster på tåg

Bild: Biskop Agardh som ger namn till ett Pågatåg
Fader Gunnar Rosendahl, kyrkoherde i Osby pastorat, är inte den ende präst som gett namn åt ett pendeltåg (egentligen - järnvägsfordon). Jag hittar två präster till som rullar som Pågatåg. Ytterligare en präst har fått en spårvagn uppkallad efter sig.

Den namnkunnige Ölandsprästen, docent Dag Sandahl, uppmärksammade häromdagen på sin blogg - Dagblogg - att det finns ett pågatåg som heter "Fader Gunnar". Under rubriken X61 020 skrev han:

Alla som läst den utmärkta tidskriften Today's Railways har sett att Skånetrafikens senaste pendeltåg, X61 020, fått namnet Fader Gunnar. Ingen annan klerikal person har fått ge namn åt ett pendeltåg. Vad säger det? Hur känns det för det svenskkyrkliga etablissemanget? Känns det att sanningens minut närmar sig, när det lögnväsende etablissemanget profiterat på faller samman? Jag ska fråga brorsonen hur det är att köra detta tåg - för jag antar han har gjort det

Dag Sandahl tillhör den skara personer som alltid är noga med källorna. Sällan eller aldrig kan man beslå honom med sakfel. Men denna gång har han fel. Det finns fler präster som gett namn åt tåg.

Kyrkoherde Rosendahl är X61 020
Fader Gunnar Rosendahl (1897-1988) var en svensk präst, teologie doktor och kyrkoherde i Osby pastorat. Han kan betecknas som en centralgestalt när det gäller högkyrklig väckelse. Fader Gunnar har förvisso fått ge namn till den nyligen levererade motorvagnen X61 nr 020 men han är inte den enda eller ens den förste klerikale person som gett namn till ett tågsätt.

Ärkebiskop Absalon är X11 3168
Ännu rullar på skånska spår X11 3168 med det stolta namnet Absalon. Absalon Hvide (1128-1201) var bara 30 år när han blev biskop i Roskilde. 1177 blev han ärkebiskop i Lund.

Carl Adolph Agardh
Jag är lite osäker på om Skånetrafiken fått leverans av sin nya X11:a med namnet Carl Adolph Agard (1785-1859). Om inte är tågsättet snart på G.

Carl Adolph Agardh var Gustaf Frödings morfar. En mångsidig man som var Lundaprofessor i botanik och ekonomi. De dubbla professorsrollerna kombinerade han med en liten syssla som kyrkoherde i Sankt Peter Kloster i Lund. Man kan alltså på goda grunder hävda att han var en klerikal person. 1836?-1859 var han dessutom biskop i Karlstad.

Ebbe Hagardh
En spårvagn är förvisso inget järnvägsfordon men i Göteborg finns M28:an 749 med namnet Ebbe Hagard. Prosten Ebbe Hagard (1917-2008) var hovpredikant och kyrkoherde i Sveriges till ytan minsta församling - Haga i Göteborg. Själv är jag stolt ägare av ett kort där Ebbe har signerat ett kort föreställande spårvagn 749.

Och så en Sundbergare med tåganknytning
Biskop Agardh efterträddes som biskop i Karlstad av Anton Niklas Sundberg. Sedemera ärekbiskop. Han är den biskop som, efter att ha missat tåget på perrongen, lär ha yttrat: -Där gick tåget år helvete, och jag som skulle med.

Bloggar om Svenska kyrkan, Dag Sandahl, Fader Gunnar

Jag har köpt ett gem för 290 kronor

Jag har köpt ett gem för 290 kronor.

Du kan också köpa och sälja saker saker på Tradera till förmån för dem som inte har mat för dagen.

Ett gem kanske inte är så mycket men klickar du här kan du hitta bra saker.

Allt för att utrota hungern - Svenska kyrkan Internationellt arbete

Bloggar om Svenska kyrkan

Håkan Juholt gick med i Svenska kyrkan

Östran berättade 2008 att Håkan Juholt gått med i Svenska kyrkan efter att under långt tid valt att stå utanför. På frågan om den personliga tron svarade Juholt:

- Jag förstår om folk drar den slutsatsen. Att jag gått och blivit troende. Men det här handlar inte om tro från min sida, det är dels ett ställningstagande och dels av personliga skäl.

Och det var en begravningsgudstjänst som avgjorde hans val att gå med i Svenska kyrkan. Vid begravningsgudstjänsten för hans farmor tänkte han till -Under begravningen slog det mig att "allt det här har kyrkan gjort, de har fixat med hela begravningen och de har gjort ett fantastiskt jobb, de har fört människor samman", sa Juholt.

Bloggar om Svenska kyrkan, Håkan Juholt

Pensionerade poliser är inga sanningsvittnen

Inte en dag går utan att någon journalist försöker koka soppa på en spik i affären kring omständigheterna när två svenska officerare och en civilanställd stupade i Afghanistan 2010. DN uppger:

Redan i april förra året misstänkte polisen att Johan Palmlöv blivit skjuten av svenska kulor. "Det är väldigt stor sannolikhet att det var just den här kulan som man har hittat som dödade officeren", säger experten Bo Wide till TV4.

Nu hör det dock till saken att Överbefälhavaren Sverker Göransson i lördags berättade att man inte kan utesluta att alla tre kan ha dödats av svensk eld av kalibern 5,56. General Göransson har även uttalat att de anhöriga ska få se utredningen.

Att pressen kallar in en pensionerad, om än välrenommerad, polisman och kallar honom expert är ganska tveksamt. Wide är numera deckarförfattare, han har inte tillgång till utredningen och borde därmed inte kunna vara ett sanningsvittne på områdena ballistik och rättsmedicin.

Men det finns också en mycket hård sida av dessa mediaspekulationer. Ytterst är det frågan om en förundersökning om brott. Åklagaren har konstaterat att inget brott begåtts eller att någon brutit mot militära säkerhetsföreskrifter. Men genom medias spekulativa uppslag antyds att ett antal soldater, som varit inblandade i en situation som få kan föreställa, har begått fel. De får knappast chansen att bearbeta sin traumatiska upplevelser.

Ingen som inte var med vet med säkerhet vad som hänt om soldaterna inte öppnat eld mot den afghanske polisman som tappade fattningen och började skjuta. Det handlade om en plötslig livsfarlig situation och de svenska soldaternas verkanseld kan nog med säkerhet sägas ha sparat liv.

Givetvis måste Försvarsmakten dra sina slutsatser beroende på var svenska kulor träffat. Detta oaktat om de per definition varit dödande eller inte. Sådana här händelser och erfarenheter påverkar givetvis framtida taktik och utbildning. Men tendentiösa och spekulativa teorier om vilka kulor som varit dödande tjänar inget till.

DEt handlar om ett antal soldater som

Vissa sporter är bara dumma

Jag läser att en kvinna i Bohuslän under söndagen försökt sätta rekord i en typ av fridykning. Hon lyckades simma 50 meter under isen mellan två vakar. Något världsrekord blev det inte men väl ett svenskt rekord.

Sådana här typ av rekordsförsök är bara dumma. Att simma under is är inget man ska uppmuntra.

Dumheter. Kort och gott.

Sydsvenskan, Simmade 50 meter under isen

SvD, Metro, Dagen, DN

Spekulationer om sjunkna utrangerade ubåtar

Idag sällar sig SvD:s ledarskribent Claes Arvidsson till dem som menar att Försvarsmakten gör fel som inte undersöker det u-båtsvrak som hittats i svensk ekonomisk zon söder om Gotland. Arvidsson menar att Högkvarterets avvisande inställning är helt obegriplig.

Nog är Försvarsmaktens avvaktande hållning ganska förståelig och det handlar knappast om att man har något att dölja. Men det verkar som om delar av opinionen inte vill inse realiteter.

För det första har Försvarsmakten sagt att man kommer att undersöka vraket vid ett senare tillfälle. Man prioriterar alltså och det gör man på goda grunder. Det är ganska uppenbart att det handlar om en utrangerad ubåt på väg mot skrotning eller sänkning på djupt vatten. Bilderna visar inga tecken på att båten utsatts vapenverkan. En bogservajer är väl synlig men identifikationsbeteckningar saknas, liksom master, lanternor och navigationsutrustning.

Till dessa objektiva fakta kan också läggas att det inte är otroligt att Försvarsmakten har tillgång till ytterligare information om just detta fartyg. Man kanske till och med har kunskap om och hur fartyget sjunkit. Men sådan information kan man givetvis inte släppa eftersom underrättelseinformation oftast måste skyddas då det kasta ljus över hur underrättelsen är uppbyggd.

Arvidsson slutsats blir lite egendomlig då han skriver:

Nyligen öppnade Carl Bildt UD:s arkiv för att kasta ljus över den svenska rapporteringen från Sovjetunionen 1989-1991. Det förtida avhemligandet motiverades med att Sovjetunionen inte längre finns och att frisläppandet därför inte kan skada Sveriges relationer till främmande makt.

Med samma motivering borde det vara möjligt att offentliggöra ytterligare dokumentation som rör ubåtsjakten.

Nu hör det till saken att det material som regeringen hävde hemligstämpeln på var diplomatrapporter från en mycket intressant politisk tid. Egentligen ett mycket begränsat material. Man har kunnat göra detta eftersom Sovjetunionen inte längre existerar men givetvis har en annan förutsättning varit att det inte kunnat förorsaka andra skador.

Arvidsson kan ju begära ut material från u-båtsjakten och få det prövat ånyo. Sanningen är ju att allt mer material släppts. Det har även förekommit att officerare och politiker av misstag avslöjat detaljer som varit hemligstämplade. Men fortfarande kommer mycket att materialet att behöva skyddas. Det kan till exempel handla om underrättelseuppgifter från personer som måste skyddas. Det kan även handla om underrättelseinformation från länder som existerar ännu idag och som inte skulle acceptera ett offentliggörande. Slutligen kan ett motiv för hemligstämpel ligga i att man inte vill avslöja tekniska prestanda på utrustning som kanske fortfarande används.

Att gamla ubåtar sjunker är ingenting uppseendeväckande. På denna länk kan man läsa om en Whiskyubåt som sjönk 2007 under bogsering från Helsingborg.

SvD - Vill inte ÖB får regeringen ta befälet

Fullestad

Jag läser i Aftonbladet att folk i västgötska Fullestad blivit snuvade på vinst i Postkodlotteriet. Posten AB hade ändrat postnummret som dragits men Postkodlotteriet hade inte fått in detta i sina register.

När det gäller Fullestad kan man fråga sig om det är postnummer som ska bytas. Vore det inte bättra att byta ortsnamnet.

Fullestad betyder troligen "boplats vid fulla" (breda eller vida), det vill säga byn där ån lätt svämmar över.

Visst är det bra med tullare på Lernacken

Även om Sydsvenskan kan vara en smula förvirrad i sina artiklar. Men visst är det bra med tullare på Lernacken.

Sydsvenskan, Stort narkotikabeslag i Malmö

Skit i lagarna

Med den passande rubriken "Skoterförbud blev droppen" skriver Svenskan att Falun och Borlänge nu ska investera 170 miljoner i grundvattentäkt eftersom man i framtiden inte kan garantera kvaliteten i från vattentäkten - Rogsjön. Folkopinionen har stoppat de begränsningsåtgärder som krävts - exempelvis maximerat tio hästkrafter på båtmotorer och förbud mot skoterkörning på sjöns is.

Att folk blir ledsna och kämpar emot skoterförbud och känner oro för vattenskidklubbens verksamhet kan jag förstå. Men det blir lite pinsamt när artikeln illustreras med två barn på en snöskoter och en liten pojke tolkande på kälke efter.

Man kan ju hoppas att en sådan bild är arrangerad men dessvärre talar artikeltexten i en annan riktning:

På Rogsjöns bländvita is åker en snöskoter fram och tillbaka i maklig fart. Det är nioårige Ville (SIC!) som kör en gammal Yamaha.

Det är säkert jättekul för nioåringen men ack så olagligt. För att få köra snöskoter i Sverige krävs att du är 16 år och har ett förarbevis för snöskoter. Att som förälder tillåta detta är inte särskilt välbetänkt och även om man känner isarna finns det alltid risker. Att sedan tolka på en snowracer är inte heller optimalt om än möjligen tillåtet.

Snöskoter får även köras av den som har ett svenskt körkort eller traktorkort utfärdat första gången före 2000-01-01. Man kan även köra utan förarbevis om man ingår i en grupp inom organiserad turistverksamhet (”skotersafari”) och som leds av en person med förarbevis för snöskoter längs en sträcka som bestämts av ledaren före färden.

Det är nog bättre om pappan hoppar upp på snöskotern och tar med sina telningar på skotertur.

Om nu pappan inte gillar snöskoterreglerna bör han tala med sin riksdagsledamot.

De fria spekulationernas vecka

Denna vecka har nyhetsbevakningen dominerats av fria spekulationer och tendentiösa ifrågasättanden av Försvarsmakten. Det började med att TV4 antydde att Försvarsmakten mörkat innehållet i utredningarna kring de tragiska händelserna i Afghanistan i februari 2010 där två svenska officerare och en lokalanställd tolk stupade. Detta i samband med att en afghansk polisman öppnat eld mot svenska soldater. Obduktionsresultaten ger vi handen att det kan vara svenska kulor som förorsakat de dödliga skadorna.

Det är helt grundlöst att påstå att något skulle ha mörkats. Åklagarens offentliga beslut utesluter inte att svenska kulor orsakat dödsfallen men åklagarens roll är att väcka åtal om brott kan ha begåtts. Det kan i så fall vara ett uppsåtligt dödande, det vill säga mord eller någon form av oaktsamhet - vållande av annans död.

Åklagaren konstaterar att det inte går att med tillräcklig grad av säkerhet visa att just svenska projektiler varit dödande. Inte heller har soldaterna brutit mot säkerhetsföreskrifter, order eller varit försumliga. Det handlar ju om en överraskande livsfarlig situation som ingen som inte varit med om en liknande händelse kan förstå.

Det är ett stort ansvar för media att komma med grundlösa påståenden om mörkanden. Vad man gör är att riva upp känslor för anhöriga. Soldater som varit med om en katastrofal situationer antyds vara kriminella. Det är inte med sådan nyhetsrapportering man stödjer de offer som de närvarande soldaterna faktiskt är.

Om det inte vore nog med detta nås botten när man i samma vecka har fria spekulationer om en ubåt av rysk ubåt av Whiskyklass som återfinns på havsbotten söder om Gotland. Försvarsmakten intresse är ljumt eftersom man anser att u-båten är ett utrangerat fartyg på väg mot skrotning som sjunkit. Men media spekulerar fritt om att det skulle kunna vara en båt som skadats i början på 80-talet under intrång på svenskt territorium.

Vämjeligast blir det när en före detta polisman på Gotland, i Aftonbladet, vittnar om att han under 70-talet hittat soldatpass och uniformsmössor på en strand på Gotland. Enligt hans egen utsago skulle Säkerhetspolisen ha tagit föremålen i beslag och beordrat honom till tystnad.

Om man bortser ifrån, att den här typen av vittnesmål är enormt spridda men dessvärre ofta måste betecknas som vandringssägner, är det ju fullständigt sanslöst att en före detta polisman öppet skulle göra sig skyldig till brott mot tystnadsplikten. Om han nu verkligen fått besked om att hålla käften kan han ju inte gå ut i media. Den här typen av uppgifter skulle ju till och med kunna omfattas av ett sekretesskydd som inte ens skyddas av meddelarfriheten.

Det hade varit bra om medias källkritik gått före feta rubriker denna vecka.

SvD, SvD, DN

Landet med minst antal kvinnor

Enklaver och exklaver är ju underbara tingestar. Den mest fascinerande exklaven, bestående av flera enklaver, är den belgiska kommunen Baarle-Hertog i Nederländerna. Baarle-Hertog består av ett tjugotal icke sammanhängande landområden. Av dessa områden är tjugo stycken belgiska exklaver i Nederländerna. De fyra övriga omges inte av nederländskt territorium men avgränsas ändå från varandra av andra belgiska kommuner.

Men kanske är ändå Vatikanen en av de enklaver som besökts av flest personer.

Den 22 februari 2001 har Påven utfärdat en ny lag om medborgarskap, boende och tillträde till Vatikanen. Den nya lagen trädde ikraft den 1 mars 2011.

När det gäller medborgarskap erhålles detta i fyra kategorier:
1) Påven
2) Kardinaler som bor i Vatikanen
3) Aktiva diplomater i Den Heliga Stolens diplomatkår
4) Andra ledande företrädare i Vatikanens organ

I Vatiken finns i skrivande stund 572 medborgare. Men bara 32 av dem är kvinnor.

Catholic News Service

Men inte kan man säga så här

Visst kan man krocka med ett träd. Att bilar kan krocka ställer jag också upp på. Men "bil och träd i krock".

Går det?

Fast det är klart. Vid Södervärn kan allt hända. Men efter 1971 har man inte kunnat ta tåget från Södervärn till Falsterbo. Den sista stinsen i Falsterbo, Stig Mårtensson, var förresten kyrkopolitiker och kyrkvärd. Han avled 86 år gammal 2009.

Sydsvenskan

Ärkebiskopen öppnar bra

Bild: Jim Elfström, IKON

Idag har ärkebiskop Anders Wejryd börjat blogga. Redan för dryga tre år sedan gjorde han ett litet försök som gästbloggare på Upsala Nya Tidning. Om detta skrev jag i inlägget "Ärkebiskopen har bloggat i en vecka"

För tre år sedan var ärkebiskopen osäker över bloggandet. Han uttaladade bland annat:

Har du bloggat förut?
- Nej, jag är egentligen inte så övertygad om bloggandets kvalitet, men det här var ett tillfälle för mig att berätta om vad biskopen gör

Vad är det som inte är övertygande med bloggandet?
- Att man ofta med elektronisk snabbhet skickar iväg saker innan man riktigt tänkt färdigt.

Men när nu ärkebiskopen idag går ut i det självklara ämnet "Diakoners och människors rätt" blir det rätt. Och det är ett radikalt bloggande. Han väljer en öppen, om än modererad kommentarsfunktion, vilket ju är en självklarhet när det gäller bloggande.

Detta bloggande kan inte bli fel och det är bra för Svenska kyrkan.

Kyrkans Tidning, Ärkebiskopen börjar blogga, Dagen

Bloggar om Svenska kyrkan

Bilförsäljare gör inget för att bli seriösa

Bild: En tysk bil från München som jag gärna skulle byta mot min nuvarande bil från Hisingen. Men en Ingolstadsbil av nyare datum är mindre intressant.

Jag har faktiskt aldrig hört någon tycka att bilförsäljare alltigenom känns ärliga. Detta verkar vara förhållandet oavsett om det gäller begagnade bilförsäljaren i garaget en trappa ned eller säljaren på det ansedda premiumbilsföretaget.

Fenomenet att bilkrängare alltid misstänkliggöres är lite egendomligt i dessa tider när man utvärderar allt och talar om kundanpassning. Man måste helt enkelt dra slutsatsen att den ärliga bilförsäljaren inte är ett vinnande koncept.

Men ibland tycker jag att bilförsäljaren gör bort sig totalt och man kan ifrågasätta om inte tekniken att nå nya kunder får motsatt effekt än vad man avsett.

För ett par år sedan köpte jag en ny bil hos en återförsäljare för bilföretaget med tillverkning på Hisingen. Säljaren var det inget fel på. Han var precis som alla bilkrängare och han lyckades sälja dyra bilen utan att egentligen kunna särskilt mycket om den. Det är ju ganska enkelt när köparen vet vad han eller hon vill ha.

Att man hade svårt att hålla levereranstiden kunde jag förstå men när jag sedan själv fick ringa upp försäljaren och berätta att man enligt min egna sökning på Internet hade bilen på leveransadressen sedan en vecka blev det lite pinsamt. Han hade inte ens koll på att företaget han representerade hade en sådan tjänst för kunderna.

Idag fick jag brev från honom där han skriver:

Vi har haft kontakt med varandra när jag arbetade på XX i Nacka och jag hoppas att du upplevt min service på ett positivt sätt. Nu har jag bytt arbetsgivare och även varumärke och hoppas att vi kan hålla kontakten

Om man nu bortser från att jag inte hade kontakt med honom när han jobbade i Nacka är det väldigt tveksamt och oseriöst att så öppet svika sin tidigare arbetsgivare och försöka sno kunderna. Att man vill skaffa nya kunder förstår jag men att skriva det öppet i ett brev är oseriöst och det känns inte riktigt ärligt att den nya arbetsgivaren uppmuntrar sådant här förfaringssätt.

Jag har inget emot tyska bilar men detta brev stärker inte känslan för bilen som tillverkas i Ingolstadt. Jag föredrar nog tyska bilen från Stuttgart eller München. Eller kanske till och med Wolfsburg.

Lite Berlusconistil över två advokater

Det är rätt oerhört att advokater anklagar hovrättens domare för att påverkas av om ett brottmål är medialt uppmärksammat. Sådan spekulationer om hur domare fungerar förväntar man sig från Silvio Berlusconi.

Svea Hovrätt meddelade idag dom i målet mot sex av de personer som åtalats för delaktighet i rånet mot G4S:s värdedepå i Västberga i september 2009. Hovrätten dömer, i likhet med tingsrätten, två av dessa för grovt rån, två för medhjälp till grovt rån och en för skyddande av brottsling. Fängelsestraffet skärps för tre av de dömda. Hovrätten prövade även domarna mot sex av de totalt tio personer som åtalats för delaktighet i rånet mot G4S:s värdedepå i Västberga i september 2009. Hovrätten har, liksom tingsrätten, dömt två personer för grovt rån och funnit det bevisat att en av dessa flög helikoptern under rånet samt att den andre var inne i värdedepån. För dessa två har fängelsestraffet skärpts från sju till åtta år.

Detta innebär alltså skärpta fängelsestraff för fem personer. Hovrätten hamnar rätt då man lägger straffnivåerna väsentligt högre än vad som döms ut för den här typen av brott. Det är ju uppenbart att förslagenheten är mycket stor och hänsynslösheten mot brottsoffren execeptionell.

Men när advokaterna Peter Lindqvist och Leif Silbersky uttalar att hovrättens stränga straffpåföljder skulle bero på att det är ett så uppmärksammat och spektakulärt mål blir man ju bedrövad. De använder Berlusconiargument. Hovrättens domare tillhör knappast gänget som påverkas av om ett mål är uppmärksammat. Däremot verkar det som att vissa advokater dras som flugor till en sockerbit kring spektakulära brott som kan komma att uppmärksammas i media.

DN, GP, Sydsvenskan

Skruvat ljus

Dagens fyndiga rubrik hittar vi i Upsala Nya Tidning. Men ändå roligare blir det om man läser den vetenskapliga artikeln. Där talas bland annat om skruvat ljus.

-Vi brukar tänka oss ljus som en rak stråle, men vi kan med avancerade beräkningar utifrån Einsteins allmänna relativitetsteori visa att ett snabbt roterande svart hål påverkar ljuset i sitt närområde så att det i stället antar en skruvad form, säger professor Bo Thidé.

Klart spännande. En rolig rubrik kan locka läsare.

Gnäll från Örebro i Nerikes Allehanda

Man brukar ju skoja om att närkingar gnäller. En god historia är örebroaren som träffade en person som sa: -Vilket vackert väder.

-Idag ja, svarade örebroaren.

Man undrar därför om Nerikes Allehanda idkar självironi när man a propos doktorspromoveringen sätter rubriken "Dyr ceremoni när doktorer firas".

Det är ganska bedrövligt att tidningen beklagar sig över en stor akademisk högtid som går loss på 982 265 kronor. Det hade ju varit lite bättre om man istället uttryckt glädje över att universitet skapar traditioner och att Örebro fått 46 nya doktorer och ett antal installerade professorer.

Örebro universitet är antagligen lika bra för Örebro som Svampen, SCB, det nedlagda Livregementets grenadjärer och kex- och skofabriker i historien. 982 265 kronor ger mångdubbelt tillbaka.

Eftersom folk på universitetet kan läsa är det sannolikt att de även prenumerar på NA. Men kanske borde de fundera över detta.

Skolavslutning i skolan - Sotenäs kommun gör rätt men fel

Kyrkan är öppen för alla. Den troende, den tvivlande och den sökande.

Sotenäs kommun har beslutat att skolavslutningar under de kommande fem åren ska ske i kyrkan. Utbildningsnämnden hanterar sakfrågan väl men möjligen är just skolavslutningens förläggning en sådan fråga som nämnden inte har rätt att lägga sig i. Vidare är det tveksamt om något kyrkoråd eller kyrkoherde kan låta boka upp en kyrka fem år fram i tiden.

Enligt tidningen Bohuslänningen har en enig utbildningsnämnd i Sotenäs kommun gett förvaltningschefen i uppdrag att för de kommande fem åren planera för jul- och vårterminsavslutningar i kyrkan. Detta gäller för alla skolor utom Hunnebostrands skola, som har andra traditioner. – Vi följer Skolverkets rekommendationer i och med det här beslutet, svarar utbildningsnämndens ordförande på frågan om beslutet står i överensstämmelse med skollagen och diskrimineringslagen.

I sitt beslut säger utbildningsnämnden att Sotenäs har en stark förankrad tradition med skolavslutningar i kyrkan. Nämnden ger förvaltningschefen i uppdrag att för tidsperioden 2011-2015 boka och planera för jul- och vårterminsavslutningar i kyrkan, för Kungshamn- Åsenskolan, Smögens skola, Bovallstrands skola och Sotenässkolan.

Sakfrågan och den upprivna debatten med JO-anmälan har kommunen hanterat bra. Även om jag själv är skeptisk till skolavslutningar i kyrkan gäller att om skolavslutningen utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt. Skolavslutningen är obligatorisk för eleverna men möjlighet finns till befrielse i undantagsfall. Det är därför viktigt att skolan informerar elever och vårdnadshavare om hur skolavslutningen kommer att utformas.

Men på två grunder kan beslutet ifrågasättas.

Att bestämma om lokal är inte en politisk angelägenhet

För det första är det högst tveksamt om förläggningen av skolavslutningarna verkligen är en fråga för utbildningsnämnden. Om någon begär beslutsprövning är det inte osannolikt att beslutet skulle upphävas då nämnden kan ha överskridit sin kompetens. Enligt 2 kap. 9 och 10 §§ i skollagen (2010:800) gäller att det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation och fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i skollagen eller andra författningar. Att fira skolavslutning är tvivelsutan pedagogiskt arbete. En rektor leder inte verksamheten på delegation från nämnden utan har egen kompetens genom skollagen. Detta innebär att den politiska nämnden inte har någon förmansrätt över rektorerna i dessa delar. Det är alltså rektor och inte den kommunala nämnden som ska besluta om hur skolavslutningarna ska utformas.

Kan en församling i Svenska kyrkan boka kyrkan för fem år?

För det andra kanske inte beslutet i dess bokstavliga mening verkställas på grund av den beslutsordning som gäller i Svenska kyrkan.

Enligt 41 kap. 3 § i kyrkoordningen får en kyrka får upplåtas för andra ändamål (till exempel skolavslutning) om det kan antas att kyrkorummet och dess inventarier kommer att behandlas med pietet och aktsamhet. Den får inte upplåtas för något ändamål som kränker kyrkorummets helgd. En upplåtelse får inte heller ske på så sätt att den hindrar församlingens gudstjänstliv eller verksamhet i övrigt. Det är församlingen kyrkoråd som beslutar i frågor om upplåtelse av en kyrka. Innan kyrkorådet beslutar om upplåtelse av kyrkan ska kyrkoherden, om han eller hon är förhindrad att delta i beslutet, ges tillfälle att yttra sig om det är möjligt. Ofta har man delegerat till kyrkoherden att besluta om upplåtelse.

Det ligger i sakens natur att det är väldigt vanskligt att besluta om sådant som ligger fem år fram i tiden. När man beslutar om upplåtelse måste man också veta hur skolavslutningen ska utformas. Eftersom församlingen måste reflektera över detta med pietet och aktsamhet måste man även acceptera programmet. Även om skolavslutningar alltid är trevliga och värdiga skulle det ju till exempel kunna finnas önskemål om musik som är kränkande. Burn the church med Hate Machine är förvisso musikalisk tilltalande men kränker helgden.

Kyrkoherden måste ta ansvar för vad som sker i kyrkorummet. Kanske anser kyrkoherden att han eller hon inte kan medverka i en samling i gudstjänstrummet där de sakrala inslagen är helt bortskalade. Ett kyrkoråd eller en kyrkoherde kan 2011 inte boka och binda upp sig eller efterföljande kyrkoråd och kyrkoherdar långt in i framtiden.

Kyrkorummet är inte vilken samlingslokal som helst. Det är ett rum för alla men inte för vilka aktiviter som helst.

Skolan ska komma till kyrkan

Viktigast är att skolan kommer till kyrkan för att lära sig om tro och religion. Kyrkan ska också verka för att eleverna lär sig förstå att det är ett öppet rum som förvaltar traditioner och bär rika kulturskatter. Kyrkan är öppen för alla. Den troende, den sökande och den tvivlande.

Om min skepsis till traditionen med skolavslutningar i kyrkan har jag skrivit tidigare.

Läs även biskop Ragnar Persenius på DN Debatt i januari 2011

Kyrkans Tidning, Dagen