En verksamhet kan inte baseras på nödrätten

DN skriver idag ledare om hur Socialstyrelsen tidigare i veckan upphävde de föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder som rått för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer. Socialstyrelsen beslut att upphäva två föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder i äldreomsorgen har skapade snabbt en diskussion och befogad oro bland vårdgivare om möjligheterna att använda larm, lås och bälten inom vården och omsorgen om personer med demenssjukdom. Oron beskrevs tydlig med hur dementa personer ger sig ut på promenader och skadar sig själv men Socialstyrelsen menar att den kritiken inte är befogad.

DN uppmanar lagstiftaren att raskt och resolut skapa en lagstiftning som väger dementas skyddsbehov mot deras rätt till integritet och självbestämmande. Jag delar den uppfattning inte minst är viktigt att så sker för att undvika att man i större utsträckning tivngas tillämpa lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Särskilda prövningar och domstolsprocesser ökar förvisso rättssäkerheten men å andra sidan kan detta också betraktas som integritetskränkande.

På en punkt skapar Socialstyrelsens skrivningar klara osäkerhetsmoment för de anställda. Så är fallet när man lyfter fram den så kallade nödrätten. Nödrätten innebär ansvarsfrihet för handlingar som företagits i nödvärn eller nöd. Gärningar som normalt är straffbara kan under vissa förhållanden kan medföra att en person går fri från ansvar. Ett exempel skulle kunna vara att en dement person i tunna kläder vill ge sig ut på promenad i stark kyla. Personalen kan då fysiskt hindra personen utan att riskera att fällas till ansvar för olaga tvång. För att en handling ska kunna rymmas under nödrätten får den inte vara oförsvarlig med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt. Det ska råda en proportionalitet mellan handlingen och den fara som föreligger. En nödhandling förutsätter att den gärning som företas i nöd ska vara påkallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som offras.

Det är orimligt att personal som är utbildad och skickliga på vård och omvårdnad rutinmässigt ska behöva ha nödrätten som arbetsredskap. Det är svår materia som man till varje pris måste se som en metod inom långtidssjukvård och särskilt boende.

Socialstyrelsens meddelandeblad om upphävda föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder