Den som vill bli ihågkommen - och vem vill inte det - tänker gärna ut en prisdonation. Alfred Nobel hade kanske inte detta som mål, men hans namn har blivit liktydigt med Prisinstiftaren med stort P. Hur blev det så? Han lade ansvaret för att välja pristagare på institutioner som redan hade prestige. Att sedan en riktig kung överlämnar priset är förstås ett plus. Men det som är svårt att efterlikna är just prisutväljaren, den bör redan vara etablerad och den bör ha en viss frihet i sitt val; då finns förutsättningen för att dess val ska bli respekterat.Men yttre omständigheter kan göra att ett pris dras i skiten. Om man idag frågar svenskar om Carnegie så kopplar de till ett gäng som spekulerat vilt och som tvingat staten att komma till räddning. Få tänker på Carnegiestiftelsen. Den fond som grundades 1911 med hjälp av en av den amerikanske industrimannen Andrew Carnegies donationer. Carnegiestiftelsen delar ut belöningar till personer som räddat andras liv med fara för eget och stöd till anhöriga till dem "som omkommit under utförande av sådana fredliga hjältebragder".
För däri ligger ett pris lockelse: Du får det därför att du är förtjänt, inte därför att du känner dem i priskommittén.
Men i Sverige är det staten som räddar Carnegie. Må aldrig Nobels namn dras ned i sådan skit.
För övrigt ska det bli spännande att få veta vem som blir första mottagare av The Birgit Nilsson prize med en prissumman på en miljon dollar. Vilka som ingår i juryn vet vi inte ännu. SvD
The Birgit Nilsson Prize
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar