Namnpublicerandets dilemma

Upsala Nya Tidning publicerade idag namnet på den före detta länspolismästare som häktats på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till våldtäkt av minderårig. Aftonbladet och Expressen följde snabbt efter medan DN och SvD fortfarande håller fanan högt och betänker att det handlar om en person som inte är dömd.

UNT:s redaktion förklarar krystat att man namger därför att det handlar om en polisman som gjort sig känd för att verka för jämställdhetsfrågor och att allmänhetens tilltro till rättsväsendet bygger på förtroende för de personer som är verksamma där. Tidningen hycklar när man säger att om en person fullständigt sviker ska inte det få effekter för alla andra.

För det första är det lite egendomligt att just Upsala Nya Tidning är först ut. Självklart handlar det om att Upsalaborna väl känner till mannen och läst om konflikter mellan länspolismästaren och underställda polismän. För det andra har tidningar själva medverkat kring intresset för den misstänktes person. De skrev tidigt om hans engagemang i värderingsfrågor och vidare publicerades bilder där han på blurrade bilder syntes i uniformsmössa. Ganska lätt identifierbara.

Personligen tror jag att tidningarna inte är ärliga när man motiverar sina publiceringsbeslut. I själva verket handlar det om att nya media som bloggar går före media och namnger. Igår kunde man på drakarnas webblatser se twinglade bloggar där den misstänktes namn publicerades. Klart att media känner sig frånåkta.

Men sammantaget är namnpubliceringar inte bra. Många minns den som pekats ut som misstänkt. Den personen döms på förhand. Skulle vederbörande frias är det få som kommer ihåg detta.

Staffan Dopping skriver bloggar - Pressetik i lågsätet
UNT:s redaktion förklarar sin namnpublicering

Bloggar om pressetik