Jag har under dagen skrivit inlägget "Jägarna görs en björntjänst" där jag menade att de jägare som medverkar till spektakulär mediabevakning kring licensjakten på varg gör sig själva en björntjänst. Den folkliga opinionen för vargen ökar.
Likaså kan jag konstatera att Naturskyddsföreningen hamnar rejält fel när man försöker skapa uppmärksamhet genom att anmäla licensjakten till EU-kommissionen. Det är inget annat än rättshaveri.
Enligt art- och habitatsdirektivet kan undantag för fredning av en hotad art göras om det inte finns någon annan lämplig lösning och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Ytterligare förutsättningar är att undantaget tillämpas under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning. Undantaget får enbart röra vissa exemplar av arten i en begränsad mängd, som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna (I Sverige Naturvårdsverket).
Det är precis vad Naturvårdsverket gjort när man belutat om licensjakt efter varg 2010 (beslutet). Följer man Statens Veterinärmedicinska Anstalts uppdaterade information om licensjakten kan man nog konstatera att jakten är väldigt organiserad. Vidare är det viktigt att notera att licensjakt inte får ske i det så kallade Galvenreviret i Gävleborgs län där det finns en invandrad varg, och avkomlingar till den så kallade Pessinskivargen som invandrade från Ryssland/Finland 2006/07.
Frågan är avgjord av EG domstolen genom målet C-342/05. EG-domstolen kom i sitt avgörande fram till att det inte stred mot Art- och habitatdirektivets artikel 16 att tillåta viss jakt trots att arten inte hade uppnått gynnsam bevarandestatus.Ärendet gällde viss jakt på varg utanför renbetesområdet i Finland.
Efter detta avgörande har Large Carnivore Initiative for Europe på EG-kommissionens uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur. Riktlinjerna har antagits av kommissionen och kan enligt kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av rovdjursförvaltningen, framför allt inom EU. I riktlinjerna ges rekommendationer om hur Art- och habitatdirektivet bör tillämpas när det gäller förvaltning av stora rovdjur. Regeringen gör, helt i enlighet med direktivet, bedömingen att en långsiktigt livskraftig vargstam kräver en förbättring av stammens genetiska status och att det är mer angeläget än en fortsatt tillväxt på smal genetisk bas (Proposition 2008/09:210, En ny rovdjursförvaltning).
Vi som vill att det ska finnas vargar i Sverige måste ha förståelse för rovdjurpolitiken. Det är viktigt att få en bred acceptans kring rovdjursstammen. Det stora hotet mot vargstammen är att så många vill knäppa en varg, helst alla. Tjuvjakten kan helt enkelt decimera stammen totalt. Det är en svulst som inte går att kontrollera. Men kan vi skapa en balans och acceptans finns det utrymme för att stammen ökar. Kan vi sedan få fler revir är det också sannoliktatt vargpopulationen kan tillåtas väsentligt överstiga dagens mål på 210 individer.
DN, SvD, SvD, GP, Aftonbladet, Värmlands Folkblad,
Bloggar om varg, rovdjur, jakt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
En examen i biologi toppar en examen i juridik när det kommer till naturvård.
Ja men utan jurister blir det ingen naturvård. Här handlar det om samverkan. Och ska man målet att vinna framgång i EG-domstolen ska nog jurister och naturvetare samvera. Naturskyddsföreningen, som ofta är min ledstjärna, har en ordförande som är expert på miljö- och engergisystem. Om han är biolog vet jag inte. Det verkar inte så när man tar del av hans forkning. Han är trovärdig hur som haver. Men att gå till kommissionen verkar mer vara publicitetsfrieri än baserat på insikt om direktivet brister och möjligheter.
Beteendevetare är nog också bra när det gäller rovdjursfrågor.
Tja, det är några saker som både Per och regeringen har valt att bortse ifrån när det gäller EG-domstolens dom, där Finland fälldes för olaglig jakt. Det är naturligtvis så att vi inte går ut exakt med vad vi tänker trycka på i anmälan innan vi lämnar in den. Det vore något av ett juridiskt självmål. Jag nöjer mig med att konstatera att det finns flera flagranta missar när det gäller den formella grunden för Naturvårdsverkets beslut och hur beslutet faktiskt verkställdes.
Vad kommissionen har uttalat i de kryptiskt formulerade riktlinjerna går att diskutera – men man ska inte glömma att kommissionens uttalanden inte är att räkna som en rättskälla i egentlig mening. Kommissionsdokument har inte alls samma tyngd som t.ex. propositionstext har i Sverige. Rättstraditionerna divergerar på denna punkt på ett avgörande sätt.
Till yttermera visso framstår det som lite komiskt att kalla den vargjakt som skedde i januari för "selektiv" och att den skedde "under strängt kontrollerade former". Hur många var det till exempel som höll i gevären under jakten? Vilken kompetens hade de? Det räckte ju som bekant med att jaktledaren hade registrerat sig. Deltagarna behövde bara ha jägarexamen – något som man kan fixa på en dag eller två om man har lite bråttom.
Jag håller emellertid med Per om att tjuvjakten är ett allvarligt problem. Tjuvjakt är enligt statistiken den vanligaste dödsorsaken för svenska vargar. Problemet är att det finns skäl att tvivla på om januaris vargjakt verkligen bidrog till ökad acceptans och minskad tjuvjakt. Legalisering av kriminell verksamhet är en komplicerad sak, som kan ge vitt skilda resultat. Den som påstår sig kunna förutsäga hur det experimentet kommer att avlöpa är ute på hal is.
Jag kan slutligen försäkra Per om att vi aldrig skulle göra ett utspel av det här slaget utan att först ha analyserat frågan. Givetvis har vi konsulterat några av landets bästa rovdjursbiologer och miljörättsforskare. Det arbetet påbörjades ungefär ett halvår innan Mikael uttalade sig.
Oscar Alarik
Jurist, Naturskyddsföreningen
Skicka en kommentar