Lärarna, och kanske främst deras största fackliga organisation Lärarförbundet, har de senaste åren varit framgångsrika lobbyister. Deras frågor har uppmärksammats och ofta har de fått politisk gehör.
Det parti som i större utsträckning än andra satt skolfrågorna på agendan är folkpartiet. Lars Leijonborg besitter posten som utbildningsminister och Jan Björklund är skolminister. Utifrån dessa faktum skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd.
Men i debatten synes Lärarförbundet intensifiera kritiken mot alliansen i allmänhet och folkpartiet i synnerhet. Lärarförbundet har ifrågasatt skolministerns uttalanden om betyg och förslagen om bättre ordning i klassrummen får tummen ner. Ett par folkpartistika kommunpolitikers förslag att göra svenska till ett koncerspråk och förbjuda elever att samtala på sitt hemspråk skjuts i sank av den allmänna debatten och Lärarförbundet sällar sig till de kritiska.
Inte en dag går utan kritik mot skolpolitiken från lärarnas sida och idag är det dags igen. I en debattartikel på SvD Brännpunkt varnar Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz för regeringens aviserade förändringar i lärarutbildningen. Regeringen har signalerat att man inom kort ska besluta hur lärarutbildningen ska inordnas i det internationella samarbetet för högre utbildning. Lärarförbundet varnar för en uppdelning av lärarkåren som blir följden av att man sänker kunskapskraven för halva lärarkåren.
Det är något som inte stämmer när Lärarfacket så tydligt deklarerar att man inte är nöjda trots att alliansen så tydligt gett sken av att man satt skofrågorna. Lärarkåren är viktig och allmänheten lyssnar på dem.
Andra bloggar om: folkpartiet
Inlägg
6 kommentarer:
Kommunisterna har skrivit ett bra inlägg om folkpartiets utspel på http://www.skp.se
Lärare är ju inte någon homogen grupp, där ryms ju väldigt olika personligheter. Men de bra lärare jag träffat under åren som förälder verkar inte direkt dela Björklunds visioner om hårdare tag som lösning på skolans problem.
RS
kulturbloggen.com
De lärare jag mött på senare år har imponerat. Man har en juste iinställning till lärande och är väldigt professionella.
Jag känner spontant att Lärarförbundet har lärarkollektivet med sig.
Jag tror inte att skolans problem ligger i för få eller för dåliga lärare. Däremot finns det för få andra vuxna i skolan - såna vuxna som barn idag behöver möta, som elevassistenter, skolvärdinnor, fritidsledare, kuratorer etc.
Det är en gigantisk svårighet att lärare idag måste axla alla ovanstående roller, som vore jätteenkelt att åtgärda. Men det kostar ju stålar förstås.
Nackdelen är ju att uteblivna satsningar på eller besparingar i skolan alltid hoppar upp och biter en i ändan efter ett par år. Sen kan majoren pladdra hur mycket han vill - och han gillar inte att bli vare sig emotsagd eller överbevisad kan jag säga av egen erfarenhet.
Likamycket som Per önskar att Centern agerade som ett Centerparti mot Frederik Federly, kunde man ju önska att Folkpartiet kunde göra något åt Björklund.
Jag tycker inte heller att fp har rätt i allt i sin skolpolitik. Men fp har iallafall helt rätt i att något är seriöst snett med lärarutbildningen.
Jag känner ett par ämneslärare som anser att lärarhögskolan är direkt kalleankaartad jämfört med deras studier i respektive huvudämne.
Kraven är enligt dem så låga på lärarhögskolan, att det i princip räcker med fysisk närvaro (och några halvtaskiga inlämningsuppgifter) för att bli "utbildad" lärare. Den är ingen vidare grund för en ny lärare direkt.
Visst, seriösa studenter gör bättre ifrån sig än så. Men några krav är väl ändå rimligt att ställa även på lärarhögskolorna?
mvh /Jan Garefelt
Jan
Varför går inte dina vänner, ämneslärarna ut och berättar om sin uppfattning?
Skicka en kommentar