Tidigare vapenamnesti hade kunnat eliminera mardrömmar

Vapenamnesti mars-maj 2007
En av mina kollegor har en enorm förmåga att plocka ut det riksdagstryck som just jag behöver. Ibland gör hon det med glimten i ögat. Som till exempel idag då Justitieutskottets betänkande
2006/07:JuU2, Vapenamnesti, låg och väntade i brevkorgen. Inom kort förväntas riksdagen besluta att den som innehar skjutvapen eller ammunition utan att ha rätt till det inte ska dömas till ansvar för innehavet om han eller hon frivilligt lämnar in vapnet eller ammunitionen till en polismyndighet mars till och med maj 2007. Senast vi hade vapenamnesti var under tre månader 1993. Den socialdemokratiska oppositionen tar det enormt djärva ideologiska steget och föreslår vapenamnesti under hela sex månader.

Jag drömde att jag stal ett vapen
Från det att jag lämnade armén för dryga 20 år sedan har en dröm förföljt mig. Lite av en mardröm för en laglydig gosse som jag. Titt som tätt vaknade jag kallsvettig efter att ha drömt om en AK4 som jag lånat med mig hem. Bara det är ju heltokigt men värst av allt, i drömmen, hade jag aldrig lämnat tillbaka vapnet. Drömbilden var tydlig. Jag hade i drömmen använt bössan några gånger för provskjutning och därefter gömt den i garderoben. I den obehagliga drömmen fanns ett stort dilemma. Hur lämnar man tillbaka ett vapen till ett nedlagt regemente utan att buras in.

Om jag under alla dessa år ändå hade fått läsa propositioner och utskottsbetänkanden om vapenamnesti så hade min dröm upphört. Möjligen kan denna mardröm ha dröjt sig kvar hos mig efter att så många reservofficerare trotsade general Ove Victorins order att lämna in tjänstevapnen. Tramsgubbar. Man kan väl inte ha officerare som ifrågasätter sin chefs order.

Slutsats
Jag tror inte på vapenamnesti. Det ska bli intressant att få reda på hur många Glock, Sig Sauer och Kalashnikov som registreras hos polisen nu i vår. Men en sak är säker. En sådan här lag om vapenamnesti kan underlätta för sådana som mig att sova bättre. I drömmen hade jag ju kunnat lämna in min automatkarbin till polisen.

Det är skönt att det bara är i drömmen man begår allvarliga brott. Något för drömtydaren.

Andra bloggar om: politik, vapenamnesti