SvD har en bra artikel om den hypade och i mångt sneda mediarapporteringen kring finanskrisen. För att locka mig som läsare sätter man rubriken "Mamma gråter för att hon läst tidningen". Signaturen Kingkong är med rätta arg för att han eller hon har en mamma som fylls av oro. Men mammas oro handlar trots allt sannerligen inte om en oviss framtid.
Själv hoppas jag på bättre tider och dagens enda kontakt med finansmarknaden inskränkte sig till ett positivt telefonsamtal med en banktjänsteman på Handelsbanken. Det märktes att hon var stolt över sin bank.
Jag blir också fundersam över medias rapportering. Nog är det trams att man skriver artiklar på temat "så mycket har statsråden förlorat". Vadå förlorat? Förlorat har man möjligen när man realiserar förluster.
Men det finns de som har all anledning att gråta. Tyvärr kommer derars känslor inte fram. Det är liksom lite skämmigt att vara en looser. I förra veckan när jag passerade Volvo Umeverken var det inte svårt att tänka på de duktiga industriarbetare som kanske skaffat hus och som nu blir av med jobbet. Idag är det lätt att identifiera sig med 550 av totalt 700, anställda på Sony Ericsson i Kista som blir av med sina jobb. SvD
Regeringen agerar rätt och skapar trygghet när man höjer insättningsgarantin. Men nog är det ganska signifikant att den moderata finansministern Anders Borg blir den som står i förgrunden samtidigt som det ansvarige statsrådet Mats Odell i media betraktas som ganska ointressant. DN, Aftonbladet
2008-10-06
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar