Rör inte min brandman

Vid flera tillfällen har jag skrivit under rubriken "Rör inte min brandman". Det har givetvis handlat om den absurda situationen att brandmän utsätts för våld och hot i samband med tjänsteutövning.

Sydsvenskan skriver idag ett bra reportage om den absurda situation som råder i Rosengård, Malmö. Brandmännen som rycker ut på bränder och ska som regel invänta polis vid alla larm. Styrkeledaren kan dock alltid välja att köra fram direkt utan polis om det gäller liv.

– Vi är ju brandmän i hjärtat. Det bär emot att rycka ut på nittio sekunder och sedan stå och vänta på polisen i kanske tio minuter. Får vi ett larm om en lägenhetsbrand, ska vi då stå och vänta på polisen, frågar styrkeledaren Magnus Johansson på Jägersrostationen.

Jag är inte mycket för hårda tag och inser att det handlar om sociala problem och inte genuin ondska. Men när man angriper brandmän är det rejält illa i skallen. Detta kan inte fortsätta. Här måste vi normalt funtade människor sätta in åtgärder. Handlar det om straffmyndiga ungdomar måste snabba frihetsberövanden till. Det är inte tillräckligt att ordna studiebesök på brandstationen i Hyllie. När det gäller underåriga ska föräldrar och övrig familj konfronteras med den urspårade familjemedlemmen. Några veckor med familjen på långt avstånd från Ramels väg är en bra början.