Idag överlämnade utredningen Yrkeskrav i äldreomsorg sitt betänkande I den äldres tjänst. Äldreassistent - ett framtidsyrke (SOU 2008:126). Utredningen föreslår vad man kallar en kompetensreform för att kvalitetssäkra omsorgen och tydliggöra vilken kompetens omsorgspersonalen behöver. I grunden bygger förslagen på en ändring i socialtjänstlagen och en ny lag om kompetens hos personal som arbetar med stöd och hjälp för äldre.
Allt detta låter ju bra. Vem vill inte försäkra sig om att personalen i äldreomsorgen är väl skickade för sin viktiga uppgift.
Men frågan är om inte äldreomsorgsminister tar upp en gammal socialistisk tradition när hon excellererar i att peta in lagstiftningsverktyget in absurdum. Man kan ju förledas tro att utbildningsnivån på personalen i äldreomsorgen är erbarmerlig men 2007 hade drygt 76 procent av undersköterskor och vårdbiträden yrkesförberedande omvårdnadsutbildning. I särskilda korttidsboenden hade 92 procent formell utbildning. Problemen som vi sett i äldreomsorgen har sannolikt mer sammansatta orsaker än kompetensen hos en minoritet av personalen.
Redan idag gäller enligt socialtjänstlagen att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Vidare gäller att insatserna ska vara av god kvalitet. Att tro att detaljregler är den godiska knuten verkar ganska orealistiskt och riskerar att ta fokus från de verkliga problemen. Personligen tror jag att ett av de största gisslen i äldreomsorgen är att den ser ut att vara baserad på en finansiering som förutsätter att man har många deltidsanställda. Återigen är det alltså en resursfråga och förlorare är kvinnorna.
Slutligen tar man sig för pannan när man läser ett förslag där regeringens utredare talar om kostnader på dryga tre miljarder medan Sveriges Kommuner och Landsting talar om en initial kostnad på 17,5 miljarder kronor. Det skiljer liksom lite väl mycket i bedömningen.
SvD
Bloggar om äldreomsorg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Vettig analys. Det är nog så att det är antalet som ingår i vårdkedjorna som bör vara fler. Helst heltidsanställda med komplettering av deltidsanställda.
Vad kostnaden kommer att bli får väl stat och landsting försöka enas om. Det viktiga är att äldrevården över hela landet har samma helst goda kvalité.
Omtanken är viktig och detta visar vårdpersonal i stort sett jämt.
Men några stolpskott förekommer naturligtvis.
Javisst. Fler händer behövs.
Hur ställer du dig till privatiseringen av vården? Jag kom att tänka på ämnet när jag nyligen läste antologin Vinst, utgiven av Ersta diakoni och Verbum Förlag, där begreppet vinst problematiseras och diskuteras utifrån olika synvinklar:
- Är det rätt att tjäna pengar på gamla och sjuka?
- Vinst eller inte - det är väl ändå resultaten som är det viktiga?
...och så vidare
Privatisering av vård har jag ingenting emot. Men jag vill att det ska finnas kvar offentliga aktörer och jag vill att det ska finnas en mångfald non-profitföretag som aktörer.
Jag hyser en stor oro att kapitalstarka privata aktörer slår sig in på marknaden och slår undan benen på småföretag såsom personalkooperativ. Smånningom står vi där med skägget i brevlådan och konstaterar att vi har en samling monopolutförare som skruvar upp priset.
Skicka en kommentar