Skolavslutningar i kyrkan

Foto: Claes Göthberg, Uppsala stift
-Att behålla skolavslutningarna i kyrkan vore att göra våld på oss själva och ett okänt antal elever och lärare, säger biskop Ragnar Persenius i Uppsala i en debattartikel i DN. Byt ut skolavslutningen före jul mot en inbjudan under advent till en andakt i kyrkan! Ersätt skolavslutningen inför sommarlovet med andra erbjudanden under året då eleverna får lära känna det som sker i församlingen vid de stora högtiderna och de avgörande tillfällena i livet avslutar biskop Ragnar.

Bra argumentation av Persenius
Ragnar Persenius sätter ord på mina egna tankar om skolavslutningar i kyrkan. Jag har haft svårt att formulera mig när det gäller denna debatt. Å ena sidan förstår jag dem som ser en fin tradition kring skolavslutningar i skolan. Men å andra sidan anser jag att en skolavslutning i kyrkan måste ramas in som en gudstjänst. Kyrkan måste vara kyrka. Dessutom ser jag ett problem med att skolavslutning i en religiös lokal kan bilda normen och därmed utestänga elever som har en annan tro. En minoritet ska inte alltid behöva anpassa sig.

Öppen kyrka
Det är viktigt att alla som deltar i en gudstjänst har förståelse för i vilket sammanhang man deltar och på alla sätt måste både skolan och kyrkan motverka en känsla av tvång. Jag är allergisk mot att det är den som avviker från flertalet som ska tala om sin belägenhet. I den här debatten har få yttrat sig och sakliga argument har lyst med sin frånvaro. I debatten har till exempel Humanisterna bara varit arga och chikanerat de som har en tro.

För mig handlar det om respekt för mångfalden och att vara en förebild. Svenska kyrkan har ett erbjudande om tro och gemenskap.

Överfört på mig själv
Jag försöker sätta mig in i en situation där jag själv inte skulle vara bekväm. Låt oss säga att jag flyttar till en plats där församlingar typ Livets ord är väldigt starka. Alla mina skolkamraters föräldrar menar att det är tradition att vandra till en församlingssal och ha ett bönemöte. Kanske finns inslag som tungotal och predikningar typ Åke Green. Skulle jag då tycka att det var helt okej att jag själv skulle behöva protestera och anmäla mig avvikande för att inte behöva gå med till bönemötet?

Biskop Ragnar Persenius i Uppsala skriver en bra argumenterande text på DN Debatt och han lyfter särskilt fram att kyrkan ska erbjuda många tillfällen där skolan får möte kyrkan. Texten måste läsas med reflektion och eftertanke. Den är klockren. Om man också läser artikeln "Uppsalabiskop går emot skolavslutningar i kyrkan" i Kyrkans tidning trillar poletten ned helt och hållet.

Hur stor är traditionen?
Det skulle vara kul att veta hur vanlig traditionen med skolavslutningar i skolan är. För mina egna barn dröjde det nio år innnan de hade skolavslutning i kyrkan. De flesta av mina kamrater i Stockholm har överhuvudtaget aldrig haft skolavslutning i kyrkan. Antagligen för att det var så långt till en lämplig kyrkolokal.

Själv gick jag i en skola nästgårds med den vackra Brännkyrka kyrka och vi hade alltsomoftast skolavslutning i kyrkan. Jag noterar att det inte varit ovanligt att skolor i traditionellt kyrksamma bygder valt att inte ha skolavslutning i skolan som ett mer eller mindre personliga ställningstaganden till enskilda präster. Det har naturligtvis varit smärtsamt för kyrkan och många elever som verkligen haft tradition och vana att fira gudstjänst.

Bra exempel i Umeå
Ett lästips om ett bra samarbete mellan skola och kyrka hittar du i tidningen Spira. Länk. Carlskyrkans i Umeå medarbetare Elisabeth Tobiasson besöker mellanstadieelever vid ett par tillfällen då man arbetar med Bibeläventyret. Ett material som torde följa skolans riktlinjer.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan