- Jag skulle aldrig som lärare kunna underkänna en sjuåring, säger Inger Seffers, lärarförbundets ordförande på Gotland till webbplatsen helagotland.se. Detta som en reaktion på att skolminister Jan Björklund flaggat upp för en lagändring som ska göra det möjligt att ge förstaklassare betyg från och med i höst.
Men Björklund tycker att det är okej att med ett skrifligt omdöme knäcka självförtroendet hos ett barn. Man önskar han var lika tuff mot sin egen omgivning och gav betyg till sin egen partiledare hur han agerat i dataintrångsärendet. Underkänt lär väl omdömet bli.
Själv fick jag betyg redan i tvåan. Men på goda grunder hävdar jag att mina föräldrar visste mindre om min situation i skolan än jag vetat om mina barn. Givetvis är det utvecklingssamtal som gäller. Inte skriftliga omdömen.
Alliansen är intressant. Moderaterna styr på ett trovärdigt sätt med en uppenbar realpolitisk inriktning. Kristdemokraterna tvingas ta strid med egna starka väljargrupper och inse att man måste anpassa sin abortpolitik. Centerpartiet syns inte på annat sätt än genom riksdaglsedamoten Fredrick Federleys upptåg och när det gäller folkpartiet önskar man att det var Cecilia Malmström som dök upp framför Leijonborg och Björklund. Under min uppväxt var lärarna i allmänhet folkpartister. Men det tillhör väl historien nu.
DN. sjuåringar kan bli betygsatta i höst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Sifferbetyg åt sjuåringar låter som ett stolpskott, men för övrigt har folkpartiet en skolpolitik som kan göra det till lärarnas parti igen. Partiets analyser av skolans problem kommer nära verkligheten och ambitionerna att våga pröva nya lösningar är lovvärda. Många i skolan är trötta på det eviga utredandet och oförmågan att ta itu med oordningen.
Jag har uppfattat det som att pedagogerna uppskattat folkpartiets analyser när partiet varit i opposition. Men när man nu börjar gå till handling både nationellt och lokalt kommer kraftiga ifrågasättanden.
Mig veterligt finns bara en lärare i regeringen men än så länge har hon inte behövt bekänna färg i skolfrågorna.
Jag tror att mycket hänger på läraren och hur denne vill använda möjligheten till att ge betyg och/eller skriftliga omdömen.
Låt mig ta två fina exempel från min skoltid.
När jag gick i låg- och mellanstadiet, så hade vi inga betyg men vår fröken gav guldstjärnor och stämplar med välkända figurer från Disneys värld. En guldstjärna kunde jämföras med dagens MVG och stämplarna med VG och G, beroende på om du fick en eller två. Alla i den klassen jag gick i gjorde sitt yttersta att få en guldstjärna eller i alla fall två stämplar. Stolta visade vi våra alster och kämpade på. När hennes lärartid var slut och vi skulle börja högstadiet fick vi varsitt skriftligt omdöme – i form av ett vykort med en teckning där vår fröken tryckte på det vi var bäst på! Inga nedtryckande ord om det vi var sämst på. Hon visste hur hon skulle få oss att växa och förstå att vi kan!
När vi sen började 7:an kom betygen. En manlig lärare hade sina favoriter i klassen – de som tyckte som han. Jag var inte en av dom och fick självklart betyg efter det. Hade honom tillsammans med några andra lärare (gick i en klass där vi fick undervisning i grundämnena på finska och på svenska – där av två lärare) i ämnena fysik, matte, biologi, historia och kemi – vilket gjorde att han sänkte mina betyg avsevärt. Ena läraren ville ge mig 3:or och 4:or, men han ville högst ge mig 2:or. Denna lärare använde betygen som ett maktmedel att sänka de som han inte gillade. Hade ett medel på 2,5 i 8:an, men när han sen inte kom tillbaka i 9:an pga flytt så fick jag min chans. När jag gick ut ur nian, hade jag ett medel på 3,7 och kunde börja på teknis.
Så med denna söta lilla sanna historia vill jag bara säga att det beror helt och hållet på läraren hur betygen används. Är det ett maktmedel eller ett sätt att höja elevens självsäkerhet genom att puffa på där läraren märker att eleven har kunskaper? Och skulle det nu barka åt fel håll, så ska ju läraren självklart ge eleven en chans till och hjälpa honom/henne för att kunna höja.
Ja, sen kommer ju det naturliga: Finns det resurser till detta? Kan en elev få specialstöd i ämnen som han/hon ligger risigt till i? Det kan jag tyvärr inte svara på, mer än att hoppas såklart att möjligheten kan skapas.
Jag ska idag ge en aspekt på betyg som man ofta inte tänker på - rättssäkerheten.
När du skriver om hur alla kämpade för att uppnå bonus. Så är det tyvärr inte i vårt samhälle. Några kämpar och lyckas. För dem fungerar systemet. Men det finns en baksida. Ett antal får stämpeln: Du duger inte. Tidigt inleds utslagningen.
Den som föreslår betyg till sjuåringar visar brist på förmåga att inse hur många barn har det. Det vittnar om en skrämmande människosyn.
När vi nu lever i en tid där intresset för guldstjärnor och bokmärken varar fram till sju års ålder ska det bli intressant att se vilka gratifikationer som dagens skola bör använda.
Sanningen är ju att redan lågstadiebarn får vet att framgång mäts i att ha en fet mobil, snygg kropp och kändisskap. Det är skillnad på sjuttiotalet och 00-talet. Tråkigt att inte de som ger Björklund glada tillrop inser det.
Ja, det är väl tur att jag inte gett Björklund glada tillrop, då.
Jag vill bara att man ska försöka se det från två håll - inte bara ett - negativt eller positivt. Därför tog jag två händelser ur mitt skolliv - det positiva med hur en lärare kunde med hjälp av guldstjärnor och stämplar få ett barn känna sig kunnig och det negativa, då en lärare med makten att ge betyg trycker ner sina elever istället för att lyfta upp dom i ämnen som de är duktiga på.
Jag om någon vet att man inte kan vara duktig i allt. Och om man så bara är duktig i en sak - så ska man vara stolt! Det är även vi vuxna som måste se till att idealen som media och några andra vill göra gällande (alla ska ha mobiler när de föds, vara slimmade och vackra osv...) inte är det som gäller. Det är vårt ansvar.
Skicka en kommentar