När jag i september spekulerade om Lars Leijonborgs avgång skrev jag en kommentar på bloggen Samtida tankar:
I raden av officerstillmälen ser jag i dag att SvD Brännpunkt sätter rubriken "Major Björklund får inte bli general". Möjligen är skribenten Lars Drake, docent i ekonomi, socialliberal och f.d. folkpartist i Uppsala helt oskyldig till rubirksättningen när han kritiserar Björklunds olyckliga och kategoriska uttalanden om USA:s Irakpolitik. Men denna artikel kanske är en av få där det är relevant att koppla till Björklunds yrkesbakgrund.
En politiker som verkligen blev general eller egentligen amiral var statsministern och högerledaren Arvid Lindman. Lindman (1862-1936). Lindman var industriledare då han slog in på politikens bana och eftersom han haft en karriär som sjöofficer (1882-92) och blivit kommendörkapten av andra graden (motsvarand major) var det läge att 1907 göra honom till konteramiral i flottans reserv. Det blev liksom snyggare att just statsministern kunde dra på sig amiralsuniform när de andra statsråden uppträdde i den bleka statsrådsuniformen som användes under Lindmans första statsministerperiod (1906-1911). 1928-1930 gjorde "amiralen" come back som statsminister efter det andrakammarval som gått till historien som kosackvalet. Socialdemokraterna hade lierat sig med kommunisterna och led valförlust.
Andra bloggar om: Folkpartiet, politik, Jan Björklund
I morgon kommer debatten om vem som efterträder Leijonborg att dra igång. JanJag tyckte vid den tiden att jag var fyndigt och relevant men när jag nu konstaterar att var och varannan debattör gör sig lustig över Jan Björklunds bakgrund som officer börjar jag bli trött på kopplingen. Den saknar grund och egentligen ska det väl uppmärksammas som något positiva att Björklund har en ordinär yrkeskarriär bakom sig. Han kan ju därmed inte åsättas epitetet "politikerboriler".
Björklund är för hård och känns vara kvar på 80-talets kaserngård. Men Karin Pilsäter eller Cecilia Malmström skulle kunna vara de rätta.
I raden av officerstillmälen ser jag i dag att SvD Brännpunkt sätter rubriken "Major Björklund får inte bli general". Möjligen är skribenten Lars Drake, docent i ekonomi, socialliberal och f.d. folkpartist i Uppsala helt oskyldig till rubirksättningen när han kritiserar Björklunds olyckliga och kategoriska uttalanden om USA:s Irakpolitik. Men denna artikel kanske är en av få där det är relevant att koppla till Björklunds yrkesbakgrund.
En politiker som verkligen blev general eller egentligen amiral var statsministern och högerledaren Arvid Lindman. Lindman (1862-1936). Lindman var industriledare då han slog in på politikens bana och eftersom han haft en karriär som sjöofficer (1882-92) och blivit kommendörkapten av andra graden (motsvarand major) var det läge att 1907 göra honom till konteramiral i flottans reserv. Det blev liksom snyggare att just statsministern kunde dra på sig amiralsuniform när de andra statsråden uppträdde i den bleka statsrådsuniformen som användes under Lindmans första statsministerperiod (1906-1911). 1928-1930 gjorde "amiralen" come back som statsminister efter det andrakammarval som gått till historien som kosackvalet. Socialdemokraterna hade lierat sig med kommunisterna och led valförlust.
Andra bloggar om: Folkpartiet, politik, Jan Björklund
4 kommentarer:
I början av 1900-talet må det ha gått an att bära uniform och uttala sig politiskt men sådan är inte verkligheten idag. Det vore undergrävande att idag bära uniform och uttala sig politiskt. Vissa saker som att delta i demonstrationståg eller sälja saker får man inte göra i svensk uniform. Å andra sidan har en yrkesofficer alltid rätt att bära uniform i Sverige.
Även om Statsminister Reinfeldts kostym inte överglänser General Syréns uniform så är statsministern högre i grad än generalen. Över statsministern finner vi sedan talmännen och sedan statschefen som råkar ha rätt att bära både generals- och amiralsuniform.
Uniformen må ha varit lämplig för en statsminister för 100 år sedan men jag ser hellre en statsminister som likt Anders Borg bär hästsvans. (Här vill jag dock i brasklappsanda försäkra att kompetens självfallet väger tyngre än klädesplagg och val av frisyr.)
Det orsakade viss uppmärksamhet när försvarministern nyligen uppträdde i M90 K i Afganistan. Han förklarade att han minsann var major i Amfibiekåren. Det hade varit bättre att rakt av säga att det var ett lämpligt klädesplagg just under fältförhållanden i Afganistan. Alla försvarministrar har haft på sig uniform. Vid sitt första förbandbesök på Livgardet dekorerades Leni Björklund med en basker.
Att statsministern är högre i rang än ÖB håller jag inte med om. De tillhör ju liksom inte samma beslutsordning.
Det enda som skiljer talmannen, statsministern och överbefälhavaren år är att deras placering i förhållande till statschefen vid kungamiddagar. Ordningen för detta framgår av hovkalendern.
Per Westberg,
Försvarsministern förklarade lungt och sakligt att;
1/ han var major i amfibiekåren och
2/ att fältuniformen är mer praktisk.
Ordet "minsann" får du själv stå för. Det fanns inget sådant tonfall när han sa det. Men det gäller väl att klistra på folk allt möjligt - något fastnar alltid.
Anonym
Helt rätt. Ordet minsann klistrade jag på. Men det faktum att han var major kunde han ha låtit bli. Det viktigaste var ju att fältuniformen var det rätta klädesplagget.
Skicka en kommentar