Tryckfrihet är viktigt men svårt

"Dataintrångsskandalen är definitivt en katastrof för journalistiken. Här bekräftas att den grundlagsskyddade anskaffarfriheten inte gäller i IT-samhället", skrev journalisten Anders R Olsson i Journalisten den 24 april. Debattartikeln uppmärksammas nu i Dagens Media och DN efter att den förre Expressenjournalisten Niklas Svensson dömts för dataintrång i den den s.k. folkpartispionskandalen.

Meddelarfrihet
Meddelarfriheten är en rätt enligt de båda grundlagarna tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som innebär att var och en har en rätt att fritt meddela uppgifter till massmedieföretag för offentliggörande. Som uppgiftslämnare kan man normalt inte straffas för detta trots att det annars skulle vara straffbart att lämna uppgifterna. Den som är offentliganställd kan till exempel i många situationer lämna ut hemliga uppgifter utan att straffas. När det gäller vissa sekretessbelagda uppgifter, till exempel sjukvårdens tystnadsplikt, kan man dock straffas men det är då justitiekanslern som företar utredningen.

Anskaffarfrihet
Anskaffarfrihet är ett uttryck som brukar användas om den rätt som enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen innebär att alla och envar har en rätt att anskaffa uppgifter i syfte att låta publicera dem.

Problem
Anders R Olsson menar att grundfundamenten i den unika svenska tryckfriheten rubbats i ochj med att vi gått in i IT-samhället och han menar att Siggeaffären före IT-samhällets intåg hade bestått i att Svensson fått ett antal pärma med cirkulär från sin uppgiftslämnare och att han inte skulle ha straffats för det.

Anders R Olsson anger i sin artikel att en journalist inte får göra inbrott eller hota för att komma
åt material. Här anger Olsson helt rätt att journalisten inte skyddas av offentlighetesprincipen. Men när det gäller att komma över ett lösenord och ta sig in i ett nätverk ser Olsson en stor skillnad.

Jag gör det ärligt talat inte. Att tekniken förändrat lagring och förmedling av information är uppenbart. Men har verkligen Olsson rätt att dataintrång inte borde vara straffbelagt för en journalist som agerar som Svensson. Expressens chefredaktör ansåg uppenbart att Svensson passerat gränsen för hur en jorunalist kan skaffa sig material

Olsson för onekligen ett intressant resonemang och skriver.

Det värsta med dataintrångsskandalen är att en vansinnig ordning nu cementeras. Ledande politiker, jurister och ledarskribenter har i åtta månader offentligen fördömt, med stämmorna darrande av indignation, det moraliska förfallet i fp-leden och den brottslighet som avslöjats. Av prestigeskäl kommer de inte på många år att kunna vända på klacken och förklara att den lagregel som allt ståhej bygger på är orimlig

Men här blandar han ihop korten. De fördömanden som han anger att ledande politiker, jurister och ledarskribenter offentligt uttalat handlar om en sorglig kultur i den politiska kampanjapparaten. Kritiken har inte annat än perfiert riktas mot journalisten Per Svenssons arbetsmetoder.

Det ska bli spännande att se om någon kompetent person analytiskt bemöter Anders R Olssons skarpa debattinlägg. Men det känns som att det just nu inte finns särskilt många rättsvetenskapsmän eller andra jurister som engagerar sig i yttrandefrihetens förskingring. Tryckfrihetens gränser verkar endast engagera journalister.

Det är synd. Vårt land har onekligen sedan länge haft en synnerligen välutvecklad tryckfrihet. Inte minst mot bakgrund av offentlighetsprincipen och meddelarskyddet. Tryckfriheten får inte stelna då nya tekniker ständigt tänjer och inskränker den.

DN, 27 april

Andra bloggar om: yttrandefrihet