Med anledning av universitetsadjunkten och socionomen Hjördis Flodström Nilssons Brännpunktartikel idag återpublicerar jag ett inlägg som jag skrev den 29 maj 2006. Det finns två sidor av den grävande journalistiken. Vetlandafallet är absurbt men tidigare program av Uppdrag granskning kan ha lett till att vi fått socialtjänstemän som är överdrivet försiktiga när det gäller ingripanden. Den undersökande spektakulära journalistiken har flera sidor och det är långt ifrån alla övergrepp som genom bilder kommer till våra vardagsrum.
Nu är det dags att gräva i SvT:s grävande journalistik och programmet Uppdrag granskning
TV-programmet Uppdrag granskning kan ha medverkat till att minska skyddet för barn som utsätts för kränkningar, våld och övergrepp. År 2002 sände man ett tendentiöst program med budskapet att ruskiga socialtjänstemän och känslolösa, närmast kriminella, fritidspolitiker i Oskarshamn tvångsomhändertar barn på lösa boliner. Programmet fick förvisso viss kritik i Granskningsnämnden men kanske borde man nu granska hur detta program kan ha påverkat allmänhet, tjänstemän och negativt och därmed minskat tilltron till det system som skall skydda barn från övergrepp och vanvård.
Från Yngsjömordet till tioåriga Bobby
Den 20 februari skrev jag blogginlägget "Den arma qvinnans tårar och böner rörde dem alls intet". Citatet var hämtat från Hanna Johansdotters gravsten på Brösarps kyrkogård. Hanna var offret i det s.k. Yngsjömordet 1889. En händelse som inte får förblekna utan kommer att visa oss på människans grymhet och offrens utsatthet. Jag drog i artikeln paralleller med det fullständigt bisarra illdåd som drabbade den tioårige pojken Bobby 2005/2006.
I dag började rättegången mot Bobbys mor och hennes sambo. Det är svårt att ta till sig åklagarens gärningsbeskrivning och det är närmast obegripligt att ingen i omgivningen reagerat. Men kanske har medias tveksamma bild av socialtjänsten bidragit till detta faktum. Media har inte alltid gett en saklig bild av vårt gemensamma ansvar att reagera när vi misstänker att ett barn far illa.
Anmälningsskyldighet
I samband med rättegången förs i media en debatt om mordet hade kunnat undvikas. Man försöker hitta andra syndabockar vid sidan om gärningsmännen och frågan som ställs är om skolpersonal och myndighetsföreträdare borde ha gjort anmälan.
Alla som professionellt har kontakt med barn och unga har en klar och tydlig bild av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (anmälningsskyldigheten). De sätter alltid barnet i centrum och de har tilltro till socialtjänsten och det rättssystem vi har. Uppdrag gransknings reportage om Oskarshamnsfallet 2002 kan ha lett till misstro. Och tvivlesutan är det många ur allmänheten som har en misstro till systemet. Det är inte orimligt att tänka att någon kanske misstänkt att Bobby for illa. Det är inte heller orimligt att tro att de funnits medmänniskor som underlåtit att delge socialtjänsten sina misstankar. Slutligen är det inte heller osannolikt att sådana program som Uppdrag granskning bidragit till allmänhetens misstro. Ingen vill väl medverka till att ett barn tvångsomhändertas på felaktiga grunder.
Skyddet för barn kan beskrivas som:
1. Alla och envar bör anmäla om man misstänker att ett barn far illa. De som i sin yrkesutövning arbetar med barn har en skyldighet att anmäla.
2. Socialtjänstens personal är erfarna och sätter barnet i första rummet.
3. Den vanligaste insatsen från socialtjänstens sida är att tillskapa olika former av stöd för familjen.
4. I de ovanliga fall där man tvångsomhändertar barn sker det en rättssäker prövning av domstolar. Tveka inte att kontakta socialtjänsten om Du misstänker att ett barn far illa.
Läs Radionämndens granskning av Uppdrag granskning
SvD 2002-12-11
SvD 2002-12-15
Socialarbetare i Oskarshamn ger en bra beskrivning av sitt viktiga arbete
Sakfrågan kvarstår. Uppdrag gransknings beskrivning av händelserna i Oskarshamn ledde bland annat till att socialnämnden ordförande fick motta en mängd mordhot. Tjänstemän och politiker framställdes i programmet som kriminella. Efter ett sådant program kan vi i allmänheten bygga upp en misstro mot systemet. De som yrkesmässigt arbetar med barn kan skrämmas att göra sin plikt, d.v.s. anmäla misstankar om missförhållanden. Ingen vill väl ha sin passbild i ett inslag i Uppdrag granskning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Idag är det en sådan press på socialnämnden när de ingriper. Det måste vara utan tvivel den enda möjligheten när man omhändertar - annars håller det inte i länsrätten.
Den andra sidan av saken är ekonomin. De flesta kommuner kämpar med budgeten, sociala sektorn ställs under sparkrav. I min kommun innebär ETT omhändertagande att socialbudgeten överskrides.
Ändå har vi fler placerade barn än den betydligt större grannkommunen...
Det finns inget försvar för att man blundar... bara förklaringar...
Bra att du för in ekonomin i detta sammanhang.
Men även när ett omhändertagande håller både i länsrätt och kammarrätt kan Uppdrag granskning, som man gjorde i Oskarshamnsfallet, vrida opinionen till hat mot socialtjänsten.
Förklaringar är vad man behöver för att det ska bli bättre.
Per: Bra att du tar upp den viktiga problematiken med barn som inte skyddas mot våld,övergrepp och vanvård.
Men faktum var att i Oskarshamn begick kommunen ett fel, och det har de erkänt.
I socialtjänsten står att kommunerna SKA (obs inte bör,utan SKA) först utreda om ett barn som inte kan bo hos någon av föräldrarna kan bo hos en släkting eller vän till föräldrarna istället. I sista hand ska det placeras hos människor som inte har någon som helst anknytning till föräldrarna. I Oskarshamn fanns en mormor som inte var utvecklingsstörd, som hade arbetat i många år som såväl barnskötare som undersköterska och som inget hellre ville än att ta hand om barnbarnet. Ändå placerades det hos främlingar. Oskarshamns kommun ERKÄNDE faktiskt efteråt att de hade gjort ett fel som inte ens utredde möjligheten att låta barnet bo hos mormodern.
Tack för din komplettering Lisa. Just detta med att undersöka om placering kan ske hos släktningar är givetvis något man inte får missa.
Om jag inte missminner mig finns det undersökningar som visar att man ofta misslyckas med placeringar hos släktningar men givetvis måste detta vara det första spåret när man tvingas omhänderta ett barn.
Skicka en kommentar