2007-06-02

Möjligheten till samkönade äktenskap är ett biologiskt faktum

Gårdagens DN-Debatt hade rubriken "Ett biologiskt faktum att homäktenskap är fel". Underskrifterna tillhör borgerliga riksdagsledamöter från alla partier utom folkpartiet. Uppropet toppas med den förutvarande statsministern Torbjörn Fälldin (c) och den före detta talmannen Ingegerd Troedsson (avhoppad moderat). DN:s ledare idag avfärdar debattartikeln med rubriken "Barnsliga argument" och konstaterar att debattörerna kamouflerar religiöst grundade övertygelser om äktenskapet om vilken samlevnadsform som är bäst.

Genom en omständlig referens till en fransk utredning drar man slutsatsen att samkönade äktenskap inte bör realiseras. Det är sorglig läsning och hedersamt att debattredaktören lyft fram citatet om biologiskt faktum. Detta är ju kvalificerat trams. Äktenskapslagstiftning handlar om juridik och rättsförhållanden.

Biologi är läran om de levande organismerna och handlar om mer än fortplantning. Men homofober brukar i allmänhet fixeras kring människors fysiska sexuella aktiviteter än kärlek och samlevnad. Inom biologin hittar vi till exempel disciplinen zoofysiologi. Inom detta ämne undersöks djurens livsprocesser och näringsintaget är viktiga områden för studier. Om vi då konstaterar att behovet av näring är ett biologiskt faktum och att mat och vätska fordrar samspel med andra människor förstår vi att äktenskapet handlar om att skapa vissa regler i förhållandet mellan två människor. Det handlar ju till exempel om ekonomiska förehavanden. Äktenskapet är alltså en del av de system som finns för att skapa struktur i vårt samhälle. JAg påstår att äktenskap är ett biologiskt faktum oavsett om de är samkönade eller består av personer av olika kön.

Om man som skribenterna bara talar om fortplantning erkänner man indirekt att äldre och andra som inte är fertila inte behöver äktenskapet. Likaså slår man mot adoptioner. Skribenterna undviker detta genom att hänvisa till den franska utredningen slutsatser. Men varför hänvisa till en fransk utredning som inte är något annat än ett tyckande. Vågar man inte stå för sina egna konservativa värderingar och sin föråldrade människosyn?

Men hur kan Torbjörn Fälldin ge sig ut i denna debatt? Han har ju sedan länge dragit sig tillbaka och har i mitt tycke ett mycket positivt eftermäle. Jag lägger skulden på de andra debattörerna som utsätter en 81-årig hedersman att skriva under en debattartikel. Det är inte riktigt respektfullt. Jag är ganska övertygad om att Torbjörn Fälldin inte känner till den debatt som blev efterföljden när Politikerbloggen redan den 24 maj avslöjade att debattartikeln var å färde. Hade han gjort det hade han nog inte lånat ut sitt namn.

META: I DN:s pappersversion finns en helt underbar skämtteckning. Den förutvarande fårbonden Torbjörn Fälldin stå i sällskap med Alf Svensson och Ingegerd Troedsson utanför en fårhage. Inne i hagen ser man två kopulerande får. Fälldin utbrister: - Nu gifter dom sig. :-)
Andra bloggar om: , ,

8 kommentarer:

Anonym sa...

"utsätter en 81-årig hedersman"
Han vet inte sitt eget bästa? Ska du hjälpa herrn att tänka rätt?
Äckliga jävla socialist.

Per Westberg sa...

Torbjörn Fälldins inpass i denna fråga är långt ifrån vad den sunda eftertänksamhet och stabilitet som tidigare präglat honom.

De som lämnat en politisk karriär ska få vara ifred. Fälldin har definitivt valt detta. Han har skrivit memoarer och svarat på frågor om sin regeringsperid. Det är bra.

Han har även uttryckt stor glädje över Maud Olofsson. Det är naturligt och visar på ett mänskligt drag. Men det sällskap han nu hamnat i verkar inte riktigt vara hans cup of tea.

Invektiv i blogginlägg är sorgligt.

Anonym sa...

Vad är problemet med att låta ordet äktenskap behålla sin betydelse? Folk kommer aldrig att jämställa homosexuella relationer med heterosexuella. Man blir bara tvungna att hitta ett nytt ord för det om "äktenskap" urvattnas, så det hela är ju bara en barnslig symbolisk kamp. Förmodligen blir det snarare så att man vägrar ge upp det ord man vill använda och istället får homoäktenskap ett nytt namn, med stor risk för många varianter med löjets skimmer. Så varför inte bara införa ett nytt ord för samkönade relationer? OK, det är kul med konfrontationer och att peka finger och kalla folk homofober, men det är inte ett vettigt sätt att lösa problemet på. Räcker det inte med att kalla det för partnerskap så kom på något bättre! Ta inte ordet från oss som vill ha det kvar; ni kommer inte att vinna den "kampen"!

Per Westberg sa...

Egendomligt resonemang att påstå sig sitta inne med den "rätta" definitionen på ett ord som i mångt är ett juridiskt tekniskt begrepp.

Problemet är ganska uppenbart. Vår historia är mörk när det gäller behandlingen av hom- och bisexuella. De har diskriminerats, kränkts och fått stämpeln som andra klassens människor. Själv skapar du nya ord genom att tala om homoäktenskap men är inte konsekvent och använder begreppet heteroäktenskap. Tvivelsutan är det också många homosexuella som ingått äktenskap med männsikor av annat kön.

Jag är glad att ord kan tas ifrån någon som anser sig ha rätt att definiera ordet. Om så inte var fallet skulle mänskliga rättigheter inte utvecklas.

Vi har haft tider då äktenskapet inneburit att kvinnan varit omyndig, inte haft arvsrättoch där äktenskapet legitimerade våldtäkt.

Så skönt att man vid reformeringen av sådan avarter i begreppet äktenskap inte brydde sig om röster som uttalade: Ta inte ordet från oss som vill ha det kvar; ni kommer inte att vinna den "kampen"!

Anonym sa...

Du må tycka att den traditionella betydelsen av ordet äktenskap inte passar dina ”moderna” åsikter. Men förändrade åsikter, synsätt och nutida politisk korrekthet räcker naturligtvis inte för att i grunden ändra ett ords betydelse. Den omständigheten borde du som journalist vara medveten om.

Wikipedia beskriver exempelvis ”äktenskap” så här: ”Äktenskap ingås traditionellt mellan en man och en kvinna och symboliserar att de ingår ett förbund med varandra i syfte att bilda familj. I många kulturer ingås äktenskap som en i hela närsamhället viktig familjeangelägenhet, i andra kulturer betraktas det som en rent religiös fråga medan en del kulturer mer sett äktenskap som en socioekonomisk konstellation för samhällets fortbestånd.”

Många seriösa tänkare har säkert svårt att förstå homorörelsens engagemang i den här frågan. Det lär knappast grunda sig i en förkärlek till kyrkliga bröllop i sig. I själva verket handlar det främst om en önskan om att få den homosexuella livsstilen än mer ”normaliserad” och ”lika mycket värd” som de gängse äktenskapen.

Dessutom är det ju lite ironiskt på det sättet att det både bland feminister, kommunister och homosexuella finns en gemensam fiende: kyrkan och tron. Kanske är det just därför som de här grupperna uppenbarligen vill provocera den världsrådande synen på ett etablerat begrepp!

Förmodligen är det just där som ivrarna för en ”könsneutral äktenskapslag” har sin främsta drivkraft. I deras ideologiskt grundade förakt eller motstånd mot kyrkor, religion och tro vill till de nästan till varje pris slå undan benen för det mänskliga förbund som numera förknippas med bröllop i kyrkan (även om civila äktenskap finns).

Men faktum kvarstår: Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att ett etablerat begrepp som äktenskapet ska ändras i grunden utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att svenska folket i stort instämmer.

Anonym sa...

Folk kommer aldrig att jämställa homosexuella relationer med heterosexuella.

Stora ord. Vi är många som jämställer dem som det är.

Kalla homo- och heteroäktenskap för vad tusan du vill. Det är din fulla rätt. Men lagstiftningen är en annan sak. Det är den som är problemet.

//JJ

Germunds Blog sa...

En anonym skrev: "Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att ett etablerat begrepp som äktenskapet ska ändras i grunden utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att svenska folket i stort instämmer."

Är den anonyme medveten om att utveckling kräver förändring och att förändringar av erkända sociala strukturer väldigt ofta är följder av autonom normbildning?

Sådana är den sociala utvecklingens villkor. Tack vare den legitimiteten har vi avskaffat dödsstraff och statarsamhället. Tack vare den legitimiteten har kvinnor rösträtt.

Legitimitet är inget passande begrepp i sammanhanget då det inte finns legitimitetsaspekter på ärendet, men jag använder din terminologi så att vi inte missförstår varandra.

Slutligen är jag fullständigt övertygad om att du har fel beträffande preferenserna hos majoriteten av det svenska folket. Det svenska folket har i klar majoritet avskaffat dödsstraffet för att det var omänskligt att inte göra detta. Av samma skäl har kvinnor rösträtt och av samma skäl kommer samkönade par att ingå äktenskap.

Unknown sa...

Är begreppen blandande?
Definintionen av äktenskap i de flesta länder är traditionellet nåt i stil med "äktenskap ingås genom antingen kyrklig eller borgerlig vigsel".
Kanske det är där problemet ligger. Dags att tydligt skilja på kyrklig och borgerlig. Idag blir man ju automatiskt registrerad som gift när man genomgår kyrklig vigsel.
Ordet äktenskap ägs ju inte längre av kyrkan, inte sant?
Om man till det lägger att Sverige blev sekulärt, på riktigt, år 2000.
Kan vi då inte göra som Frankrike gjort i några hundra år?
Är det så att du och din partern, med samma kön som du eller inte, vill genomföra en kyrklig vigsel så måste man först genomföra den juridiska biten i stadshuset. Den delen ska självklart vara öppen för alla sexualiteter.
I Frankrike så finns alltså inte en koppling mellan kyrka och stat: den kyrkliga delen, som är valfri, handlar bara om att du och din partner vill ha en religiös välsignelse.
Är det så att man vill ha en välsignelse i kyrkan så handlar det bara om att hitta en präst som har tid och lust.
Det dilemma som en del människor har angående homosexuellas rätt till vigsel eller inte lämnas då till kyrkan och aktuell präst. Homosexuella måste helt enkelt bara kunna hitta en präst som inte är homofob: kyrkan får då bestämma själva om de vill och det är nog just det som är problemet för KD mfl: de refererar till gamla kristna traditioner och är rädda för att tvinga kyrkan att gör sånt som vissa prällar och biskopar kanske inte vill.
Hänger ni med? Eller är jag ute och snurrar helt?
Klart och betalt!
Mvh
Andreas